Jenny Starfighter

Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter.  I dag dog Komlan, vår nattvakt sedan 15 år tillbaks. Kanske var det Malaria, kanske inte. I går erbjöd vi hans dotter att ta honom till sjukhuset men hon avböjde och i dag var det för sent. Vi lämnade 225kr ikväll till hans dotter för att de skulle kunna ta honom till bårhuset. I söndags avskedade Eric vår andra vakt så nu är vi vaktlösa.

Jag har varit på sjukhuset i dag med mitt sår i huvudet. Efter två och en halvtimmes väntan och runtslussande mellan olika luckor och bänkar hamnade jag till slut på ”Chirurgie”- det var inte där jag hade lust att hamna. Satt där tillsammans med en flicka som grät och hade en stympad tumme och en äldre dam med hela benet brännskadat. Till slut fick jag träffa läkaren som tog sig tid att slå upp orden jag inte förstod i min ordbok. Det var ju inte krångligare än precis vad jag befarade – han ville operera för att få ur allt var ur bölden eftersom den stod upp som ett horn i pannan och någon form av inflamation började sprida sig ner i pannan. Annars blir du förlamad i hela ansiktet sa han. Fine! Vi opererar. Med nedsövning lite större risk med lokalbedövning lite större smärta. Jag valde lokalbedövning och fick ett recept utskrivet på alsolsprit, nålar, plasthandskar, kompresser och sånt. Begav mig till sjukhusets apotek. Tyvärr var det slut på alsolsprit där så jag fick knalla ut på stan till nästa apotek och sedan till nästa. Efter det fick jag ta en moppe till apoteket borta vid gränsen. Där sa de att jag nog kunde få tag på alsolsprit i Benin, på andra sidan gränsen. Jag försökte se så svart ut jag bara kunde och forcera gränsen utan pass men blev stoppad i sista kontrollen. Blev trött och utled. Huvudet bultade och jag riktigt kände hur bakterierna från kringvirvlande plastpåsar, långtradare, grillade inälvor, bananer och njam forsade in i såret och stektes i solen som stod mitt på himlen vid det här laget. När jag kom tillbaks till sjukhuset visade mig läkaren på ett litet apotek som jag inte visste om mitt emot sjukhuset. Där hade de också slut på alsolsprit men innehavaren åkte till lagret och hämtade. Vips så satt jag på en stol i operationsrummet. Läkaren rakade mig med rakblad. Jag kände att det inte blev särskilt snyggt men jag kände ännu mer att jag inte brydde mig just då. De bedövade  och skar upp och hängde på mitt huvud och pressade ut var och blod. Sedan kände jag hur de hällde någon vätska i såret och skakade om huvudet innan de plåstrade igen. På vägen hem på moppetaxin bultade hela huvudet och tårarna rann. Väl hemma var alla rum i huset fyllda med murare som sätter in nya fönster. Jag hatar murare! La mig på sängen på terrassen och somnade. De måste varit ungefär då som Komlan dog. 

Nu är jag fullproppad med läkemedel och ansiktet är svullet som en ballong och påsar hänger över ögonen. Jag har ett stort varigt bandage i pannan och halva huvudet är rakat. Coolt va! ;)

Sanna har blivit av med sin MP3-spelare i dag och fått tillbaks den igen av Ali som säger att det är jobbigt att hans pappa är död och undrar om inte Sanna kan föda honom en son. Hon tackade nej så då tyckte han att han kunde i alla fall få låna MP3-spelaren.

I går köpte vi fyra höns till på marknaden. I dag har vi fått vårt första ägg. En av våra kattungar har rymt men en är kvar och ligger och sover med Sanna i hennes rum. De var nog lite trötta för fast vi ropade flera gånger kom de aldrig upp till middagen. Katten ska heta Miffo som betyder ungefär ”det är bra” på éwé.