Jenny Starfighter

En neonvit stark sol strålar över den röddammiga vägen. Buskar, hus, bilar, kläder, överallt ligger ett rött damm. Det är Harmattan. Den kalla ökenvinden som är här. Vi är på väg till Kristus Kungen. Jag och William ska vara med barnen i dag för Ture ska börja CP2 och Tage ska då bli ensam kvar i CP1. Båda två lite nervösa. Det går jättebra för båda två. I Tures klass börjar de dagen med en lång förmaning om att fast Harmattan är här så måste alla försöka komma i tid till skolan. I Tages klass får de göra fingergymnastik och gnugga händerna mot varandra en kvart för att få upp värmen. Alla barn har tjocktröja över skoluniformen. I morse klockan sex när vi åt frukost på terrassen fick jag gå ner och hämta fleectröjorna som vi åkte hit på till hela familjen. Det var alldeles för kallt med bara linne och kjol. På frukostrasten har värmen återvänt och Ture och Tage köper bröd med rödbetor, morötter, spagetti och majonnäs. Tage äter dessutom en tallrik sallad, åtta bitar friterad banan och en påse popcorn. Jag tror att det blir superbra för Ture att börja tvåan. På Algot och Myras dagis händer det minsann också saker. De har börja koka ris själva istället för att köpa färdigkokt. De har en anka som fått ungar och en gravid katt. Och så har de bytt kisställe. Jag har städat hela dagen. Nu är det dags för kvällsmat. Jag har duschat i uteduschen. Svalt vatten i dag. Man får gåshud när man står och tittar på stjärnorna. Och hur kallt är det då när det är så här gräsligt kallt? Vid sex i morse kan det inte varit mycket mer än 20-22 grader. Hualigen. Men februari är sedan den varmaste månaden i Togo.