Så enkelt är det
Du ser ny ut, sa Algot till Sanna när vi hittade henne i Lomé. Jag visste vilken del av Lomé taxibussarna från Kpalimé kommer in i. Nordvästra. Lomé är en miljonstad så det är ju ingen idé att börja leta. Jag Myra och Algot parkerade bilen på en bakgata där de tillverkade likkistor för jag såg att de sålde begagnade barnskor längs vägen. Vi gick ut och började prova skor och efter fem minuter ringde Sanna och sa att hon sett oss längs vägen och hoppat av vid nästa bensinmack. Så enkelt var det. Så enkelt är det. Det är även det hemliga tricket med att orka med marknaden här. Man kan ju rusa runt och försöka hitta allt man ska ha men man blir ju trött. Bättre att sätta sig ner hos en ristant eller tomatförsäljare eller på en bar. Sen väntar man så kommer sakerna vandrande på huvudet på någon svart människa. Visst tycker jag att de ser alla likadana ut här, svartingarna (och de tycker att vi vitingar ser ut som tvillingar allihop) men i dag tyckte jag att jag såg en kakelläggare jag sett förut när jag var ute och joggade och jag hade rätt. Hans kulle komma förbi i eftermiddag och titta på duschen som behöver göras om sa han. Säkert. Ha! Jag vet att jag sålt cementskräpet till honom en gång för 15 000 cfa. Men pastorn har varit här ute och öst bort cement med sin ”crew” varje morgon. Hoppas gud ger honom kraft och uthållighet att fortsätta tills allt är borta för då kan vi öppna baren. Nu ska jag duka fram ris och sås till barnen som kommer från skolan vilken minut som helst. Och vem står här i trappen nu om inte kakelläggaren. (Gillar) Måste gå och konversera honom.
