Jenny Starfighter

Vi kokar pastasås, jag och Tage. Hans ide, såklart. Lök & skal överallt men gott blir det. Delar de fyra chokladbollarna o kakan från Bettan i en miljon bitar för att alla ska få smaka till efterrätt. Kakan är så god att jag skulle kunnat äta hela själv...



I morse när jag kom till jobbet möttes jag av glassplitter och uppbrutna lås. Riktiga kriminaltekniker med handskar som letade fingeravtryck kom på förmiddagen, vi hade krispersonalmöte, en grupp som repade ett forumspel för socialstyrelsen, bulgarisk yoghurt och gympapass till lunch. Arzivs bok kom i 3000 ex så jag har byggt en mur av bokkartonger för mitt skrivbord. På Studiefrämjandet är ingen dag är den andra lik.

Sitter mätt på tomatsås och chokladkaka och tittar på ett femsidigt dokument inför morgondagens utvecklingssamtal. Saknar de färdigtryckta gubbarna som man ska rita glad eller ledsen mun på för varje påstående. Varför måste de försvinna när man blir vuxen? Varför inte fortsätta ha det enkelt? Jag gillar en av vuxenfrågorna, den som är svårast och ställer sakerna på sin spets; vad hindrar dig? Borde ställa mig den oftare...

Tage och Ture sitter under ett täcke i soffan och smygläser en bok tillsammans. Det är alldeles tyst i huset. William och de små barnen sover där uppe. Tage ligger på Tures axel. De fnissar åt något och Tage börjar bli trött. Inom några minuter kommer han ha somnat in hos sin storebror.

Vad hindrar mig? Ganska ofta är det barnen som är svaret. Och det är helt ok.