Har du sett herr kantarell?
Dagens grubbel kommer från att Algot fått hela familjen & co att se Svensson Svensson.
Det slår mig vad fort man anpassar sig till nya saker. Det är så vi överlever. När man får en bebis kan man inte gå och tänka på friheten man hade innan man fick barn tills bebisen blir vuxen. Man ändrar utgångspunkt helt enkelt. Lever livet som det ter sig nu. Vi är ruskigt anpassningsbara. Nästan som barnen. Risken är att fastna. För livet bara rullar på. Det är viktigt att hitta perspektivet ibland och se på sig själv utifrån och ställa frågan. Vill jag ha det så här. Blir svaret ja så ska man strunta i om andra tycker annorlunda. Om svaret blir nej måste man förändra. Förändras. Anpassningen sker stegvis. (Pannacotta en söndagsfrukost, mums! Göra om det nästa helg och så vips är man fast i pannacottaträsket.) Att förändra med vilja är oftast mycket svårare. (Inget är så beroendeframkallande som ett pannacottaträsk).
Svampar och barn är fantastiska på anpassning. Barnen är så anpassningsbara att jag ibland bli rädd över hur mycket jag kan påverka dem. Svamparna är helt otroliga. De anpassar sig till sin miljö så till den milda grad. Men så har de också haft många tusen år på sig. Men vi ligger inte långt efter. Precis som kantarellerna liknar björkens löv, trattisstjälkarna ser ut som nedfallen bark från fura och en svamp ser ut som en avsågad gren så smälter vi också in. Den politiska korrektheten, Ikea-hysterin och människor i färglösa städer som har färglösa kläder är bara små bevis på vår förmåga att gömma oss bland alla andra. För att inte tala om Zumba! Det är trygghet. För svamparna är det självklart bra. Men för oss? Måste vi inte förnya oss? Förändra oss? Utvecklas? Vara annorlunda. Kanske. Kanske inte. Ibland.
Och som vanligt är det bara magkänslan som talar sanning. Magkänsla vs förnuft är den ständiga kampen i sökandet efter det perfekta livet. Kanske skulle man vara svamp. De måste ju leva det perfekta livet. Eller katt. En lång dag i soffan känns just nu som det mest eftersträvansvärda i mitt liv. Hellre det än att starta chokladfabrik. Just nu. Men nu är det kväll. Och i morgon kommer jag att stutsa upp som en guttaperkaboll med ett leende på läpparna och nybakta lingonrutor i fickorna för att möta en heldag med intern kvalitetsrevision på Studiefrämjandet. Go'natt!
