Jenny Starfighter

Vaknar klockan fyra. Det är svinkallt i huset. Det måste vara någon som inte har eldat. Pappa är i Årjäng, Christina i Paris och William i Stockholm. Hm. Kan vara jag som inte eldat. Går ner och fyller pannan som står på trettio grader. Sätter en sats bröd. Somnar om. Vaknar två timmar senare alldeles för sent med deg på hela diskbänken. Barnen som fortfarande sover gott ska vara vid bussen om tjugo minuter. Julien sitter i lugn och ro vid frukostbordet och fyller i alla sina släktingar på migrationsverkets blanketter. Man får kopiera extra av sidan fem i familjebilagan. Hur tänkte de på Migrationsverket. Hur många afrikaner har bara fem syskon?

På migrationverket lämnar vi in pappren med alla bilagor. Tar ett foto och fingeravtryck. Betalar och går. Tre minuter tar det. Julien skrattar när vi går ut. På ambassaden i Accra fick vi vänta tre dagar för att göra en intervju.

När klockan är ett ringer Maurice hemmifrån och talar om att diskmedlet är slut. Han ber mig köpa diskmedel och cigaretter när jag åker hem.

Två tuppar rikare och och mätt på pannkakor med äppelmos åker vi in till stan för att se premiären på Riskzon III. Det är en fantastisk produktion med elva dansare från hela världen. Julien tycker att det är för lite fart i den och jag och Maurice blir danssugna. Skriver ett debattsvar till ETC när jag kommer hem. Om modern kontra traditionell afrikansk kultur. Det är varmare i huset nu. Någon har ju eldat i dag. I morgon blir det dans från kvart över åtta till kvart över åtta. Med en paus för pappersarbete och mat mitt i. Vi lär inte frysa i morgon.