världens mest egoistiska kukmänniska
Han sitter uppe på sitt rum och skriker alla de värsta ord han kan komma på. Jag behöver inte återupprepa allt för ni kan säkert tänka er de värsta orden en tolvåring vet. Jag är härdad. Och jag vet att han kanske menar det just då men inte jämt. Ändå svider det lite att höra i en halvtimme att man är världens sämsta och mest egoistiska kukmänniska. Ibland ryker tio tvålar, en murstock, några leksaker eller en hög böcker. Han gråter och skriker. Han häver ur sig allt. Han somnar så småningom under biljardbordet, hulkar fortfarande lite i sömnen, helt utmattad.
Och lugnet lägger sig. Vi går in till syskonen och plockar ut de taggar det sätter i deras hjärtan att höra sin bror så förtvivlad och vi säger att det nog var skönt för honom att få ur sig all besvikelse. De är vana att balansera på slak lina och vet mer än väl hur snabbt stundens harmoni kan skifta till en krigszon. Vi klappar om oss själva som föräldrar och rannsakar oss om vi kunde gjort något bättre. Det vet man aldrig. Men alla situationer går inte att bemöta bort. En del utbrott måste få hända. Lite äter det upp en inifrån och till viss del vänjer man sig.
Morgonen därpå kan det vara som bortblåst. Ibland kan det komma nerhissandes några försonande meddelanden på en surfplatta eller en lapp i en korg från övervåningen redan samma kväll och jag kan få klia honom på ryggen innan han somnar. Någon gång får man till och med en kram. Eller så kan det vara som idag att han straffar ut de allra sämsta kuk- och fittmänniskorna genom att inte prata med oss på hela morgonen, inte äta någon frukost och inte ta på sig jacka till skolan. Och jag vet att några han möter under dagen kommer fundera på vad han har för föräldrar som inte ser till att han har fått i sig frukost och inte har några ytterkläder på sig. Må så vara. För vi vet att vi blanaserar hela tiden så gott vi kan på den där slaka linan.
Hur går det för Fuaad?
Socialarbetaren sa att vi hade ”kulturell kompetens” så det fanns goda förutsättningar för att det skulle gå bra. Och Fuaad verkade vara en skötsam men blyg pojke. Och vi var taggade och beredda.
Det är svårt att veta hur man ska vara i en svensk familj. Han ville tillbaka till fotbollslaget i Lindesberg och till sommarlovet i Vedevåg. Det var tufft att börja högstadiet, att våga prata med oss i familjen och asylprocessen tog på krafterna. Och det är inte alls enbart roligt och lätt att få ett nytt barn som är fjorton år och kommer från en annan kultur, har massor av upplevelser ett barn inte ska behöva ha. Dessutom annan tidsuppfattning, andra matvanor, duschvanor och sätt att vara. Men vi hade ju kulturell kompetens så det var vi beredda på.
Vi lagade mat tillsammans. Vi åkte till Liseberg, badade i havet, åkte skidor och städade hos hönsen. Vi uppmuntrade samtal och relationer och hemspråk. Och vi knöt an allt vad vi orkade från alla håll. Och barnen hittade varandra som barn gör. Genom bus, filmer och fotboll blev han en av dem.
När avslaget kom så rasade hans värld ihop. Såklart. Det var jobbigt för hela familjen. Många frågor från barnen som vi inte kunde svara på. Många möten och samtal. Många nya socialsekreterare. Men vi visste att det kunde hända. Och vi kunde göra någonting. Vi kunde kanalisera vår frustration och ilska i ett engagemang för att diskutera med advokater, kontakta lingvister, rota fram intyg, kontakta media och läsa in oss för ett överklagande. Alla stöttade och peppade och Fuaad blev stärkt.
Sen kom överklagan bort. Fuaad kallades till återvändandesamtal på migrationsverket och eftersom man efter ett par månader inte hittat något som han kunde återvända till så avskrevs ärendet hos Migrationsverket. Alltså avskrevs. Han fick inget uppehållstillstånd men får vara kvar tillsvidare. Det var vi inte beredda på.
Och vi var inte beredda på hur det är att ett barn i familjen inte har uppehållstillstånd i landet där familjen bor och inte heller några utsikter att få det.
Det innebär att hans lillebror får köra moped men inte han. Kompisarna övningskör och det finns ingen plan på att han vid en viss ålder eller ett visst datum ska kunna göra detsamma. Varje gång vi ska betala honom månadspeng och busskort måste vi åka och ta ut kontanter för han får inte ha bankkort eller konto. Han kan inte göra alla de saker man behöver ett personnummer för att göra som att gå en kurs, köpa saker på nätet, beställa biljetter, hämta ut saker på posten osv. Familjen kan inte tillsammans göra någon resa utanför Sveriges gräns. Och varje gång några i familjen ändå åker iväg till släkt utomlands eller till Togo så för planering, resa, och minnen resten av familjen samman och barnet utan uppehållstillstånd längre bort. Han är en av oss men ändå inte.
Han hade framtidshopp och var på väg att långsamt bli en del av vår familj och av Sverige. Han hade tankar på vad han ville bli som förändrades i takt med att han integrerades och förstod hur möjligheterna såg ut. Han brydde sig om andra. Han knöt an, ville göra gott och kämpade.
Men sakta försvinner ju hoppet. Drömmarna om att i framtiden bli polis, förskollärare eller läkare bleknar. Viljan att tillhöra familjen, landet och samhället byts mot ilska, hopplöshet och uppgivenhet. Lusten att spela fotboll, att vara lojal med laget och hålla vad han lovat finns inte längre. Stunderna på rummet blir allt längre. Kampen för att klara godkänt i minst åtta kurser på högstadiet och kunna gå vidare på gymnasiet går på halvfart. Bup säger att självdestruktivitet och depression är helt naturliga reaktioner på en onormal situation.
Som ingen av oss var beredda på. För hur förbereder man sig på den?
Hur går det för Fuaad, frågar folk fortfarande.
Det går inte. Det står stilla. En stilla hopplöshet.
Han vill ingenting. Eller inte mycket i alla fall.
Han vill inte klippa gräset när det regnar. Han vill inte åka med på familjeutflykt till Julita. Han vill inte äta frukost eller hjälpa till att elda. Han vill inte ha på sig praktiska ytterkläder eller gå upp på morgonen och tycker att föräldrarna är rätt jobbiga. Sommarlov med familjen är kass. Så han är också bara en vanligt osnuten självisk tonåring.
Och vi är bara härjande, oförstående puckade föräldrar.
Som arbetar i en byråkratisk inhuman motvind.
Som älskar alla våra barn.
Och som inte var beredda.
Idag ska vi äta tårta tillsammans. För att fira att Fuaad varit en del av vår familj i två år. Grattis till oss och honom. Och ett stort antigrattis till Sveriges asylsystem.
Det är svårt att veta hur man ska vara i en svensk familj. Han ville tillbaka till fotbollslaget i Lindesberg och till sommarlovet i Vedevåg. Det var tufft att börja högstadiet, att våga prata med oss i familjen och asylprocessen tog på krafterna. Och det är inte alls enbart roligt och lätt att få ett nytt barn som är fjorton år och kommer från en annan kultur, har massor av upplevelser ett barn inte ska behöva ha. Dessutom annan tidsuppfattning, andra matvanor, duschvanor och sätt att vara. Men vi hade ju kulturell kompetens så det var vi beredda på.
Vi lagade mat tillsammans. Vi åkte till Liseberg, badade i havet, åkte skidor och städade hos hönsen. Vi uppmuntrade samtal och relationer och hemspråk. Och vi knöt an allt vad vi orkade från alla håll. Och barnen hittade varandra som barn gör. Genom bus, filmer och fotboll blev han en av dem.
När avslaget kom så rasade hans värld ihop. Såklart. Det var jobbigt för hela familjen. Många frågor från barnen som vi inte kunde svara på. Många möten och samtal. Många nya socialsekreterare. Men vi visste att det kunde hända. Och vi kunde göra någonting. Vi kunde kanalisera vår frustration och ilska i ett engagemang för att diskutera med advokater, kontakta lingvister, rota fram intyg, kontakta media och läsa in oss för ett överklagande. Alla stöttade och peppade och Fuaad blev stärkt.
Sen kom överklagan bort. Fuaad kallades till återvändandesamtal på migrationsverket och eftersom man efter ett par månader inte hittat något som han kunde återvända till så avskrevs ärendet hos Migrationsverket. Alltså avskrevs. Han fick inget uppehållstillstånd men får vara kvar tillsvidare. Det var vi inte beredda på.
Och vi var inte beredda på hur det är att ett barn i familjen inte har uppehållstillstånd i landet där familjen bor och inte heller några utsikter att få det.
Det innebär att hans lillebror får köra moped men inte han. Kompisarna övningskör och det finns ingen plan på att han vid en viss ålder eller ett visst datum ska kunna göra detsamma. Varje gång vi ska betala honom månadspeng och busskort måste vi åka och ta ut kontanter för han får inte ha bankkort eller konto. Han kan inte göra alla de saker man behöver ett personnummer för att göra som att gå en kurs, köpa saker på nätet, beställa biljetter, hämta ut saker på posten osv. Familjen kan inte tillsammans göra någon resa utanför Sveriges gräns. Och varje gång några i familjen ändå åker iväg till släkt utomlands eller till Togo så för planering, resa, och minnen resten av familjen samman och barnet utan uppehållstillstånd längre bort. Han är en av oss men ändå inte.
Han hade framtidshopp och var på väg att långsamt bli en del av vår familj och av Sverige. Han hade tankar på vad han ville bli som förändrades i takt med att han integrerades och förstod hur möjligheterna såg ut. Han brydde sig om andra. Han knöt an, ville göra gott och kämpade.
Men sakta försvinner ju hoppet. Drömmarna om att i framtiden bli polis, förskollärare eller läkare bleknar. Viljan att tillhöra familjen, landet och samhället byts mot ilska, hopplöshet och uppgivenhet. Lusten att spela fotboll, att vara lojal med laget och hålla vad han lovat finns inte längre. Stunderna på rummet blir allt längre. Kampen för att klara godkänt i minst åtta kurser på högstadiet och kunna gå vidare på gymnasiet går på halvfart. Bup säger att självdestruktivitet och depression är helt naturliga reaktioner på en onormal situation.
Som ingen av oss var beredda på. För hur förbereder man sig på den?
Hur går det för Fuaad, frågar folk fortfarande.
Det går inte. Det står stilla. En stilla hopplöshet.
Han vill ingenting. Eller inte mycket i alla fall.
Han vill inte klippa gräset när det regnar. Han vill inte åka med på familjeutflykt till Julita. Han vill inte äta frukost eller hjälpa till att elda. Han vill inte ha på sig praktiska ytterkläder eller gå upp på morgonen och tycker att föräldrarna är rätt jobbiga. Sommarlov med familjen är kass. Så han är också bara en vanligt osnuten självisk tonåring.
Och vi är bara härjande, oförstående puckade föräldrar.
Som arbetar i en byråkratisk inhuman motvind.
Som älskar alla våra barn.
Och som inte var beredda.
Idag ska vi äta tårta tillsammans. För att fira att Fuaad varit en del av vår familj i två år. Grattis till oss och honom. Och ett stort antigrattis till Sveriges asylsystem.
Ibland gör man fel
Ibland gör min man fel. Ganska ofta faktiskt. Han lägger barnens kläder i fel korgar i garderoben så att Algots tröjor ligger i Tages hög. Sen glömmer han vattna blommorna fast han lovat och ibland köper han bara köttkorv och glömmer den vegetariska. Själv gör jag också fel. Allvarligare saker. Jag glömmer barnens matsäck på friluftsdagar, jag glömmer signera lönerapporter så att anställda inte får någon lön. Jag har faktiskt också glömt att hämta mina barn från fritids så personalen fått ringa hem. Då får man skämmas och be om ursäkt. Det är ok att göra fel.
Mitt äldsta barn kom ensam hit från Somalia när han var tretton år. I tio år hade hans familj flyttat runt i södra Somalia för att undvika kriget, han såg självmordsbombare spränga sig själva på marknaden, fick inte leka fritt av rädsla för soldater och efter hot från Al-shabab om att gå med dem eller dödas så flydde han. Ensam. Utan pengar. 13 år. Till slut kom han till Sverige. Sen han flydde för ett och ett halvt år sedan har han inte haft någon kontakt med sin familj eftersom de inte har telefon eller fast adress och än mindre någon smartphone.
Nu efter ett år har han fått avslag på sin ansökan om asyl i Sverige och ska skickas till Somaliland. Migrationsverket anser inte att han ”kunnat göra sin hemvist i södra Somalia trolig”. Men det beslutet kan man överklaga. Eftersom det begåtts misstag i utredningen och vårt barn fått kunskaps- och språktestet som en vuxen man skulle ha så finns det goda skäl att överklaga. Migrationsverket ska ju som andra myndigheter se till barnets bästa och intervjua med ett barnperspektiv, tillämpa bevislättnader med tanke på barnets ålder osv. Man kan till exempel inte begära att ett barn som inte kan klockan eller metersystemet, växt upp i krig och bara gått sporadiskt i koranskola ska kunna ange hur långt det är mellan olika platser eller hur stadsdelar eller byggnader ligger i förhållande till varandra
Nu är en överklagan inte längre möjlig. Någon ha nämligen gjort fel. Det kan vara barnets offentliga försvarare eller det kan vara posten eller Migrationsverket. Överklagan har i alla fall inte registrerats hos Migrationsverket i tid. Så de tänker inte behandla den. Även fast det står svart på vitt i deras papper att språk- och kunskapstesten han gjort var avsedda för en vuxen. Och även fast det finns en väl underbyggd överklagan som de har fått några dagar för sent.
I Somaliland har han aldrig satt sin fot vårt äldsta barn och än mindre har han släkt eller familj där. Här däremot har han en ny familj där han tvingas städa på helgerna, som han delar pizzarester med till söndagslunch och åker på utflykter med. Syskon som han kollar på highschoolfilmer med på lördagskvällen och ska åka till västkusten med i sommar. Om två veckor fyller han femton år. Han önskar sig en kamera och besök på vattenland i Kumla.
Posten och juridiska ombud gör fel. Det är mänskligt att det någon gång ibland händer. Men att Migrationsverket då säger: –Någon har missat ett mycket viktigt papper. Ett så viktigt papper att du, barn i Sverige, inte får den process du har rätt till utan avvisas till Somaliland. Det är ett allvarligt fel. Det är inte en rimlig konsekvens. Och dessutom en konsekvens för fel person. Så viktiga papper och stelbenta system borde inte få finnas. Vart tog barnets bästa vägen?
Nu lever vi på hoppet om att det inte finns något barnhem i Somaliland som kan ta emot honom eller att Migrationsdomstolen ändrar Migrationsverkets beslut. Och vi hoppas innerligt att inga mer fel begås. Att tvätten hamnar i rätt korg och barnen får bo kvar där de bor.
En dag mötte vi Kurten
En dag när vi slaskade oss ner på isen just innan mörkret föll hade vi tur att möta farbror Kurten med sin skoter. Och vi fick provköra!
Jo, vi har haft barnfri helg. Det var toppen. Och vi har gått vidare i vardagen lite mer avspända. Om någon är avis på Kerstin som hade barnen så går det bra att ställa sig på kö inför nästa helg om tre år! Det kan även tidigareläggas om intresset är stort!
Bytardagarna är också avklarade. Barnkläder en masse och ganska mycket böcker den här gången... och trötta fötter och några intjänade tusenlappar. Jag har en kasse kvar med kläder i storlek 68-80 om någon är intresserad. För först gången en bytardagskväll fick jag skotta när jag kom hem. Vilken vinterkänsla. Vårt hus och platsen vi bor på är vacker på sommaren med allt vildvin och murgröna och sjön och så, men nästan ännu vackrare är det på kvällarna vid tio-elva när man har varit ute och eldat och skottat lite och det är mörkt ute och ljust i huset och alldeles tyst och stjärnklart.
I kväll kom jag hem tidigt för att vara måndag. Vi har hunnit varit med barnen ordentligt. Myra, Ture, jag och William spelade Lusen (inköpt på bytardagarna) och fikade medn Tage och Algot var ute i snålblåsten och duggregnet halvt påklädda och bygde en koja av pinnar runt ett träd och klättrade i träd och satt och huttrade under gungorna med en lokaflaska som de smugit med sig ut i en gympapåse.
Nu sover de. I soffan ligger fem rena lakan. Hela byrån är full av torkande glitterteckningar. På golvet i hallen står och ligger 21 skor och stövlar och jag är trött på att plocka undan. Ture och jag har i alla fall kört två tvättmaskiner i kväll och Ture har kollat vilka plagg det står 60grader i. I jämställdhetens namn.
I morgon fransklektion, hemmajobb och simskola och handling. Tage ska vara på lokalradion ungefär vid halv ett så lyssna då!
Snuddelturken hänger med
Ensam på hela gården
ja och så barnen förståss...
Vaknar en minut innan klockan ringer och säger till mig själv; lika bra att gå upp.
Jag med, säger Snuddelturken som jag trodde sov.
Hon fyllde två i förra veckan.
Och vi går upp allihopa.
Och äter fil med hela kroppen
och alla disktrasor är redan sura.
Ture går till bussen och småkillarna lämnar jag av på dagis
och snuddelturken med.
Jag har franska med åk 6
och de bubblar av liv
och jag åker till jobbet och dricker pyttelite kaffe som finns kvar när man kommer kl 11
och jag attesterar en bunt fakturor
ringer ett par samtal och
datoriserar lite
och tänker på barnen och på snuddelturken
Sedan vid ett så blir jag bjuden på en semla av Öbo hos ABF
den är god
och så hämtar jag på dagis och säger till barnen att nu får vi vara snabba om vi ska hinna till simskolan.
Jag med, säger snuddelturken
som älskar att bada
och vi är snabba
Och Algot simmar som en fisk under vattnet
Tage är överallt i hela badhuset
Och snuddelturken skriker
IGEN
varje gång vi kommer ner ur stora rutchkanan
Sen skriker hon macka macka macka
så vi går och äter kvällsmackor
och så tycker Algot att vi ska gå och basta
Jag med, säger snuddelturken
Och Ture går själv på herrarnas.
Vi kommer blöta och trötta hem till en hungrig 1½ kubikspanna
som vi matar
sedan vällning.
Jag med, säger Snuddelturken
Ture berättar en mardröm
och sen somnar vi.
Och alla konstiga kort jag tog i dag kan jag inte ladda ner i datorn.
ja och så barnen förståss...
Vaknar en minut innan klockan ringer och säger till mig själv; lika bra att gå upp.
Jag med, säger Snuddelturken som jag trodde sov.
Hon fyllde två i förra veckan.
Och vi går upp allihopa.
Och äter fil med hela kroppen
och alla disktrasor är redan sura.
Ture går till bussen och småkillarna lämnar jag av på dagis
och snuddelturken med.
Jag har franska med åk 6
och de bubblar av liv
och jag åker till jobbet och dricker pyttelite kaffe som finns kvar när man kommer kl 11
och jag attesterar en bunt fakturor
ringer ett par samtal och
datoriserar lite
och tänker på barnen och på snuddelturken
Sedan vid ett så blir jag bjuden på en semla av Öbo hos ABF
den är god
och så hämtar jag på dagis och säger till barnen att nu får vi vara snabba om vi ska hinna till simskolan.
Jag med, säger snuddelturken
som älskar att bada
och vi är snabba
Och Algot simmar som en fisk under vattnet
Tage är överallt i hela badhuset
Och snuddelturken skriker
IGEN
varje gång vi kommer ner ur stora rutchkanan
Sen skriker hon macka macka macka
så vi går och äter kvällsmackor
och så tycker Algot att vi ska gå och basta
Jag med, säger snuddelturken
Och Ture går själv på herrarnas.
Vi kommer blöta och trötta hem till en hungrig 1½ kubikspanna
som vi matar
sedan vällning.
Jag med, säger Snuddelturken
Ture berättar en mardröm
och sen somnar vi.
Och alla konstiga kort jag tog i dag kan jag inte ladda ner i datorn.
2009 har startat
Ett fyraårskalas på årets sista dag.
Tage som vaknade i sorg på nyårsdagen över att ha missat raketerna (vi försökte väcka honom men Tage är Tage)
En pimpeltur i isande kyla.
En smärtsamt vacker skidåkning.
En halv dag på badhuset.
Madagaskar 2 på bio.
Tage tappade sin första tand i dubbel bemärkelse på biogolvet...
Några sena kvällar och mornar.
En sjukling.
Invigt nya badkaret.
En jobbig dag för Algot som inte gjort en enda sak frivilligt...
Tage som vaknade i sorg på nyårsdagen över att ha missat raketerna (vi försökte väcka honom men Tage är Tage)
En pimpeltur i isande kyla.
En smärtsamt vacker skidåkning.
En halv dag på badhuset.
Madagaskar 2 på bio.
Tage tappade sin första tand i dubbel bemärkelse på biogolvet...
Några sena kvällar och mornar.
En sjukling.
Invigt nya badkaret.
En jobbig dag för Algot som inte gjort en enda sak frivilligt...
Skapa din egen bild
Gissa hur det ser ut här hemma! Här är förutsättningarna!
Jag och barnen är själva hemma
Klockan sex satt de tre stora vid datorn. Jag och Myra började baka lussebullsdeg. Vid halv sju sa jag åt dem att stänga av datorn. Ture började göra pepparkaksdeg. Tage skulle pynta adventsstaken. Algot hjälpte båda två samtidigt som han försökte skruva bort stickproppen på den julstjärna han och jag "smällde" igår. Tage hade in all mossa och när han var klar med adventsstaken var det mossa kvar som han skulle bygga ett tomtelandskap av på ett fat med pinnar och bark som hämtades in från gården... Ture skulle göra dubbel sats pepparkaksdeg och det fick inte plats i assistenten. Oj vad den flög! Myra diskade och åt lussebullsdeg. Någonstans där fick alla barn mackor. Jag rensade ur gammal mat ur kylen. Sedan började de rulla lussebullar. Ture gjorde "Darth Vader" av lussedeg och Algot gjorde en bebissnigel och en pappasnigel som hade hittat en skattkista. Jag och Myra gick och lånade russin medan de gjorde färdigt. Alla barn duschade med olika resultat. Medan jag penslade några bullar begravde Myra snigelfamiljen och Darth Vader i vetemjöl. Tage dammsög lite mossa och lego och vetemjöl. William ringde och sa att han sover på sjukhuset (Det var mer än en vecka sedan han sov hemma). Sen har vi hunnit satt ner vå utegran som vi tog i går också och klätt den med en lånad ljusslinga eftersom våran var glapp. Tage har även planterat en "adventstall" som han tog för tre veckor sedan.
Jag lägger ödslar inte tid på att lägga ut någon bild utan börjar röja i stället.
Godnatt!
Jag och barnen är själva hemma
Klockan sex satt de tre stora vid datorn. Jag och Myra började baka lussebullsdeg. Vid halv sju sa jag åt dem att stänga av datorn. Ture började göra pepparkaksdeg. Tage skulle pynta adventsstaken. Algot hjälpte båda två samtidigt som han försökte skruva bort stickproppen på den julstjärna han och jag "smällde" igår. Tage hade in all mossa och när han var klar med adventsstaken var det mossa kvar som han skulle bygga ett tomtelandskap av på ett fat med pinnar och bark som hämtades in från gården... Ture skulle göra dubbel sats pepparkaksdeg och det fick inte plats i assistenten. Oj vad den flög! Myra diskade och åt lussebullsdeg. Någonstans där fick alla barn mackor. Jag rensade ur gammal mat ur kylen. Sedan började de rulla lussebullar. Ture gjorde "Darth Vader" av lussedeg och Algot gjorde en bebissnigel och en pappasnigel som hade hittat en skattkista. Jag och Myra gick och lånade russin medan de gjorde färdigt. Alla barn duschade med olika resultat. Medan jag penslade några bullar begravde Myra snigelfamiljen och Darth Vader i vetemjöl. Tage dammsög lite mossa och lego och vetemjöl. William ringde och sa att han sover på sjukhuset (Det var mer än en vecka sedan han sov hemma). Sen har vi hunnit satt ner vå utegran som vi tog i går också och klätt den med en lånad ljusslinga eftersom våran var glapp. Tage har även planterat en "adventstall" som han tog för tre veckor sedan.
Jag lägger ödslar inte tid på att lägga ut någon bild utan börjar röja i stället.
Godnatt!
Skellefteå
William är över hos Anders. Han bokar biljetter. Anders är otrolig - Han ska resa till Skellefteå på orgelinvigning på fredag! Trots att att hans kropp inte klarar något längre ska han i väg. Hoppet är det sista man förlorar - efter tal och rörelseförmåga!
Vi skulle skriva i kapp i dagboken, göra mackor tills i morgon och julkalender till barnen men har bara pratat...
Nu har jag iaf betalat några barnböcker på franska som jag köpt!
Ture har gjort en önskelista på adlibris som spänner över två sidor!
Vi har haft gympa hemma i dag. Hela familjen har gympat loss i tjugo minuter runt runt i vardagsrummet. Myra var mest exalterad. Den ungen älskar att fara snabbt runt och upp och ner som ingen av de andra gjort. Vattenrutchkanan i Lindesberg är det bästa hon vet. Så fort hon fått huvudet ovanför vattenytan ropar hon IGEN!
Vi skulle skriva i kapp i dagboken, göra mackor tills i morgon och julkalender till barnen men har bara pratat...
Nu har jag iaf betalat några barnböcker på franska som jag köpt!
Ture har gjort en önskelista på adlibris som spänner över två sidor!
Vi har haft gympa hemma i dag. Hela familjen har gympat loss i tjugo minuter runt runt i vardagsrummet. Myra var mest exalterad. Den ungen älskar att fara snabbt runt och upp och ner som ingen av de andra gjort. Vattenrutchkanan i Lindesberg är det bästa hon vet. Så fort hon fått huvudet ovanför vattenytan ropar hon IGEN!
Som om det vore en helt vanlig lördag
Det är lördag morgon 7:40 och vi har varit uppe i alla fall en timme. Jag tänkte att vi skulle få lite sovmorgon men så bajsade Myra på golvet och på mattan och Tage kom in med såg, kniv och en massa andra verktyg och ville snickra. Nu är alla barnen vid morgonTV en stund. Ture har väntat på att klockan ska bli halv åtta i ett par timmar nu...
I går morse vara barnen ute innan frukost och rullade snöbollar. Nu är det bara bollarna kvar allt annat har smält.
Anders lämnade IVA för en vanlig avdelning i går vid lunch men var tillbaks på IVA på kvällen igen. Vi slits mellan hopp och fötvivlan. I går eftermiddag var William hemma och vi hade några vanliga timmar, gick på en promenad hela familjen och pratade om att han kanske skulle kunna komma hem om en vecka. Nu verkar det inte så. Det råder undantagstillstånd i familjen och vi försöker att föra ett någorlunda vanligt liv för barnen men det är svårt. De stunder William kommer hem går åt till att planera hur vi ska få ihop resten.
I går eftermiddag när William hade åkt till sjukhuset ville vi ta oss för med något. Vi plockade bort allt från väggarna i rummet uppe och började spackla. Först spacklade jag och Algot. Han tyckte det var kul och gjorde fem centimeter tjocka klumpar över varje skruvhål och lite på andra ställen. Sen kom Tage. Han var jättenogrann och spacklade en remsa noga noga. Sen var helt plötsligt Myra med. Hon spacklade med händerna. Jättemycket på väggen. På bokhyllan, trappräcket och en del på skinnsoffan. Fyra gånger gick jag och tvättade av henne och satte henne med duplot på nedervåningen. Sen kom Ture och ville prova. Han spacklade och spacklade medan jag tog hand om Myra. Han spacklade hela väggen. Jag hade glömt förklara att man bara behövde spackla där det var hål och sprickor.
Sen tog jag på alla barnen och så gick vi på en nyttig runda:
1) Matade kaninerna
2) Slängde eldsopor
3) Gick och eldade i pannan
4) Slängde komposten
5) Gick till bakstugan och "tränade" (på Tages initiativ såklart)
När vi kom tillbaks sövde jag Myra för hon var jättetrött. Ture, Tage och Algot satte sig under Tures skrivbord i ett täcke och tittade på Kalle och chokladfabriken på Tures dvd.
Vi räknar inte med att William kommer hem i dag. Solen verkar vara på frammarch. Hitta på något ute, ringa kompisar kanske. Det är ju allahelgona/Hallowen. Köpa pumpa och göra en ljusstake? Åka till kyrkogården? Bus eller godis? Vi får se!
Nu kommer charmtrollet ner från morgontv, hon tycker bara det är kul i tio minuter... vi ska göra frukost...
I går morse vara barnen ute innan frukost och rullade snöbollar. Nu är det bara bollarna kvar allt annat har smält.
Anders lämnade IVA för en vanlig avdelning i går vid lunch men var tillbaks på IVA på kvällen igen. Vi slits mellan hopp och fötvivlan. I går eftermiddag var William hemma och vi hade några vanliga timmar, gick på en promenad hela familjen och pratade om att han kanske skulle kunna komma hem om en vecka. Nu verkar det inte så. Det råder undantagstillstånd i familjen och vi försöker att föra ett någorlunda vanligt liv för barnen men det är svårt. De stunder William kommer hem går åt till att planera hur vi ska få ihop resten.
I går eftermiddag när William hade åkt till sjukhuset ville vi ta oss för med något. Vi plockade bort allt från väggarna i rummet uppe och började spackla. Först spacklade jag och Algot. Han tyckte det var kul och gjorde fem centimeter tjocka klumpar över varje skruvhål och lite på andra ställen. Sen kom Tage. Han var jättenogrann och spacklade en remsa noga noga. Sen var helt plötsligt Myra med. Hon spacklade med händerna. Jättemycket på väggen. På bokhyllan, trappräcket och en del på skinnsoffan. Fyra gånger gick jag och tvättade av henne och satte henne med duplot på nedervåningen. Sen kom Ture och ville prova. Han spacklade och spacklade medan jag tog hand om Myra. Han spacklade hela väggen. Jag hade glömt förklara att man bara behövde spackla där det var hål och sprickor.
Sen tog jag på alla barnen och så gick vi på en nyttig runda:
1) Matade kaninerna
2) Slängde eldsopor
3) Gick och eldade i pannan
4) Slängde komposten
5) Gick till bakstugan och "tränade" (på Tages initiativ såklart)
När vi kom tillbaks sövde jag Myra för hon var jättetrött. Ture, Tage och Algot satte sig under Tures skrivbord i ett täcke och tittade på Kalle och chokladfabriken på Tures dvd.
Vi räknar inte med att William kommer hem i dag. Solen verkar vara på frammarch. Hitta på något ute, ringa kompisar kanske. Det är ju allahelgona/Hallowen. Köpa pumpa och göra en ljusstake? Åka till kyrkogården? Bus eller godis? Vi får se!
Nu kommer charmtrollet ner från morgontv, hon tycker bara det är kul i tio minuter... vi ska göra frukost...
Flyget har vält
När jag cyklade hem från bussen idag blev jag omkörd av en ambulans med blåljus, inte så vanligt på vår lilla väg. Visst får man mycket tankar i huvudet på de tjugo minuter det tar att komma hem. Anders hade vurpat med flygplanet och det hade tippat och sjunkit och flöt på flottörerna. Jag cyklade ner till stranden och träffade Anders, Räddningsbåt, polis, ambulans, tidningen och ett gäng grannar... De klarade sig oskadda. Pappa har bogserat ut planet till mitten av sjön och sedan får vi se. Det är inte bara att plocka upp. Redan efter knappt två timmar låg nyheten ute på tvärsnytt och nerikes allehanda.
www.na.se
Nu är jag TRÖTT!!!
Ovanligt trött för att ara en vanlig tisdag.
Kom hem sex.
Har dansat lite med kusinerna.
Lagt Myra igen.
Varit seg.
Jag längtar tills denna vecka och mitt och W's jobbpussel är slut för nu.
Längtar tills alla torsdagens möten är över.
Till att slippa dra upp ungarna tidigt på mornarna.
Sommarlov
Semester...
I morgon är det första skolavslutningen för Ture.
det känns lite häftigt!
www.na.se
Nu är jag TRÖTT!!!
Ovanligt trött för att ara en vanlig tisdag.
Kom hem sex.
Har dansat lite med kusinerna.
Lagt Myra igen.
Varit seg.
Jag längtar tills denna vecka och mitt och W's jobbpussel är slut för nu.
Längtar tills alla torsdagens möten är över.
Till att slippa dra upp ungarna tidigt på mornarna.
Sommarlov
Semester...
I morgon är det första skolavslutningen för Ture.
det känns lite häftigt!
Sista babysimmet efter 7 år!
En lång men jobbig helg!
Alla barnen är obstinata och vi har inte haft en enda heldag hemma. Mycket hälsa på och besök som har tärt på barnens tålamod. Sjuk pappa tär på William och jobbet tär på Jenny. Tär med allt grubbleri.
Vi har badat på Hagby för sista gången. Nu är det slut på babysimmet efter 7 års tid!
Men... vi kan inte släppa det helt utan har bestämt att träffas på badet i Nora nästa måndag hela gänget med skolmogna babysimmare.
6 JULI ska vi ha loppis här på gården. Sälja gamla fönster, dörrar, möbler, kläder och annan bråte från uthusen. vill du sälja något? Fika, möbler, kläder...?
Alla barnen är obstinata och vi har inte haft en enda heldag hemma. Mycket hälsa på och besök som har tärt på barnens tålamod. Sjuk pappa tär på William och jobbet tär på Jenny. Tär med allt grubbleri.
Vi har badat på Hagby för sista gången. Nu är det slut på babysimmet efter 7 års tid!
Men... vi kan inte släppa det helt utan har bestämt att träffas på badet i Nora nästa måndag hela gänget med skolmogna babysimmare.
Morfar läser saga i trappen för våra barn
Vi har haft en underbar kväll med god mat, ganska harmonisk familj och ett otroligt vackert kvällsljus som tittar in genom vårt nya vardagsrum. Nu är William ute och skruvar ihop våra skohyllor. Jag ska sortera skorna och plocka ner sista vinterskorna i källaren. I lördags kväll fogade vi nya badrumsgolvet till kl 1.30, då stupade vi i säng. Det blev bra. Snart har vi badkar igen!!! Gamla kylen, en soffa m.m. står ute på balkongen och ska snart ner till magasinet.6 JULI ska vi ha loppis här på gården. Sälja gamla fönster, dörrar, möbler, kläder och annan bråte från uthusen. vill du sälja något? Fika, möbler, kläder...?
Provocerande
Många tycker att det är väldigt provocerande när man frågar om de jobbar heltid och har barnen på dagis och när man säger att det är en prioriteringsfråga. Men jag tycker att det är det. Kanske inte om man är ensamstående med barn och en halvdan lön. Men om man är två (med halvdan lön). Det är ett aktivt val nästan jämt.
Bo finare eller ha mer tid med barnen?
En ny soffgrupp eller 20 tidiga eftermiddagar att göra något tillsammans.
En platt-TV (16 000kr) eller fyra månader med en extra dag ledigt i veckan?
Nya kläder och skidor till barnen eller begagnade och 25% mindre jobb.
Det klart att det provocerar. Men jag tycker att det är viktigt att tänka på ATT man har valt det man har till stor del.
Vi har valt att leva på 16 000kr netto i månaden + barnbidraget.
Det är vårt val!
I går var vi på Nepalfest. Att åka till Nepal i några år är också ett val. Ett modigt val. Jag hoppas vi vågar göra ett sådant Togoval i framtiden för en tid.
Jag har varit på en härlig rytmikklass idag på universitetet. När jag kom ut fick jag vårkänslor på vägen till bilen. Solen sken in överallt!
Tage vill inte att vi ska ha råttfällor utan tycker att vi kan ha råttlarm för man ska inte döda djur. Men sedan spelade han och Ture ett spel på svt's hemsida som går ut på att döda elaka råttor. Vi hade en diskussion om råttornas föräldrar och barn och dödandet. Men Tage påstår att det inte är på riktigt utan bara ett dataspel... Jag gillar inte dödandet i dataspel. Inte ens på råttor. Jag fattar inte vitsen...
Bo finare eller ha mer tid med barnen?
En ny soffgrupp eller 20 tidiga eftermiddagar att göra något tillsammans.
En platt-TV (16 000kr) eller fyra månader med en extra dag ledigt i veckan?
Nya kläder och skidor till barnen eller begagnade och 25% mindre jobb.
Det klart att det provocerar. Men jag tycker att det är viktigt att tänka på ATT man har valt det man har till stor del.
Vi har valt att leva på 16 000kr netto i månaden + barnbidraget.
Det är vårt val!
I går var vi på Nepalfest. Att åka till Nepal i några år är också ett val. Ett modigt val. Jag hoppas vi vågar göra ett sådant Togoval i framtiden för en tid.
Jag har varit på en härlig rytmikklass idag på universitetet. När jag kom ut fick jag vårkänslor på vägen till bilen. Solen sken in överallt!
Tage vill inte att vi ska ha råttfällor utan tycker att vi kan ha råttlarm för man ska inte döda djur. Men sedan spelade han och Ture ett spel på svt's hemsida som går ut på att döda elaka råttor. Vi hade en diskussion om råttornas föräldrar och barn och dödandet. Men Tage påstår att det inte är på riktigt utan bara ett dataspel... Jag gillar inte dödandet i dataspel. Inte ens på råttor. Jag fattar inte vitsen...
En drömsöndag i snöyran!
Nybakt frukostbröd, slappa med barnen i soffan, brasa, läsa bok.
Vi packade korv och kaffe och gav oss ut frammåt lunch. Fortfarande när vi kom ut var det julaftonsväder. Stora snöflingor dansade ner och kramsnön var perfekt! Alla träd gnistrade vita.
Efter tio minuter, innan vi hunnit halvvägs ner till pulkabacken med packningen, pulkor och barnen så regnade det småspik och blåste och när vi kom ner till backen var slasket ett faktum. Tage åkte tappert några gånger slalom i backen men Algot var redan blöt, Myra hade vaknat och William försökte göra upp brasa. När Ture skulle prova sina skidor kom pappa med plogen. Han lyfte plogen när han körde uppför backen och Ture åkte ner en gång. Sedan kom han tillbaks och plogade hela pulkabacken! Alla barnen frös i blåsten och var dyblöta. De fick lite korv, mer orkade vi inte packa upp, de bytte till torra vantar som vi tur nog hade med i väskan. William försökte pigga upp en gnällande Myra med att åka fem gånger jättefort i backen på bobben och Myra tystnade i ren förskräckelse. Sen öste vi snö på elden och traskade blöta hem. Barnen hade ylleunderställ för att klara en halvdag i backen men det hade varit bättre med galonisar!!!
Hemma. Tage och Algot förstör flyttkartonger i köket. Ture läser Kalle och grillar pinnbrödet svart i spisen. Myra välter ut en termos (ljummet) kaffe på golvet! vårt oljade golv tål ypperligt en termos kaffe! Det är bra. William sågade av lite metallgrejer i verkstan. Sedan blev vi bjudna på mackor hos mamma, skönt. Algot vägrade åka därifrån och fick stanna kvar och somna där.
Ture har stoppat sin fjärde tappade tand under kudden i kväll. Visste ni att om man lägger den i ett glas blir det en guldpeng, om man stoppar den under kudden blir det en tjuga!
Kameran är batteri-slut. No foton.
Godnatt
Vi packade korv och kaffe och gav oss ut frammåt lunch. Fortfarande när vi kom ut var det julaftonsväder. Stora snöflingor dansade ner och kramsnön var perfekt! Alla träd gnistrade vita.
Efter tio minuter, innan vi hunnit halvvägs ner till pulkabacken med packningen, pulkor och barnen så regnade det småspik och blåste och när vi kom ner till backen var slasket ett faktum. Tage åkte tappert några gånger slalom i backen men Algot var redan blöt, Myra hade vaknat och William försökte göra upp brasa. När Ture skulle prova sina skidor kom pappa med plogen. Han lyfte plogen när han körde uppför backen och Ture åkte ner en gång. Sedan kom han tillbaks och plogade hela pulkabacken! Alla barnen frös i blåsten och var dyblöta. De fick lite korv, mer orkade vi inte packa upp, de bytte till torra vantar som vi tur nog hade med i väskan. William försökte pigga upp en gnällande Myra med att åka fem gånger jättefort i backen på bobben och Myra tystnade i ren förskräckelse. Sen öste vi snö på elden och traskade blöta hem. Barnen hade ylleunderställ för att klara en halvdag i backen men det hade varit bättre med galonisar!!!
Hemma. Tage och Algot förstör flyttkartonger i köket. Ture läser Kalle och grillar pinnbrödet svart i spisen. Myra välter ut en termos (ljummet) kaffe på golvet! vårt oljade golv tål ypperligt en termos kaffe! Det är bra. William sågade av lite metallgrejer i verkstan. Sedan blev vi bjudna på mackor hos mamma, skönt. Algot vägrade åka därifrån och fick stanna kvar och somna där.
Ture har stoppat sin fjärde tappade tand under kudden i kväll. Visste ni att om man lägger den i ett glas blir det en guldpeng, om man stoppar den under kudden blir det en tjuga!
Kameran är batteri-slut. No foton.
Godnatt
Dela lika!
Om jag skulle ge ett råd till de som ska bli föräldrar så är det dela lika på föräldraledigheten. Låt inga svepskäl om ekonomi komma emellan. Det går att amma länge ändå. Det är SÅ VIKTIGT för jämställdheten och relationen och... allt!
Jag har sorterat ut bebiskläder idag. Fem kassar och två kartonger har jag till min kusin som ska ha barn i sommar. Dessutom hoppgunga, babygym, barnstolar... ja ni vet allt. Jag har sparat en kartong där jag delat upp en påse till varje barn. Det är de där små små kläderna som är svårast att göra sig av med... de är förknippade med så mycket känslor!
Har du sett Ice Age två? Det har vi och våra barn. Säkert tio gånger. Jag och William tycker väl också att den är lite kul, sen ska jag inte sticka under stolen med att det är väl kanske mest för att slippa plocka och bara få slappa lite som vi tittar. Och att få mysa med barnen. (Vi firar ett års icke titta på tv jubileum här i dagarna. Vi renoverar och städar och sorterar och röjer till 0100 varje natt i stället!!!). Jo, till poängen (för er som sett Ice Age två) I dag gick Algot och log i mjugg när han och jag var ute och letade efter en bågfil. Jag frågade vad han tänkte på och då sjöng han för mig; Små mannuttar, små manuttar, finns snart inte mer...
Manuttar och nussebullar... man vill inte rätta dem...
Jag har sorterat ut bebiskläder idag. Fem kassar och två kartonger har jag till min kusin som ska ha barn i sommar. Dessutom hoppgunga, babygym, barnstolar... ja ni vet allt. Jag har sparat en kartong där jag delat upp en påse till varje barn. Det är de där små små kläderna som är svårast att göra sig av med... de är förknippade med så mycket känslor!
Har du sett Ice Age två? Det har vi och våra barn. Säkert tio gånger. Jag och William tycker väl också att den är lite kul, sen ska jag inte sticka under stolen med att det är väl kanske mest för att slippa plocka och bara få slappa lite som vi tittar. Och att få mysa med barnen. (Vi firar ett års icke titta på tv jubileum här i dagarna. Vi renoverar och städar och sorterar och röjer till 0100 varje natt i stället!!!). Jo, till poängen (för er som sett Ice Age två) I dag gick Algot och log i mjugg när han och jag var ute och letade efter en bågfil. Jag frågade vad han tänkte på och då sjöng han för mig; Små mannuttar, små manuttar, finns snart inte mer...
Manuttar och nussebullar... man vill inte rätta dem...
Myra har lärt sig att klättra upp för trappen idag!!!
My little pony som stjärntecken
Barntv på morgonen
En jämnställdhetsdiskussion i bygdegården
En stunds röja
Torka skåp
Göra vattenballonger
En promenad med mamma
En hungrig middag
Ett regn
En tanke på måndagsmorgonen
En jämnställdhetsdiskussion i bygdegården
En stunds röja
Torka skåp
Göra vattenballonger
En promenad med mamma
En hungrig middag
Ett regn
En tanke på måndagsmorgonen
Vill köpa en restaurangdiskmaskin Elektrolux WT-30E. Diskar på två minuter. SÅdant räddar förhållanden. Ture tog det trots allt bra när vi berättade att nu är det ingen tv på några dagar snart eftersom vi ska göra om de rummen. Algot har en bok om Karlsson på taket brevid pottan, han går nu gärna på pottan
Ture: Jag är fisk, pappa är jungfru och Tage är lejon, vad är du Alva?
Alva: Jag är "My little pony".
Tage: Nu far vi iväg och Algot följer med på faren.
Tage håller redan på och inreder i sitt rum fast vi bara har börjat röja ur allt som finn där nu för att sedan slå ut väggar, sätta upp nya, måla golvet, tapetsera med mera. Tage har en madrass i ett hörn och nu i natt sover de där, världens gulligaste ungar! Under en lila stjärnhimmel! (bilden).
Snart har vi ärtgrönt kakel i köket! Härligt!!! Det är min pappa och min händige sambo som kaklar!
Nu vaknar Myra! Slutbloggat.
Arvid
Välkommen Arvid
Min systerson född i morse vid 05.42
Min systerson född i morse vid 05.42
Jag var och hälsade på honom i dag när han bara var sex timmar gammal men har ännu inte packat upp sladden för att få in bilder från kameran i datorn... måste kanske göra det nu så ni får se honom.
Gula bönor
Nu har vi bytt till Mozilla firefox. Det går inte att blogga med explorer längre. Jag är jättetrött. Jag har jobbat med Lena hela kvällen, vi har gjort en affisch till Inaff, jag har tvättat och eldat och diskat. Vårt badrum kommer att bli strålande, pappa har börjat kakla i helgen och det ser fiiiint ut! Det blir helt grått. Nu är frågan om vi ska ha rosa mosaik i duschen. Det är så mycket frågor när man gör om hela huset. Här kommer lite bilder!
Tage provar den nya fina klänningen till utklädningslådan. Han snurrar och snurrar och snurrar och ser sig i spegeln gång på gång...
Ture har blivit så stor att han sitter och gör läxor
Så här ser vår kvällsmat ut med kompisar på rödbetssoppa & pannkakor
Tage, Algot och jag har skördat bönor och morötter i trädgårdslandet. Tage och Algot skördade också jättesöta daggmaskar.
PERNILLA
21 + 33
Ester & Tage sitter i överskåpet i vårt blivande kök. Sven satte in dem i varenda skåp och låda i dag och de (och Sven) höll å att kikna av skratt! William fyller år och vi har kalasat på tårta och farmor Ingers kräftsoppa! Josephine är tillbaks på hemmaplan efter sin Stockholmstrip och fyllde 21 år i går! Nu ska vi söka uppehållstillstånd för besök för henne här och hoppas att hon får stanna ett år till. Hon har precis flyttat in i vårt blivande sovrum på nedre botten och verkar trivas ganska bra just nu. Hon har fått en termos i present och önskar sig nu en toppluva!
Myra
gnäller
Hon var på sin första konferens med Studiefrämjandet i går på naturens hus. Lärde sig att söka bidrag och fick lyssna på Linnévandring. Algot har varit första dagen på dagis efter benbrottet och sommaren. Det var kul tyckte han. Somnade i Williams knä klockan fem precis innan kalaset började. Tage har delat ut enkronor och glitterstenar och halstabletter till alla på kalaset och ätit två tårtbitar. Ture har gått fyra hela dagar i skolan och pratar bara om landbandy och fotboll.
Jag jobbar med marknadsföring av Lenas nya föreställning "Plutôt la vie". Vi satt och redigerade text till kulturrådet till halv ett i söndags natt. Finns det ingen Ob-ersättning i kulturvärlden???
Snart måste jag göra en ny renoveringsstatus för det händer saker i huset.
Min vackra familj!
Dagens kalas!
Nu åker vi till Råssö!
Fifi har under dagen åkt till Stockholm helt själv och virrat fram och tillbaks och vi har varit telefonväxel mellan henne och Florin som hon skulle möta där. Hon ska läsa engelska och svenska och återkommer hitt till Bröstorp i slutet av augusti. Vi åker till Råssö... i morgon bitti om vi hinner klart i kväll med det vi måste... så nu ska jag städa i renoveringen och packa...
