Jenny Starfighter

  

Ok. Vi hade en lugn förmiddag. Fram till klockan nio. Frukost, få iväg barnen till skolan, joggingtur, vattna alla växter, störa upp tomaterna.

Sen…
ringde läraren och sa att Tage var sjuk så vi fick åka till skolan och hämta honom. Inga annanaser i hela Aného när mamma skulle handla för hemresan så vi fick åka till Agbodrafo. Susanne-Mie skulle fläta sig, sista dagen. På fjärde frisersalongen hade de tid. Det tar tid att åka runt till frisersalonger. Tage och Hannes tjatade sig blå om att bada i havet så innan lunch blev det ett dopp i havet. Ris och tomatsås. Sedan ringer Maries syster från Lomé och säger att Armand är försvunnen sedan morgonen ( Maries 10-årige bror som hon är mamma åt). Han har gett sig av arg och ledsen på morgonen och sagt att han vill vara hos Marie och vägrar gå till skolan. Vi ordnar med en moppetaxi som ska hämta Ali som ska åka och hämta upp Susanne-Mie om vi inte hinner hem och så tar jag och Marie bilen och åker mot Lomé för att leta i en miljonstad. Myra åker med. Efter ett par kilometer och mycket oro ser vi Armand komma gående vid vägen. Han har gått från Lomé (45km). Dieu Merci ropar Marie och vi kramas. Vi plockar  upp Armand. Sedan åker vi och tankar. När vi ska köra ut från stationen svänger en taxibuss in mitt framför oss och tutar. Han tycker att vi ska backa ut och svänga runt. Hallå där, säger jag och Marie och skrattar, vi har inget bråttom och så slår vi av bilen och väntar ut honom. Han blir argare och argare och till slut skriker han imbecill och kör ur vägen skrikandes och viftandes. Ha! Vi hämtar Susanne-Mie som nästan är färdigflätad när vi kommer. På vägen ut ur Adjido kör vi mot enkelriktat. Som alla andra. Som alltid. Men två poliser tycker att vi ser vita och rika ut och stoppar oss. Tyvärr är de för unga för att Erics namn ska öppna några dörrar. Jag talar ändå om vem han är och att han arbetar i antikorrumptionskommissionen för västafrika så att jag kan inte betala till poliserna på plats utan vill göra det på rätt sätt och åka till polisstationen och betala. Jag frågar vilken polisstation jag ska åka till och de är mållösa. Sedan svarar jag utförligt på alla deras frågor om min och Erics relation och huset och min kjol och mina barn och vad de heter och var de går i skolan, om jag är förkyld och hur länge jag varit det och varför Ture har rastaflätor osv. Om det är något man har lärt sig efter femton år av visiter i Togo så är det att lirka sig ur polisernas och militärernas grepp. Väldigt användbar kunskap. Jag ber dem att komma förbi baren så ska jag bjuda på en öl (apropå korrumptionsutredningen). Det blir ju trots allt billigare att bjuda dem på öl än att betala böterna. Sedan frågar den kvinnliga polisen om mitt barn är sjukt. Nej, de mår bara bra säger jag. Sen ser jag att hon sneglar bakom mig där Marie håller Myra som spyr ut genom bildörren. Jo kanske lite säger jag. Får tillbaks papper och körkort. Försöker rengöra bilen med Myras nedspydda kläder. Myra får låna Armands skjorta. På vägen hem kör vi förbi Maries före detta man som är på väg att ta taxi till Lomé för att leta efter Armand. Gott så. Myra spyr hela kvällen och Algot gör illa knät. Ingrid har huvudvärk och Susanne-Mies kudde är borta när hon ska packa. Myra spyr över matbordet. Vi dricker kaffe och beger oss mot Lomé där vi kör in i en moppe litegrann och hälsar på Tures farmor. Hon skäller ut mig för att jag inte tagit med mamma tidigare och hälsat på. I dag ska hon ju åka hem. På flygplatsen är vi 21.55. Vid disken för incheckning 22.00. Sista tid för incheckning är enligt biljetten 21.55. Men på flygplatsen jobbar de efter en annan tid nämligen 21.35 som en skylt talar om. Mamma och Susanne-Mie kommer inte med planet. Trots att det är en timme kvar tills planet lyfter, de är fem minuter sena och Lomés flygplats är mycket mycket liten. Air France vägrar. Sur-Air-france! De blir ombokade till nästa tisdag mot en straffavgift. Antagligen måste de också till Lomé i morgon också för att förlänga sina visum. Julien, Pascal och Tonton är där. Tack för all hjälp! Så det är bara att avboka hämtningen på Arlanda och köra hem mot Aného igen. Och vi skrattar åt de gigantiska farthindren på vägen ut från flygplatsen. Och vi sjunger. Får en deja-vu känsla från April förra året då en vulkan på Island gjorde att jag fick några dagars extra semester. Då stod jag också utanför den här flygplatsen mitt i natten och kom inte med. Jag har hur som helst lånat ut vår bil till Tontonvi så i morgon trycker han in hela släkten i den och kommer hit och äter lunch ( hjälp, vad ska vi laga?) sedan ska vi fortsätta mot Agomessewa i karavan och en vaka och begravning av Erics farbror. Familjefest hela natten med andra ord. Sova över med barnen. Hoppas att inte alla är magsjuka då. I morgon ska Hannes åka hem. I morgon vill jag att vår genomsaltiga kamera och dator ska fungera. I morgon är en ny dag.