Det enda jag vill säga

Tisdag
Inte går det fort med dragspelet. Det är inte bara. Fasen vad mycket knappar det är. Så många att jag inte ids räkna dem. Men jag tycker ändå att det är kul. Så kul att jag numera alltid bränner andra plåten när jag bakar bröd på kvällen. Det är ju utmärkt att spela lite medan brödet gräddas. Men det är ju så fjompigt husmoderligt och duktigt och genompräktigt att jag knappt vågar berätta det. Att ta ut brödet ur ugnen på kvällen med dragspelet på magen. Men så kan det gå… passa dig… innan man vet ord är man där. Platsar utmärkt i Nancys tantcirkel på Studiefrämjandet. I och för sig hävdar Nancy att tantigheten handlar mer om inre egenskaper som surhet, martyrskap och självuppoffrande snällhet men jag tror nog att de yttre attributen kan hjälpa en lite på traven.


Onsdag
Ibland är det svårt att hitta orden. Att skriva ett inlägg på Facebook eller lägga till en rad i sin träningsdagbok är enkelt. Men att komma ihåg och fånga det riktigt viktiga. Tankar och ord föds i ett sammanhang och tål inte alltid att flyttas till nya media och öron.

Jag åker genom regnet från Karlskoga ensam i mörkret. ”Mormors svarta ögon” följer mig. Karlskoga är en märklig plats på min världskarta. Dit åker jag för att:

1)    Gå på Teater (som i kväll)

2)    Föda barn (ungefär lika ofta som teater)

3)    Stanna och äta på Max när jag ska nattköra till västkusten (lite oftare än de andra två)


Mormors svarta ögon handlar om identiteten i språket. Jag tänker på franskan och barnen. Och jag känner återigen att det inte finns någon genväg till den Togolesiska kulturen. Vägen heter Éwé och det är en knölig en. Sen kan man komma en bra bit på vägen genom dansen.


När jag kommer hem på nattkröken finns det lite rester kvar. Det märks tydligt att det är Algot som gjort mat för maten består av ärtor, haricot vert, tomat, morot, paprika och champinjoner. Jag klickar på en halv burk creme fraiche och sötsur sås för att det ska bli ”mat” av det och tokäter medan jag läster Tranströmer. Det vore väl fint om han kunde få det där stora priset ni vet som förkunnas i morgon klockan ett.


”Det enda jag vill säga
Glimmar utom räckhåll
Som silvret
Hos pantlånaren”

 

 

Han är så träffsäker. Och han kan fånga det viktiga.


”Mörbultade av nattens drömmar
Stiger vi ombord på tåget
Som stannar vid varje station
Och lägger ägg”

 


Och ibland är kommunikation så fånigt enkelt. Roger jobbar på mitt jobb. Vår sms–konversation hittills i år:


18 aug 15.02

Roger: Fika

Jag: Ja


26 augusti 8.53

Roger: Ta bort autosvaret på mailen.

Jag: Ja


19 september 9.04

Roger: Ta bort autosvaret på mailen.

Jag: -


29 september 15.07

Roger: Fika

Jag: Kommer


Ibland är det enkla det genialiska. Ibland är det inte alls genialiskt utan bara skönt tydligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0