Jenny Starfighter

Vi har haft en liten storm här på morgonen. En liten alltså. Frukosten blåste av bordet och barnen blev alldeles upprymda. Armand hävdade bestämt att det var alldeles för kallt för att gå till skolan. Sedan när blev 25 grader plus för kallt att gå till skolan undrar jag och tog fram termometern och visade att i Sverige går barnen till skolan när det är trettio grader. Minus. Armand tittar på mig med frågande blick och jag inser att han aldrig sett en termometer förut och kanske aldrig upplevt kallare än 20 plus. Jag hämtar en fleecetröja åt honom och så får han varm choklad. Marie och William är på passmyndigheten i Lomé och förlustar sig sedan klockan halv fem i morse så jag är ensam hemma med barnen. Men alla kommer i väg trots stormen. Och trots att moppetaxin är på verkstaden och det är kallt och Algot har tappat bort sina lunchpengar och katten har tagit en mus som vi måste titta på och lärarens penna som Tage lånat är borta. Tage hittar en annan penna till läraren (kommentaren; Man vill ju överleva!). Myra och Algot går till Solange med ett chinaschack, lite mindre lunchpengar och en jättesöt snigel som Myra hittat i rabatten.

 
Jag joggar och vattnar och tvättar tre kissiga lakan och Ali sopar gården.

Elise har en tröja där det står Shopping is my salvation med guldbokstäver. En tisdag lånade jag den när vi skulle till marknaden. Armand tog kort på mig och Marie. Vi stod framför slaktarens stånd och var så svettiga man kan bli. Tänk dig bilden av hur du tror slaktarens stånd på en lokal marknad i västafrika ser ut och du kommer nog ganska nära verkligheten. Jag hade en svart plastpåse som fastnat under min flip-flop. Marie hade en korg full med kött och tomater på huvudet. Jag hade en papplåda full med dagligvaror som vi handlat hos vår vanliga tant. Tvättmedel, vin, toapapper och konservburkar av olika slag. På huvudet. Stora svettringar på tröjan. Shopping is my salvation. Samma dag lyckades jag filma en snutt på kolmarnaden. En tjej i tjugoårsåldern står mitt i en gigantisk kolhög och bossar. Grabbarna på tio tolv som bär bort kolsäckarna till kunderna. Stojet och skriket och alla färgglada tuffa kvinnor. Förut bruna- nu svarta av kol. Tjejen vikarierar för vår vanliga koltant och är västerländskt klädd med jeans och topp som lämnar magen bar. Hon har en I-phone och står och pratar i den och skrattar samtidigt som hon härjar med kunder och anställda och tar emot pengar och lämnar ut växel.

 
Jag börjar få lite marknadsabstinens. Tur att det är tisdag. I eftermiddag blir det shopping! Nu blir det Epicuros och Seneca och en kopp sött thé till.