Den stora utmaningen
Mormor har gett alla barnen nya likadana pyjamasar och säger att hon knappt ser skillnad på dem där de sitter och mumsar pizza med annanas och koriander som fredagsmys.
Algot tänker en stund - men Ture känner du väl igen, han är ju brun! (vi har just haft en diskussion om orättvisan i att alla plåster är gjorda för vitingar och varför det är så och på vilka andra områden vita satt normen)
Ture surt- och Algot känner du väl igen för han är ju f-u-l.
Algot tänker en stund innan han ropar i trumf - FUL! Ha ha ture. I min hjärna kan jag stava! Sen testar vi med andra ord. Och Algot kan. Han gör segertecken och ropar yeah. Vi enas om att nu kan Algot läsa.
Är svintrött. Luftar julklappsvinet jag fick av chefen igår. Valpolicella. Småsvinen sover som små grisar i soffan, grymt trötta efter en svinkall dag i säfsen.
Dricker ett andra glas vid köksbänken. Mol allena. Tittar på mjölpåsen som står i fönstret bredvid en ledsen bouganvillea och en möglig kokosnöt. Äter lite mjölkchoklad och spanar in kaoset i form av räkningar, datorn med reklamhögen ovanpå, jullådor som ska ner till källaren, månadslagret av kladd i hörnen och en torr halv frukostmacka på golvet. Men i morgon ska vi ägna hela lördagen åt att städa. I skolan.
Ordning o reda kan vem som helst fixa. Den stora utmaningen är att leva med kaoset.
