Jenny Starfighter

Måndag
Upp sex. Sex matlådor färdigfyllda i kylen. Fem trummor och två dansare med i bilen in till jobbet på morgonen.  Heldag. Mamma hämtar på dagis och tar barnen till badhuset. Vi äter de tre sista matlådorna innan danskursen. Hemma efter nio. Barnen sover. Tvätt, plock och förberedelser för nästa dag

Tisdag
Upp kvart i sex. Sätter en deg. Vinkar till Julien, släpper barnen vid bussen och lämnar på dagis. Jobbmöte på kommunhuset i Kopparberg. Mackor till lunch. Föreningsutveckling hela kvällen. Hemma efter nio. Barnen sover. Tvätt, plock och förberedelser för nästa dag

Onsdag
Upp halv sex. Sätter en deg. Heldag på jobbet. Möten och möten och en ansökan går iväg. Skickar allt som är kvar på lönekontot till Togo. Vi får ju ny lön på fredag.  Mackor till lunch. Föreningsutveckling hela kvällen. Hemma efter nio. Barnen sover. Orkar inga förberedelser för nästa dag.

Torsdag
Upp halv sex. Mjölet är slut. Inga matlådor. Packar jordnötssmör, gammal korv, gamla rullader jag hittat i frysen och omögligt bröd. Nyckeln till min bil ligger i Williams ficka i Felingsbro. Dåligt. Till slut hittar jag en reservnyckel i en vinterjacka. Släpper pojkarna vid bussen och lämnar en okammad unge i prinsessklänning utan ytterbyxor och vantar på dagis mitt i frukosten. Dansarna spelar politisk ewepop hela vägen till Örebro. Heldag på jobbet. Maurice undrar om grisen i matlådan har gått själv hela vägen från Aného. Jag fräser att han gärna får laga egna matlådor. Mamma hämtar på dagis.

Vi dansar så att vi blir blöta. Amoreuse, badagalari, atapakalama, Felangbeshilala... Vid niotiden lastar jag, Maurice, Julien, Nancy, Ture, Maria, Edvin och Elom in sex trummor i bilen och avslutar dagen med en 35 km tyst bilfärd mot Bröstorp. Julien och jag utbyter några ord om dansen. Vi är varandras förutsättningar i det här projektet. Han kan inte göra det utan mig och jag inte utan honom. Vi är utlämnade åt varandra och beroende. Vi vet det båda två. Beroendet ligger i all den tid och alla de kulturkrockar vi redan haft. All oförståelse, felplaneringar och missförstånd. De är förutsättningen för att det ska gå så bra som det gör. Att det ska gå alls. När jag lyssnar på ungdomarna i föreningsutvecklingskursen som ska åka till Togo snart ser jag det så tydligt. Allt vi lärt oss ihop som inte går att ta på eller beskriva men som vårt dansprojekt bygger på.

 Vi ser en man med mätutrustning ute på en mörk åker vid lejonbacken och måste skratta.  Hemma dödshungriga. Barnen sover.Vi sitter och pratar en stund om Säffle och Togo och omvänd rasism.  

I morgon ska jag gå upp halv sex. Sätta en deg. Köra iväg pojkarna til bussen och jobba lite hemmifrån. Sen ska jag dricka champagne för att jag gjort ett bra jobb i veckan, öva på styltorna och inte jobba kväll.