Jenny Starfighter

Det första jag ser när vi rullar in på gården är kon som står bunden under det stora mangoträdet. Den är mager och vit och ser ensam ut. Jag hade hoppats att vi skulle slippa kor och getter. Att de skulle han nöjt sig med någon gammal halvdöd höna. På gårdsplanen finns en enda cementbyggnad som är målad med lejon, kungar, kedjor, änglar och sjöjungfrur i en tilltalande blandning. Det finns tre dörrar mitt i målningarna. Den mittersta är öppen och man kan skymta offerstenar och kadaver. Ett femtiotal män med höftskynken har samlats. De tittar på oss i bilen. Vi är väldigt vita. Vi är inbjudna av Skolläraren att delta i familjens vodouceremoni men skolläraren själv syns inte till. Han skulle möta upp oss i Glidji klockan nio men inte var han där. Så vi åkte upp till kyrkan där ANC (Jean Pierre Farbres nya parti) höll valmöte. En lillebror av något slag följde med oss i bilen en bit till ett hus där det bodde en annan lärare och han hade numret till rektorn på barnens skola. Vi väntade. Rektorn kom åkande på sin moppe och förklarade vägen hem till Skolläraren som gick via Bar ”Show me the way” och Afoin.

 
Så småningom kommer skolläraren. Och de trummar och trummar och rensar getskallar i en bunke och sjunger och spelar marengue och dricker palmsprit och offrar palmsprit till gudarna och målar varandra med kritfärg och prästerna ger förlåtelse och de röker ut alla onda demoner. Kycklingarna springer omkring en stund när de välsignats och fått ett snitt i halset på offerstenen. En liten grabb i Myras ålder står och servar prästerna med småkycklingar på löpande band. Simon tar kort för brinnande livet.

 
Jag känner mig hemma i rytmerna i människornas gester, i språkets melodi, i dansen, i sättet de rör sig på. Allt det rinner in i mig som intryck varje varje dag. Det känns konstigt när jag ser mig själv i deras ögon och kan utläsa hur vit och konstig jag fortfarande är. Det känns ju inte så. När de börjar binda kossan och lossa getterna går jag och Tage en sväng i byn.

 
Offerhuset är det enda som är gjort i cement. Skollärarens by är gjord av lera. Lerhus ska vara det bästa mot både värme och kyla. Vi kollar in en gigantisk bananplanta och går runt de fina röda husen på den varma röda jorden. Tage klättrar i ett mangoträd en stund och jag står under i skuggan och konverserar så gott jag kan med kvinnorna som vilar sig därunder på väg ut i maniocodlingarna. När vi kommer tillbaks håller de på och flå kossan. Vi köper bananer och åker med skolläraren till en bar där vi äter lite ris. Simon har köpt en ANC-tröja och när hela karavanen med ANC-anhängare åker förbi med orkestrar på flaken och tutor och sång blir han hyllad. Vi orkar inte åka tillbaks till ceremonin efter det. Det är varmt och vi har fått nog med söndagsutflykt för i dag. I går var det fotbollsmatch, i dag vodouceremoni. Nu måste vi hem och vila en stund och smälta både fotbollsvinsten för grabbarna i går på straff, allt som offrats till förfäderna och Magnaus kloka ord. Vi ska blanda det med spagettikvällsmat och se vad det kan tillföra tankarna om livets mening.

Kolla Simons blogg. Nu är han trött och förkyld men snart kommer det nog både fotbollsbilder och vodoubilder. Vår kamera är fortfarande på lagning. www.undersammamane.blogg.se