Jenny Starfighter

Måndag
Jag har fått en ny växeltelefon på jobbet. En I-phone. Den passar inte till min image. Jag måste hela tiden ursäkta mig och säga at den är jobbets. Dessutom har den rosa skal och den har fått mig att börja vänstra med Runkeeper istället för Sanna som joggingkompis. Vrider på den. Bilden vrider sig. Vrider tillbaks och bilden följer med. Och jag är fascinerad. En sak gillar jag med den. Den har bättre mottagning vid rörbraket än i stan. Och så springer jag faktiskt fortare med den än med Sanna. Den är en obarmhärtig Sanningssägare vad det gäller konditionen och det gör Sanna mycket trevligare att springa med.


Tisdag
Mina barn sover i soffan. Vi började med missen att bygga tre barnrum när vi har fyra barn. Sedan blev det så stora sängar så det räckte med två. Sedan ville barnen ändå bara sova i en av sängarna alla fyra tillsammans. Nu har de flyttat ner från sängen till soffan där de lägger i filtar varje kväll och det senaste är att de lägger ut bäddmadrasser och täcken under soffbordet och sover där allihop. Kommer detta att allvarligt skada dem i deras utveckling? De vet inte heller riktigt vilket som är deras eget rum, använder flitigt alla varandras kläder och tandborstar och har en gemensam låda för trosor kalsonger och strumpor där de tar vad som passar för dagen. Med Togoåret har gränserna för vad som är normalt flyttats lite. Ett uns av anpassning till den värld där man i första hand är en del av kollektivet familjen och i andra hand en egen individ.

Algot kommer nedstormande från övervåningen.
–Vi måste bestämma när man får se på Tv!
-Vill du se på Tv? frågar jag förvånat.
-Nej vi måste bestämma hävdar Algot.
-Kanske när det har gått en månad? säger han och ser frågande på mig.
-Men vad är det du vill se på Tv?
Algot springer utan att svara upp till Tage och skriker triumferande att de får se film när det har gått en månad. Då slår det mig att Algot inte bara är väldigt omedveten om hur lång en månad är. Han minns inte att han har sett en Tv-sändning. Kanske var det två år sedan. Tv för honom är det samma som Dvd-film. Jag minns den hissnande känslan när jag var i Algots ålder och vi fick vår först VHS-spelare. Att man kunde se tecknad film precis när som helst. Det var nästan för bra för att vara sant. För Algot är det också fantastiskt att se på film. Samma lika hela tiden och de långsammaste filmerna. För Algot är det fullt tillräckligt att försöka begripa sig på den riktiga världen och tolka den. När det kommer till film ska det bara vara skönt förutsägbart enkelt.


Torsdag
Jag luras inte, jag har varit på Lurö i två dagar. Det kallas Kick-off när man träffas i två dagar och badar badtunna, dricker vin, pratar och pratar och pratar. Det är skitkul och faktiskt även riktigt bra för jobbet. Att inte bara maila sina kollegor i andra städer utan att faktiskt träffas. Passet om distriktets friskvårdssatsning handlade om att bryta vanor. Vilka vanor ska man bryta då? Kom på flera vanor jag lagt mig till med under det senaste året som jag inte vill bryta.

1)    Alltid äta pannacotta till frukost på helgmornar.
2)    Alltid köpa en flaska champagne för att fira att man får barnbidraget.
3)    (Typ) Alltid baka färskt frukostbröd.
4)    Springa flera gånger i veckan.

Vanor jag vill bryta:
1) Skrika åt mina barn när jag är sur.
2) Inte gå och lägga mig så sent jämt.
3) Alltid tro att jag vet bäst.
4) Inte starta upp så mycket som jag inte klarar av att slutföra.
5) Inte låta tvätten hamna i stora högar i tvättstugan.


Jag visste att de lurar oss. Jag har väl vetat det länge men ibland blir det så uppenbart. Man köper en självgående gräsklippare som man står och tittar på. Sedan måste man köpa en motionscykel också. Man köper ett program för att datoruppstarten ska gå 24 sekunder snabbare. Men man hinner ju inte ens göra klart snabbkaffe på 24 sekunder. Man köper en mixer och en matberedare som tillsammans kostar 2000kr när man kan använda en kniv. Det tar en halvtimme längre tid inne på Ica för att hålla ordning på scanner, vågen, rätt varor i rätt påsar bara för att sen slippa stå i kö till kassan.

Att saker ska bli ”enklare” är luret. När de som vill få oss att köpa saker säger ”enklare” så menar de antingen att det ska ta mindre tid eller att det krävs mindre ansträngning. Och vilket av detta är egentligen värt att sträva efter? Vi behöver inte mer tid utan styrka nog att välja vad vi ska göra med vår tid. Vi behöver inte anstränga oss mindre. Vi behöver anstränga våra kroppar mer. På verksamhetskonferensen idag fick jag veta att stenåldersmänniskan gick ungefär 4 mil om dagen. Det gör inte vi. Så, nästa friskvårdsuppmaning lyder; vispa mer, hacka mer, putta den tunga gräsklipparen och andas, le och vila i att datoruppstarten tar 24 sekunder extra. Jag säger som faster Ammi; Vem har sagt att det ska vara enkelt? Problemet är inte att livet är svårt utan att vi tror att det ska vara enkelt. (Åh gud vad skönt det var att komma hem till Sverige och enkelheten i livet och tvättmaskinen här från tvättbaljan och allts komplexitet i Togo. Och vad tråkigt.)

Kanske ska jag starta en folkrörelse. Mot enkelheten! Eller så ska jag starta en chokladfabrik och skriva en roman om meningen med livet i stället. Hur börjar man då? En folkrörelse vet jag inte riktigt hur man gör men vad det gäller de andra två så är det ju Busenkelt, man börjar med att läsa romaner och äta choklad. Skaffar sig ordentligt med erfarenhet alltså.