Jenny Starfighter

Måndag 27/12
I dag kom Hannes och Håkan. Första dagen med mulet väder på en månad. Allt gick jättesmidigt. Inga köer eller förseningar eller förlorat bagage. Förvånad.

Tisdag 28/12
Egbe Njegbe. Idag har jag och Marie jobbat! Ni som har besökt marknader i Afrika vet att det inte handlar om lull lull och spunnet socker. Vi snackar ingefära, sprit, hänglås, 50kilos säckar med ris, barn som är svarta av kol och höns, getter, tomater och plastbaljor i långa banor. Men ska man ha nyårsfest och gäster från Sverige så ska man. Först gjorde vi Anéhos marknad hela förmiddagen. Sedan stora marknaden i Lomé på eftermiddagen. När de stängde vid mörkrets inbrott blev det två timmar på Supermarket. Marie höll på att somna i kundvagnen bland fläskfilé och en paprika för 50 sek! När de stängde gav vi oss ut på julmässan i mörkret och letade efter festkläder till oss själva. Någonstans där blev vi helt härligt skruvade och kände oss fria. Inga barn, inga män, inga hushållsuppgifter. Och Ingrids flyg var försenat från Tripoli. Det är mellandagsfest i Loménatten och vi har bilen full med öl och vin och festmat. Det kan tyckas som en ganska medelmåttig festkväll men i känslan var den fri. Vi tog en glass i vimlet. Vi stötte på Julien och Madeleine och följde efter dem på motorcykel till Akif där vi hängde ett par timmar på Boulevarden, drack läsk, åt en halvtaskig hamburgare och pratade gemensamma minnen. Vi kände oss märkligt besläktade. Fyra fria människor i natten. De sista två timmarna tillbringade vi på en nattöppen cafeteria vid flygplatsen. Jag och Julien pratade jämställdhet och dans och Madeleine och Marie sov i varsin stol. Sen kom Ingrid. Helt utan bagage. Men det löser sig. Hon hade sms:at så jag och Marie hade handlat trosor och bh:ar och kläder och tyg och tandborstar och deodorant och flip-flop på marknaden. Efter några trevliga stopp för militären var vi sedan hemma i Aného vid halv tre på morgonen.

 
Onsdag 29/12
Inget internet men bästa badvädret på år och dar. Vi ligger och guppar i vågorna. Sämre kan man ha det. Det blir marknad i dag också trots gårdagens mördartur. Vi växlar pengar åt vitingarna och beställer korv. Sedan åker vi förbi hemma hos bagaren. Vi beställer 100 småbröd och passar på att kolla på hennes ugn. Den är stor och rund och häftig. Bygd av samma slags lertegel som vi har gjort pizzaugnen av. Jag kan inte låta bli att fråga om de har bränt lerstenarna men de har de inte. De har bara fått ligga i solen i tre dagar. Det blir dans med en härlig mix av människor. Jag bakar två misslyckade sockerkakor till Algots kalas. Det kommer förbi ett par österrikiska kvinnor som vill hyra rum men tyvärr är det fullbelagt på Villa Suédoise nu över jul och nyårshelgen. Oändligt trött efter ett par intensiva dagar. Ögonen och ansiktet vill inte vara med. Jag sitter som en hösäck och stirrar rätt ut i luften. Fånigt.

Torsdag 30/12
Jag och Susanne-Mie sitter hos Polisen. Susanne ville polisanmäla stölden av 1500kr som hon blivit av med. Nu är det tredje gången hon är hos polisen och de har gjort en utredning och konvokerat folk, varit hemma hos oss och gjort husrannsakan och skrivit rapporter. Allt hon vill ha är en polisanmälan för att hemförsäkringen ska gälla. Nu har vi bestämt oss för att vi lägger ner alltihop. Men polisen måste skriva en rapport på att vi vill lägga ner alltihop så vi sitter här. Polisen lyssnar på musik på datorn. När han ska skriva rapport så tittar han en lång stund på datorn innan han till slut öppnar pappersfacket på skrivaren och tar ut ett papper och skriver för hand. Efter en halvtimme när vi läst igenom och överatt hans rapport kommer han på att pappret ju kan flyga ut genom fönstret så han måste kopiera allt till sin bok. Lena Josefsson ringer medan vi sitter där och jag hinner prata med henne i godan ro och önska gott nytt år innan han är klar. Vi får gå därifrån och inget papper har vi fått. Men eftersom poliserna fått reda på att jag har ett barn med monsieur Kpade så kallar de mig svärdotter och jag bjuder in dem att patrullera på vår nyårsfest. Inget internet.

 
Fredag 31/12
6-års-kalas. En halvtimme efter utsatt tid går William och Algot runt och hämtar de inbjudna barnen på deras gårdar. Prinsesstårtan blir ju sur annars. På kvällen är det bjudning på terrassen med champagne och snittar och finklänning. Jag har köpt skor med megastora diamanter på dagen till ära. Samma sak här. När klockan är halv sju är en av trettiofem inbjudna på terassen. Men sen kommer hela Maries familj och grannarna och läraren och Tontonvi med kompisar och dansgruppen. Efter middag med Svensk och Togolesisk mat blir det dans utanför baren. Spectacle och vi dansar traditionella danser tills benen viker sig i sanden. Juliens brorsbarn sitter mitt i batteriet och sover. Algot ligger på en madrass i baren och myser. Hela folksamlingen sjunger Happy birthday tills Algot skriker att det räcker. Spektaklet avslutas med raketer. William springer som en råtta och tänder på, dansgruppen spelar och Marie och alla barn står på trappen och skriker och lyser och applåderar. Sedan är det natt. Några dricker, andra ber för ett gott nytt år tillsammans. Dansgruppen lägger ut tygstycken och bastmattor och sover lite varstans. Jag låser dörren till vårt sovrum och somnar bums. Låtsas inte höra när någon ringer från terrassen och undrar vart jag tagit vägen. Jag ska lägga ut bilder. Sen.

Lördag 1/1
Städa. Kaffe. Ett dopp i havet.

 
Söndag 2/1
Klockan 06.00 bär det av mot Kpalmé med alla våra svenska gäster. Nu blir det turista av. Vi lånar en bil av Tontonvi och äter frukost på Togolesisk caféteria – ett måste för en Togo-complet-tur. Togolesiska vägar, lite felkörning och förkylning. Väl i Kpalimé blir det räkpasta hos Fanny och sedan poolbad på hotel Cristal. Vi äter kanelbullar och kaffe på hotellrummet och hittar en liten pizzeria till kvällen. Vad mer kan man begära.

 
Måndag 3/1
Vattenfall utan vatten och Centre Artisanal. Det är fantastiskt att det är bra stämning. Vi reser ihop en fyrbarnsfamilj som sett allt detta förut. Mamma Kerstin och Susanne-Mie med synskada och Autism. Danskompis Ingrid och hennes vuxna dotter och sedan barnens bästa kompis med sin pappa. Det skulle kunna varit svårt. Men det är inte svårt. Alla tar dagen som den kommer och alla är nöjda med det som blir. Kan det vara enklare?

På kvällen trycker vi ihop oss tretton personer i en taxi till hotell Royal där vi lyxar med Österrikisk mat. Sedan går vi tillbaks till stan i den mörka togolesiska natten. Nöjda.

Tisdag 4/1
Ibland går bilen att bara köra på fyran och ibland bara på backen. Vi är på väg tillbaks till Aného och det blir några stopp på vägen för att köpa vatten och ris, kolla en marknad, leta efter lamboco (gula Injam) och kissa. Bilen håller till Baguida sen är det stopp. Vi hittar en mekaniker och lite friterade bananer att mumsa i oss. Det håller på att bli mörkt. Jag har en kort lina så vi kör sakta säger mekanikern som ska bogsera mig till sin verkstad. Ingrid, mamma och barnen står kvar vid vägkanten när vi drar iväg i åttio mitt i rusningstrafiken. Allt som vi köpt på vägen lastar vi om till hans lilla golf. Han visar hur bilen funkar med sina egenheter och vips så har jag en hyrbil. Hämtar upp de andra längs vägen och kommer ett par kilometer närmare Aného innan vi får soppatorsk. Men medan Myra hänger upp och ner i mina armar och gungar och tittar på stjärnorna och Algot klagar på att han är hungrig fixar några hjälpsamma killar soppa på petflaska. När de sugit runt lite bensin i motorn så startar vi och med massor av snappsvisor och franska sånger och 300cfa till vägtullen lyckas vi ta oss ända till Aného och Maries goda middag med ris och fisksås. Biltrassel är ju också ett måste på en Togo-complet-tur. I morgon ska vi se om vi får tillbaks Tontonvis bil och vad det kan tänkas kosta. I morgon ska vi tvätta resetvätt. I morgon är en ny dag.