Jenny Starfighter

Har jag sagt att allt rostar här? Kranarna, gångjärn, dörrhandtag, bestick, pumpar, diskbänken, toalettinsatsen, metallöglorna på byxorna, bilen cykeln… allt. Men det finns alltid ett undantag. Det ironiska undantaget här är varmvattenberedaren. Dörrhandtag har vi säkert bytt tio gånger på tio år men varmvattenberedaren sitter där den sitter. Hel, orostig och fungerande. Hur ofta vill man duscha i varmvatten här? Man vill ju svalka sig.


Men, igen, det finns undantag. Nu har regnperioden dragit igång igen. Togoleserna firar med mössa och dunjacka medan vi nöjer oss med att ta på oss en långärmad på kvällen när det blåser på terrassen. Myra klagade över att hon frös i dag när vi åt. Vi tog henne väl kanske inte riktigt på allvar efter hennes utspel den varmaste av alla varma dagar i Afagnan i inlandet när vi gick på byvägen i middagsstekande sol och Myra som sitter på Williams axlar plötsligt utbrister ”Jag fryser så in i helvete om tårna”. Men när hon ställde sig upp vid matbordet idag såg vi att hon bara hade myggnätskjolen på sig. Utan byxor eller trosor. Snyggt men kanske lite kallt en dag som denna.


Idag har jag suttit från morgon till kväll, eller natt snarare, framför datorn. Jag har skrivit en essä om positiv filosofi. Jag har skrivit en essä om mitt eget skrivande. Jag har författat en ansökan om informationsbidrag till forum syd. Jag har ont i kroppen av allt stillasittande. Och nu har jag njutit av varmvattenberedaren. I morgon bär det av till Kpalimé igen. För att ta foton åt Sanna, köpa några träskålar med hem och fixa det sista med kontrakt på marken. Men vi måste vara tillbaks senast måndag för då smäller det. Då är det (igen) det stora slutprovet i skolan för barnen.