Jenny Starfighter

I dag hände det igen. En man som jag inte känner och som presenterar sig som Wilson står i porten. Han berättar att hans dotter blivit påkörd av en moppe, brutit benet och nu behöver en skena på benet för att det ska läka. Han har knallat runt i kvarteret och fått ihop 15 000 från grannarna. Nu står han och skäms och gråter och ber om de resterande 4 500 från oss. Vad gör man?


Vi har köpt en dansk köttkvarn i hamnen. Det är smart. I stället för att köpa köttfärs från frankrike på supermarket i Lomé till hamburgarna kan man köpa av slaktaren på marknaden och mala själv. Marie har malt både död ko, lök och tomater i kväll. Det blev köttfärssås och spagetti = köttkvarnsmiddag.


Aného ändrar sig. Många gamla fransmän från kolonialtiden som hade tittat för djupt i glaset börjar försvinna. (Tage har tittat för djupt i popcornskastrullen. Han har popcornsmärken av varm olja i pannan. Man ska stryka motorolja på brännskador säger moppeförarna. Kan det verkligen stämma? Motorolja?) En ny tid med entreprenörer från Europa och Asien är här. De bygger en ny bro i Aného. En symbol för en ny tid. Men också en nödvändighet för att man inte ska ramla ner i lagunen med bilen. Långtradarna välter. Överlastade. Kanske borde man verkligen starta ett supermarket här. I den nya tiden. Om man hade lite mer pengar. Marie åker till Lomé för att hälsa på sin dotter som fyller år. Typ nitton. Vi sopar hela stranden fri från plast i dag för att plastprojektet ska dra igång. En symbolisk handling. Med hela stranden menar jag den biten som är framför vårt hus.


Jag har deklarerat. Beskattningsbar förvärvsinkomst 2010 blev 89 600kronor. Punkt. En symbolisk summa. Det blir inget Supermarket just nu i alla fall.


Och inte kom presidenten till Aného för att inviga den nya bron i dag heller. Fast alla skolbarn var lediga och marknadskvinnorna hade stängt hela förmiddagen och jag och Marie var i stan för att vinka.