Benin
Lördag
Klockan är fem på morgonen. Vi sitter alla i bussen redan. 10 personer från olika miljöorganisationer i Sverige, Togo och Benin. Chauffören slänger in den sista väskan, fäster sin sovmatta i taket och tittar frågande på Max. Max sluter ögonen, gör korstecken över bröstet och släcker den enda lampan. Chauffören trycker in ett kassettband med fotbollslåten från VM på högsta volym och så rullar vi igång dagen. ”When I get older I will be stronger…” Redan vid Beningränsen skingras mörkret och när vi kliver ur för passproceduren och alla stämplar andas vi gryningsljus. Värmen är redan påtaglig. Grabbarna fnissar i baksätet och de nyanlända svenskarna tittar ut över landskapet.
Jag passar på att fundera över vad det är som gör att det okontrollerbara är så lockande.
Vi åker genom Benin och straxt innan lunchtid är vi i Porto Novo. Vi besöker en kvinna med pondus som har fått FNs miljöpris 2008 för att hon startat en plaståtervinning där ett kvinnokollektiv virkar saker av plastpåsar från gatan. Ett enkelt men genialiskt initiativ. Vi ägnar ett par timmar åt besök på en kretsloppstänkande jordbruksutbildning där vi fick se metangastillverkning, bageri, fiskodling, lerfiltertillverkning, uppfödning av höns och skogsråttor, odlingar av frukt och omvandling av hönsfötter till maggot.
Resten av dagen tillbringar vi i bussen med tio välutbildade diskussionslystna unga människor på väg mot vår lunch. Diskussionerna är livliga och roliga och allvarliga och alla är djupt engagerade i de afrikanska diktaturernas fall, vad man kan göra och tillåta i demokratins namn, Europas export till Afrika av såväl socker och kaffe som demokrati, jämställdhet och homosexualitet. Vi har också hunnit med en ganska djup analys av förhållandet mellan kvinnor och män, förhållandet mellan Togo och Benin, dödshjälp, pressfrihet och korruptionen i Västafrika. Ingen brådska hade vi heller i diskussionerna eftersom vi var ute och åkte i Cotonou samtidigt som den årliga halvmaran sprangs på gatorna framför oss. Långa timmar. Fulla med avgaser, cashewnötter och spännande politisk analys kom vi fram till vår lunch klockan 17.30.
Söndag
Idag har vi ätit riz au gras på stranden i Cotonou, klappat heliga pytonormar (Inte Johanna) och sett slavutskeppningsplatsen i Ouidah. Vi har pratat franska, svenska, éwé, engelska, tyska, fon, mina och esperanto för att förstå varandra. Och så har vi åkt bil och diskuterat. Mina öron är alldeles trötta av intellektuellt snack. När vi kom hem fick vi köttbullar och potatismos av Marie. Det är fint att vara hemma i Togo igen.
