På jakt

Tisdag
När vi varit hemma i huset en dag så ger vi oss ut på nya äventyr i jakten på det perfekta plastprojektet. Men först tar vi fyra härliga timmar i hettan på den lokala marknaden. Sedan sätter vi oss i en stekhet buss och gasar på mot Lomé och Lussosime där vi tankar och hämtar upp Max och Carol. Efter en stärkande glass är vi sedan på väg mot Atakpamé. Det är några timmar i buss. Precis när mörkret faller kör vi in i en liten by innan Notse. Där brakar bussen ihop. Vi ordnar en mekaniker från närmsta by, springer och köper en ficklampa, ris och lite smågodis att fördriva tiden med. En moppetaxi åker till nästa by och hämtar en domkraft. Jag säger redan när vi stannar att det är bakre drivknuten. Mekanikern vägrar tro på den vita snorkiga människan som tror att hon vet något om bilar. Visserligen har han helt rätt i att jag inte vet något alls men efter att ha kollat växellåda och bromsskivor och det mesta får han ge sig och monterar bort drivknuten. Mekanikern åker med drivknuten till Lomé, bilen får stanna i byn över natten och vi får till slut tag på en taxi till Atakpamé. Där sitter vi sedan mitt i natten på folktomma California Auberge och äter pommes frites och dricker cola innan vi stupar i säng. De har AC från 60-talet som låter som ett tröskverk men jag har inga som helst problem att somna. Kan man ha det bättre än att få duscha av sig dagens svettfloder och stupa i säng?


Onsdag
Morgonjogging. Det är faktiskt vansinnigt mycket plast i Atakpamé.  Klockan elva har vi ett möte med de viktigaste personerna från tre miljöorganisationer i Atakpamé som tillsammans har bildat ett nätverk. De representerar även tre gymnasieskolor som tillsammans har sju tusen elever. Ett bra underlag för att få spridning på idéerna i projektet. På eftermiddagen väntar vi på att få en taxi till Kpalimé. Vi väntar så länge att vår buss hinner bli lagad och kommer i kapp oss. Kodjo kör oss till Kpalimé. Vägen mellan Atakpamé är… dålig. Vi kommer fram sent. Där sitter vi mitt i natten på folktomma Nectar Auberge och äter pommes frites och dricker cola innan vi stupar i säng.


Torsdag
Morgonjogging. Det är faktiskt vansinnigt vackert i bergen på morgonen. Tre bananer, bröd och mängder av sött thé. Vi är på banan igen. Åsa, Johanna och Henning går med en guide på fjärilstur i bergen medan jag och Max åker i en stekhet bil i fem timmar på små gropiga Togolesiska vägar. Vi korsar en flod och vandrar genom djungeln och kollar på kakaobönor på tork och manioc i baljor. Efter flera timmars åkande utan mat sitter vi plötsligt fast med bilen i en majsåker flera kilometer från närmsta by och med tre svartingar i gummistövlar och  machete i baksätet. De skulle visa vägen och nu förstår de inte alls varför jag och Max inte vill åka längre. För att det här är en åker och inte en skogsväg säger Max irriterat. Svetten rinner längs benen och ryggen. Solen bränner. Jorden är röd och vi har för länge sedan passerat de sista byarna där barnen ropade viting efter oss. Egentligen är det Max som är mer viting än jag men det kan de ju inte se för han är ju svart. Vi äter varsin banan medan männen i gummistövlar glor på oss. Sedan puttar vi. När vi är loss från majsåkern kokar motorn i en uppförsbacke så där blir vi stående ett tag medans någon gå till närmsta by och hämtar vatten åt oss. Vi kokar också och åker tillbaks till Kpalimé och hämtar fjärilsfantasterna som är rätt möra i värmen. Vi åker och tittar bara på en liten mark till. Den är helt ocharmig men bra för teak. Sent på kvällen kommer vi hem. Där sitter vi mitt i natten på folktomma Villa Suédoise  och äter pommes frites men dricker ingen cola innan vi stupar i säng. Imorgon ska jag åka tidigt till Lomé för att montera ett nytt kugghjul i bakre drivknuten och hämta Maria & söner i Agbalepedo. God natt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0