Jenny Starfighter

Måndag
Veckan börjar med sömnunderskott, träningsvärk och olästa veckobrev. Så är det. Punkt slut. Evo.
Ju mer jag lär mig på Éwé dessto svårare blir det.
Några exempel:
Esso betyder eld, igår och i morgon
Egbe betyder både idag och Han vägrar
Evo betyder Slut och snopp
Keke betyder tårta och Cykel
Aja betyder vind, kam och maraccas...
Det enda som skiljer orden är tonhöjden. Fattar ni vad svårt det är! Éwé är fint säger Julien. Italienska däremot är fult, faux-francais!
Vi funderar på importerade ord. På éwé fins inget ord för äpple. På franska finns inget ord för Gboma. Och vi tror att Mango hette Amango från början på éwé. Har fransmännen och svenskarna och tyskarna tagit ordet från éwé?

Idag lagar Maurice lunch. Pate.


Tisdag
Morgon. Algot spyr i bilen = hemmajobb. Maurice lagar lunch. Pate. Roses & Beans på nya china på kvällen. Maurice och Julien sitter tysta hela vägen hem. Skulle vilja kunna läsa deras tankar. Vissa saker är svåra att formulera.


Onsdag
Det är skitkallt. Jag jobbar hemma i raggsockor. Eldar i pannan. Pate till lunch. Vi dansar med sjuorna på Karlsäng. Det är svårt att undervisa  trettio ungdomar i dans när 23 personer spelar Djembe samtidigt i rummet bredvid. Sen blir det niorna. Svetten rinner. Vi går förbi simhallen och jag får en oemotståndlig lust att slänga mig i. Som efter dansen i Aného. Vid havet. I regnet bär vi ut tretton trummor till bilen. De trasiga torkarbladen viftar meningslöst på rutan. Vi konstaterar att nya torkarblad motsvarar två månadslöner för en lärare i Togo. Plötsligt känns det inte så viktigt. Vi spelar afropop i bilen och Julien frågar om vi inte kan stanna och köpa statoilpizza som förra onsdagen. Japp, det gör vi. För att de gillar den. Och för att man inte orkar fixa matlådor precis alla dagar. De kan ju inte rå för att de hamnar mitt i vårt sparår! Vi förbereder Svänghjulet för kvällens pass. Julien och Maurice stannar för att göra två danstimmar där själva. Jag åker hem i regnet och byter bil och duschar. Solen skiner igenom molnen när jag en halvtimme senare styr mot Stadra. Det blir en vacker tur för ett möte i folkbildningens tjänst. Efter mat och vin är ljudnivån bland sponsorerna lika hög som på förmiddagens afropass med sextio sjundeklassare. Lite mer kostymer och mindre svettlukt bara.


Torsdag
Jag kissar för öppen dörr. Bara familjen är hemma på morgonen. Konstigt. Bakar rågbröd och bränner bara en plåt av tre. Lämnar Myra på dagis i god tid med för säsongen lämpliga kläder och känner mig stolt som en tupp över det. Efter en timme på kontoret möter jag upp Togoleserna i Kumla och vi rullar in på parkeringen i Kävesta precis i lagom tid. Två timmars workshop och så spenatsoppa på det. Är det Gboma eller Ademe frågar Maurice. Épinard svarar jag. Fransmännen har inget ord för det här. Att kalla Gboma för Épinard är ju som att kalla Romansallad för grönsak säger Maurice. På kvällen blir det dans på Sänghjulet. Trummorna är redan varma. Jag och Paquita dansar gamla danser. Raggardusch. Årsmöte. Smörgåstårta. Teater. Hem. Alla utom jag sover i bilen intryckta mellan elva trummor. Jag skulle ge mer än två månadslöner i Togo för en sovmorgon i morgon. Ställer klockan på sex och går för att duscha.
 

Vi har föreställningar om hur världen är funtad:
På alla skolor välkomnar de oss som Jenny från Örebro och dansare från Togo. (Alla svarta är afrikaner och alla vita är från Örebro). Jag presenterar oss sedan som Jenny från Nora, Julien från Lomé, Maurice från Lubeck och Abbe från Kumla

Alla som inte kan franska och vill visa välvilja och prata med Julien börjar kommunicera på engelska. Julien kan inte ett ord på engelska men ganska mycket svenska.

Väldigt många tar för givet att Ture är Juliens son. Lika många tror att han är adopterad när han är med mig. Och jag tror att det är skitbra att vi åker omkring i skolor och har dans överallt. På många sätt.