Jenny Starfighter

Jag har lite svårt med förståelsen ibland. Jag förstår till exempel inte vad det är som är så spännande med att kasta ut gardinstången genom fönstret och lägga gardinen i frysen. Eller tjusningen med att peta in all pepparkaksdegen under diskmaskinen. Jag har också lite svårt att förstå hur man kan springa ute i bara kalsonger och vampyrmantel i minusgrader utan att frysa eller hur man kan välja att se el classico framför nobelfesten. Men jag förstår naturligtvis att dinosaurien inte vill flytta ur stereoskåpet så trevligt som han har det där. Så klart räcker det inte med att han ska ha en ljusstake och smällkarameller utan han vill ju också ha en skål med vinglögg och lite sockerkaka så här på lördagskvällen.

Jag lyssnar på äldre män som pratar om forskningens framsteg och ser tanter i fina klänningar. En analys av tystnaden i tranströmers dikter som öppen istället för tom. Trött på ord utan språk.

Tage kryper ner mellan två katter och en lillasyster och njuter. Algot fortsätter att göra girlander i vardagsrummet tills de blir längre än rummet.

Nu blir det snart dans på Nobelfesten och jag håller nu alla tummar för att mina favoritdansare från togo snart får visum. Nu har jag gjort allt jag kan för dem och i torsdags var ansökningarna med gemensamma ansträngningar och kompletteringar inlämnad på danska ambassaden i ghana. Nu kan jag bara vänta och hoppas. Håll tummarna med mig!

Dansen är språk utan ord. Det förstår jag.

Hör du något? Ropar frisören i mitt öra.
Jo jag hör.
Bra, för jag har kammat håret över ditt öra.

Det är en alldeles utmärkt frisör. Eller de är två faktiskt och arbetar idag här på övervåningen. Först betalar man en krona i den lilla kuren utanför badrummet. Man får växel tillbaka och så får man sitta på en hög pall med fötterna i badkaret och zippa på sin medhavda kaffe medan frisörerna står på pallar och arbetar på varsin sida av huvudet med kam, borste, snoddar, gelé, såpa och diverse andra produkter i sprayflaska som de hittat i städskåpet. De konverserar väldigt bra också. Och man blir fin. Och det bästa är att man har råd att gå till frisören varje dag.

Vad gör inte påhittiga barn för att tjäna ihop till ett Nintendo?

Jag vill ha havregrynsgröt säger Myra bestämt när jag idag på morgonen dukar fram nybakt bröd, ost, smör o grönsaker. Så jag gör gröt. I kväll är det hembakt pizza, räkor och kräftor och så hemmagjord prinsesstårta till efterrätt. Jag vill ha gröt säger Myra. Hon har då inte ärvt det efter mig.

Ibland är det väldigt lätt att vara världens bästa mamma. Jag kommer sent från ett möte, handlar på vägen och kliver ur bilen på parkeringen vid badet. Alla känner doften av munkar. Det luktar gott här säger Algot. Ja, det luktar socker fyller Vilja i. Jag vet var det kommer ifrån säger Gustaf. Då blir jag världens snällaste mamma. Då kan du väl visa oss Gustaf. Alla jublar och hoppsar hela vägen bort till munkvagnen på torget. Ingen behöver dela. Alla barn får välja varsin. De står på rad och beställer med choklad, socker, nötter, strössel och rosa och grön glasyr. Jag har brutit sparåret och alla är nöjda.

Jag sitter i bubbelpoolen omgiven av nio barn i lågstadieåldern. I rutchkanan roar sig tre runda tanter i sextioårs -åldern. De skrattar och skriker och springer på det hala golvet. Tage leker med Tures kompis och Ture sitter och konverserar med Tages. Tage väljer rosa munk och Vilja väljer grön. Jag är världens snällaste mamma. Vi matar kaninerna med äggskal och hönsen med morötter. Det är upp- och nedvända världen i dag. Och alla njuter.

Andra dagar är det också upp- och nedvänt alltihop och mycket svårare att vara världens snällaste mamma.

Vi kokar pastasås, jag och Tage. Hans ide, såklart. Lök & skal överallt men gott blir det. Delar de fyra chokladbollarna o kakan från Bettan i en miljon bitar för att alla ska få smaka till efterrätt. Kakan är så god att jag skulle kunnat äta hela själv...



I morse när jag kom till jobbet möttes jag av glassplitter och uppbrutna lås. Riktiga kriminaltekniker med handskar som letade fingeravtryck kom på förmiddagen, vi hade krispersonalmöte, en grupp som repade ett forumspel för socialstyrelsen, bulgarisk yoghurt och gympapass till lunch. Arzivs bok kom i 3000 ex så jag har byggt en mur av bokkartonger för mitt skrivbord. På Studiefrämjandet är ingen dag är den andra lik.

Sitter mätt på tomatsås och chokladkaka och tittar på ett femsidigt dokument inför morgondagens utvecklingssamtal. Saknar de färdigtryckta gubbarna som man ska rita glad eller ledsen mun på för varje påstående. Varför måste de försvinna när man blir vuxen? Varför inte fortsätta ha det enkelt? Jag gillar en av vuxenfrågorna, den som är svårast och ställer sakerna på sin spets; vad hindrar dig? Borde ställa mig den oftare...

Tage och Ture sitter under ett täcke i soffan och smygläser en bok tillsammans. Det är alldeles tyst i huset. William och de små barnen sover där uppe. Tage ligger på Tures axel. De fnissar åt något och Tage börjar bli trött. Inom några minuter kommer han ha somnat in hos sin storebror.

Vad hindrar mig? Ganska ofta är det barnen som är svaret. Och det är helt ok.

Vi har möte med de unga i bygden. Bakar pizza tillsammans. Sedan blir det starta-klubb-möte. Jag förklarar att vi måste ha en mötessekreterare och frågar om någon vill vara det. 18 av 20 barn räcker upp handen. Två tar ner händerna när vi enas om att det är bra att sekreteraren är någon som kan skriva. Sedan fortsätter mötet med samma brinnande entusiasm i en timme till på sen fredagkväll innan det blir popcornkrig och så film. Härligt kreativa barn.




Söndagkväll med kalendern. Planering av måndagen: Vi hjälps åt med frukost och morgonrutiner från 6. Jag skickar iväg barnen till bussen och skjutsar Myra till dagis. Ture, Tage och Algot åker hem med bussen och äter mellis själva. Jag går 15 minuter tidifare från eftermiddagsmötet, åker förbi hemma och plockar upp Tage som står färdig i hallen. Vi åker raka vägen till Tages Utvecklingssamtal. William åker raka vägen från jobbet, hämtar upp Myra från dagis, hem och hämtar upp Algot som står färdig i hallen. Vi byts av på skolan och jag tar med Myra och Tage hem medans William tar Algots Utvecklingssamtal. Jag åker hem och gör kvällsmat. Så går en dag från vårat liv och kommer aldrig åter.


På tisdag har jag utvecklingssamtal och på onsdag Ture. Och snart är det jullov. Det är som om Gud planerade in det där bra med sonens nedkomst. Man orkar till december sen behöver man lite knäck, choklad och skidåkning.


Chokladkursen då? Jo den är slut. 175 små gram med choklad har jag med mig hem i form av två små kakor med bisapsmak och små dinosaurieparaliner. Men det är inte vilken choklad som helst utan den allra första som jag gjort från kakaoböna. Nu behöver jag ta en tur till Indien för att köpa en kvarn, till Togo för att hämta bönor och kolla till träden och till Hawai för att få kursen i kakaoodling av Nat... Hur ska jag få in det bland alla utvecklingssamtal...

   

   

...och Seth, jag vet ju att du sitter där någonstans i -08-området och läser. Äter du någon god choklad?

Helt plötsligt känns det busenkelt att svänga en god vegetarisk lasagne. Om man jämför med chokladtillverkningen.

Dag två på bean to bar- kursen. Kursdeltagarna är ett gäng trevliga pralinörer och småföretagare inom chokladbranchen. Och så sannolikheten till trots två svarta får i gänget som heter jenny, har fyra barn och aldrig har arbetat med choklad. Vi provar Nats hemmabygge "the winnower" som är tillverkad av en dammsugare, en Ikea-låda, massa avloppsrör och en papperstratt. Skitsmart! Chokladen av de bittra kongolesiska bönorna börjar smaka bra men ska gå ett dygn till. Vi mal bönor från dominikanska republiken och går igenom historia, teknisk utrustning och ett dussin blommor att tillsätta, stimuliplantor i Amerika, kakaon sammansättning, smakar chokladdrycker med och utan cyanid och fikar. "We call it kladdkaka with hjortron".

Efter en hel kakaodag inne behöver jag luft och rörelse. Pannlampa, reflexväst, fingervantar, mössa och min kompis runkeeper. Det är lite halt men magiskt vacker frost och djup tillfredsställelse i att få röra på kroppen.

Lasagnen är färdig och sen väntar ett kreativt möte med trevliga människor från bygden här hemma i köket. Kanske borde man svänga ihop en chokladkaka till dem...

Steg ett om man vill starta en chokladfabrik är ju att köpa mark. Steg två är att plantera kakaoträd. Steg tre är att lära sig tillverka choklad.

Dag ett på grundkursen i hur man gör en chokladkaka från kakaofrukt. Vi kan kalla den de hundra bittra bönornas dag. Det är alltså inte frågan om att smaska på choklad med olika hög kakaohalt och smacka fram vilken man tycker bäst om utan om att äta bittra kakaobönor från olika plantager, sorter, rostningar och länder. Att disikera dem för att avgöra om de är lagom fermenterade och rosta i olika temperaturer, mala och sila i olika storlekar, rensa, valsa och torka. Nat Bletter från Hawai är vår inspirerande lärare. Trött, full av bönor och bitter ända in i själen efter första dagen. Men coolt är det. Äter ett par kvällsägg och mediterar över livet medan kakaomassan mals över natten. I morgon ska vi på den igen! De hundra bittra bönornas dag är över och jag har påbörjat steg tre på vägen mot att starta en chokladfabrik. Undra just hur många steg det är...

Lördag
Vi går längs vägen myra och jag. Det är mörkt. Vi håller varandra i handen. Ner i en grop och upp ur en grop, ner i en grop och upp ur en grop säger myra för varje litet hål eller ojämnhet i vägen. Vi går på grusvägen på landet. Många gropar. Ner i en grop och upp ur en grop. Hur många som helst. På andra sidan sjön bortanför de mörka fälten lyser Nora. Det är tyst. Så när som på avlägsna rop och sladdar från Hannes och Tage som är ute och cyklar någonstans i mörkret. Ner i en grop och upp ur en grop förtydligar den lilla figuren i stickad kofta, spindelmannenmössa och täckbyxor. Vi ska till snällaste Geta och lämna tillbaka reflexbandet som jag fick låna när jag sprang sist. Det är ordning och reda på Geta. Till skillnad från mig som tycker det är helt ok att vara ute utan reflexer och att barnen badar nu i november. Jag tänker på det året när jag, pappa och Elin badade och tvättade håret i Norasjön tills isen lade sig. Ingen is ännu. Ner ur en grop och upp ur en grop mässar Myra. Att hon orkar. Hela vägen bort till Geta.

Måndag
Tänkte veckohandla på lunchen men tränade i stället. Kommer hem sent. Myra har somnat i bilen på väg hem från dagis. Bär ett lass med henne, ytterkläder från dagis, tomma matlådor och träningskläder. På håll ser jag att alla dörrar stå öppna, Tage och Melker jagar varandra på altanen, Hannes äter en munk vid köksbordet, brandvarnarna är nedplockade, hela köksgolvet är fullt av pärlsocker, Algot sitter på bänken och viftar svart rök ur mikron och storebrorsan då? Jo på ovanvåningen och läser en bok så klart. Telefonen ringer men jag hör knappt vem det är för killarna börjar dammsuga pärlsocker. Föräldrarna kommer för att hämta sina barn. Vi har lite party här ler jag ansträngt med en gnällande halvsovande myra i famnen och hallen full av rök. Öh... Melker? Han är under bordet i köket och dammsuger.

Till slut lugnar sig kaoset. Vi kokar världens godaste soppa med grädde, spiskummin och linser alla barn och mamman är mysiga och vi lägger bokstäver med glasspinnarna i en halvtimme. Det går åt många glassar. Och kaffe. Och barnen gör alla bokstäver som finns och många fler. Wordfeud, släng dig i väggen!

Hon har så rätt den där lilla myran. Man går ner i en grop och upp ur en grop. Hela tiden. Minst en miljard gånger under sitt liv...

Barnen kan tala sanning när de nekar till att ha stoppat fågeln i tvättmaskinen. Det är nog katten säger de. Jag har däremot väldigt svårt att tro att det är katten som har badat den elekriska leksaksapan, ställt cornflakespaketet i duschen, vänt ut och in på alla smutsiga strumpor i tvättkorgen och skruvat i en tjock skruv med skruvdragaren i den vita badrumsbänken. Tage måste skratta när han föreställer sig katten köra skruvdragare.


Bra med sparår för det sänker ens förväntningar på julklappar. Önskar mig en bra sopborste med sopskyffel som är hel, en begagnad hålslev, nya strumpor utan hål, pluppar till mina örhängen och sprutgrädde.


I dag har jag få ta två mindre angenäma roller. Först fick jag agera syndabock och varit ute hos deltagare och berättat att vi säger upp en lokal och lägger ner verksamhet. Pisstråkigt. Sedan har jag utmärkt mig på skivstångspasset genom att inte ha svarta tajts och vara tatuerad råstark brud. Var den svagaste tanten i rosa mjukisbyxor. Dessutom är jag förkyld. Ingen Jenny Starfighter här inte. Någon måste ju vara syndabock och den svagaste tanten också. Och idag dan efter dan efter dan efter kladdkakans dag var det min tur.


I morgon är det chokladens dag, kulturnatten i Örebro och jag ska på Ledarutbildning steg 3 på Scandic i Västhaga. Eller vara jury i danskarusellen i Norrköping. Gud vad mycket val det är här i livet!

Onsdag. Chefen är bortrest på konferens. Min man är i Holland. En utmärkt dag för att dansa som en råtta på bordet.


Vaknar för sent, väcker barnen för sent, gör kladdig gröt till frukost och lämnar för sent på dagis. Eldar precis innan jag åker och kommer trött och rökluktande till jobbet. Ägnar hela förmiddagen åt ett oinspirerande möte som fast vi inte får något gjort tar för lång tid så att jag kommer till för sent skivstångspasset på lunchen. Har såklart glömt gympaskorna och lunchlådan och det är jättelång kö när jag ska köpa lite bananer o bröd på Ali Baba…


Borde gått hem tidigt eftersom chefen är borta och de andra kollegorna antingen i Turkiet eller Glanshammar men glömmer bort tiden helt och hämtar Myra en timme för sent på dagis. Kommer hem till tre småkillar i ett kallt hus. Eldar någons gamla utrivna väggplank och får en spik i foten. Sätter på torktumlaren för att få lite värme i huset. Hittar en fågel i torktumlaren . Torr. Funderar på vem som lagt den där, katten eller barnen, om den åkt i tvättmaskinen också och var huvudet tagit vägen. Det är i alla fall mycket fjädrar i luddfiltret.


Jahapp. Man ska inte klaga. Spik i foten och spik i foten… Det var dan efter dan efter kladdkakans dag. Inte så mycket dansande på bordet. Men nu ska jag och barnen i alla fall baka sockriga sunkiga munkar till kvällsmat och sedan somna alla i stora sängen utan att duscha med varsin bra bok, socker i mungiporna och lampan tänd hela natten.

I Togo lämnade vi våra två bärbara datorer och vår lilla stereo. Datorn som vi ärvde av Anders har nu kajkat ihop för tredje gången och står kall och död på mitt kontor i Örebro. Min gamla stereo som är stor men funktionell står i bakstugan. Bakstugan ägs numera av Gunnar och där bor nu plötsligt en för mig okänd polack som vinkar glatt, laga köttgryta på söndagarna och lyssnar på min stereo. Den lilla radion som jag köpte för några år sedan på Jysk för 50kr har W klippt av och skarvat sladden på så den är det mycket rasp i nu. Min jobbtelefon tycker bara om att vara på jobbet. Så fort jag åker till Stockholm, Kumla, hem eller andra spännande platser utanför kontoret strejkar den och vägrar spela musik eller radio. Är det det här som kallas mediaskugga?


Passar på att lyssna på P1 i bilen när vi åker hem. Mörker på den lilla snirkliga vägen. Alla barnen är tysta. Jag är tyst. Vi har bubblat bubbelpool och ätit mackor och bastat. Hemma kryper vi ner i soffan och somnar. Tisdagen är slut. Tisdagen efter kladdkakans dag.


Dagens spar: Har fyllt den tomma hudkrämsflaskan med rapsolja.

Lördag
Ute är det november. Så där ljust och naket klart. Måste dra efter andan. Det rispar till i mig i kylan. Som en sorg av att aldrig vara lika klar och fullkomlig som resten av naturen. Lika fantastiskt självklar. Med förmåga att inge människor känslor. Elin kommer med en höna i present. Den ser ut som en tupp. Jag tror hon luras. Horace Engdahl pratar om sin nya bok på P1 och raljerar över att kvinnor inte längre behöver män. Han verkar beklämd. Tänk om det är så Horace, att vi håller på och vänjer oss av med män. Tuppar behövs i alla fall i väldigt begränsad mängd. En tupp fixar ju avkomma till massor av bönor... eller jag menar hönor… och hur många barn har inte alla stora män i Togo...så jag hoppas att det är en höna Elin.


Vi tillbringar novemberlördagen i grusgropen. Som vi gjort med lördagarna i oktober och september. Tidigare på hösten springer vi vuxna kring och plockar svamp medan barnen ger sig in i grusgropens förtrollade lekvärld. Nu i november står vi mest. Tittar på murbyggen och rutchkanor. Det är kyligt och klart och vi har för länge sedan fyllt svampförråden. Det är skönt med tystnaden i skogen och de höga träden.


Hemma leker Hannes och Algot gömma nyckel. Nyckeln som de gömmer går till badrummet, tvättstugan och frysen. Efter en timme vrider jag upp låset från utsidan av huset med en skruvmejsel för det är kallt om rumpan att kissa ute i november. Novembers konstigaste kombination är nog ljusen på gravarna, barnens självklara frågor om när vi alla ska dö och så grillchips, öl och filmen kopps på VHS. Konstig lördagskombo men inte dålig.


Söndag
Tage bakar bröd medan jag joggar på morgonen. Härligt att sommarens alla tidiga mornar börjar ge utdelning. Det är så här man ska ha det! Folkbildar och har repetition på tvättkursen hemma. Barnen står uppradade och verkligen gillar det (alla utom han som alltid dör och ska ringa till bris). Fostrar morgondagens män och lär dem att man inte ska torktumla glansiga underkläder och träningskläder, att man måste vända rätt strumporna och att man kan köra vardagstvätt i 40grader. Drar mitt strå till stacken. Tackar mig själv för det.


Måndag
Seg måndag. Inget personalmöte. Inget kvalitetssäkringsmöte. Konstig måndag med arbete vid datorn, listor som fylls i och blanketter som går iväg.


På Willys klockan fem hänger trötta efter-dagis-barn med ännu tröttare föräldrar. Barnen skriker och gnäller och ber om allt och måste kissa och klämmer sönder bananerna och sitter på leverpastejsasken. Jag lägger en del av min dyrbara ensamtid på att storhandla. Korkat kan tyckas när man kan läsa en bra bok eller gå på bio. Men efter tillräckligt många trött-efter-dagis-handlingar har jag omprioriterat. Jag är värsta lyxliraren. Glider omkring i butiken och jämför kilopriser, väljer frukt med omsorg och tänker recept i huvudet. Den erfarna föräldern som förstår att uppskatta njutningen i att fundera på om man bäst behöver treliterspåsar eller tvåliterspåsar. Packar noggrant alla mina kassar med frysvaror för sig, köttfärsen ihop med ärtorna och tomat och bananer överst. Liksom nynnar mig igenom affären en nivå över alla som har barn med sig. Schyst översittarkänsla.


Bakar. Rågbröd till morgonens bad och kladdkaka eftersom det är kladdkakans dag. Barnen älskar det. En av dem ännu lite mer än de andra. Vid bordet berättar William om att han ska globetrotta iväg till Holland i morgon för några dagars tjänsteresa. Och!?! Jag ska faktiskt resa till Kumla i morgon på ett möte som kan bli precis hur spännande som helst och sedan ta barnen till badhuset! Diskussionen urartar. Ture pratar om Europeernas skuldsättning, ekonomisk tillväxt, kinesernas framfart, Oljans relativa värde när vi växlat om helt till biobränsle, nära demokratier och rasbiologi. Saab finns så klart också med på ett hörn. Han längtar till vi i femman. Är det kladdkakans dag i morgon också undrar Myra hoppfullt innan hon somnar.


Spartips: Man kan återanvända bakplåtspapper. Man kan till och med återanvända dem flera gånger. Massor av gånger. Men när de är mest svarta och i flagor på plåten så brinner de faktiskt upp i 250grader!

Måndag
Vi äter lasagne och ser på fotboll. Åskan går helt plötslig. Var kom den ifrån. Som en blixt från klar oktoberhimmel. Och den slår ut hela den uppkopplade världen lokalt runt Bröstorp.


Lasagne är världens bästa mat för en familj där hälften är vegetarianer och hälften äter kött. Det är mycket enklare att göra halva lasagnen vegetarisk än till exempel halva soppan, köttfärslimpan eller blodpuddingen. Familjen slukar en hel långpanna lasagne i kväll. I lasagne har man muskotnöt. Man köper en hel i en påse och så river man lite av den och så hamnar resten av den längst ner i lådan för att sparas till nästa gång man gör lasagne. Ett år senare. Och då minns man inte om man har någon muskotnöt hemma. Så man köper en hel nöt i påse. Och river lite av den. Och sparar resten… precis så är livet.


En dag på marknaden i Aného köper vi muskotnöt. De som säljer småskruv och spik och halvfarliga örter och potensmedel och rakblad säljer även muskotnöt. Jag luktar och skrapar på den och tuggar och tänker men kommer inte på vad det är. Vi har sån i Sverige sa jag till Marie. Och ingen kan det franska namnet. Inte ens när jag kommer på att det är muskot kan vi hitta ett gemensamt ord. Ändå vet vi vad vi menar. Muskot säger jag till Marie i telefonen. Och hon säger namnet på Éwé. Det är som en hemlig överenskommelse. Vi är fångar i språket- visst. Men ibland rymmer vi.


Tisdag
Inget internet. Det är vackert höstväder ute. Solen skiner in genom vindrutan och jag har mina coola röda solbrillor. På P1 spelar de en bra låt istället för att prata om Håkan Juholt när jag åker hem från jobbet. Det kan räcka för att det ska bli en strålande eftermiddag.

Kväll. Utanför badet springer barnen och samlar kastanjer som om det gällde livet. Som om kastanjerna vore guldmynt. Jag tycker inte vi behöver fler kastanjeträd hemma på gården men barnen är av en annan åsikt och har redan planterat över 400 kastanjer i höst.

- De är så mjuka och det är så klart i luften när man har simmat, säger Tage när jag tar honom i handen och vi går under björkarna och gatlyktorna ner mot Ica för att handla ost. Kastanjer och Ost. Livets goda. Med spritt i benen och fickorna fulla av kastanjer.

Kastanjer är viktigt i livet. Det är viktigt att komma ihåg vissa saker när man är vuxen. Som kastanjer. Och muskotnöt. Och att inte tro att bankrådgivningen är objektiv eller att tillväxt per definition är god.


Onsdag
Det är kallt i Sverige. Ibland undrar jag om det här landet och Togo finns i samma värld. Effektiviteten och kylan. Jag får huvudvärk av att frysa och stressa. MigränSverige. Idag har jag suttit och frusit några timmar i samlingssalen i Baronbackarna och värmt mig på projektorn. Sedan frusit på Kulturhuset och sen i bilen. Kallvatten i duschen hemma när man varit på jobbet hela dagen och inte eldat. Men en joggingtur blir man alltid varm av och den driver huvudvärken på flykten fast det känns som jag har sämsta kondisen i världen. Ture cyklar obesvärad bredvid mig och visslar. Nere vid forsen och den gamla ladan säger han käckt; Jo du mamma, tänk vad mycket historia det finns att upptäcka här i Bergslagen! Och så berättar han om flottarna. Och jag undrar om det är samma unge som för femton minuter sedan satt inne och spelade på telefonen och gnällde över att behöva följa med ut.


Torsdag
Man samlar på olika saker. En del samlar på citat. Andra på Pokemonkort. Vissa samlar på pengar. Min mormor samlade på kortlekar. Min pappa på tändsticksaskar. Man kan samla vuxenpoäng också. Det är när man skaffar bil och barn och hus och renoverar sig dödstrött och tecknar pensionförsäkring och åker till Ullared och till Stockholm på week-end för att få rå om varandra och lär sig gilla konjak… Sen kommer dagen som kommer för alla samlare någon gång. När tjusningen är borta. När man slutar att samla vuxenpoäng. Är det då man blivit vuxen?


Jag är vuxen. 35 år och har barn som har lika stora fötter som jag, mobiltelefon och flickvän. Jag har tillräckligt med poäng. Då blir det ett vakum. Vuxen, och vad har jag åstadkommit i mitt liv? Jag är kvar på mitt första ”riktiga” jobb, check. Bor kvar i samma håla där jag växte upp. Mina barn går i skolan där jag gick. Jag bor till och med i huset där jag bodde tills jag var fyra år. Jag har inte skapat något vinstdrivande företag som drar in miljoner eller någon metod eller upptäckt, något som ändrar livet för mänskligheten. Ok, jag kanske överdriver lite men man vill ju ha åstadkommit något. Lämna något efter sig. Måste göra en lista. Efter noggranna funderingar hittar jag dessa tre saker som finns kvar och ÄR något. Tydliga saker som jag är stolt över. Jag har:

·         Planterat träd

·         Byggt ett hus

·         Fött fyra barn

   
 
  

Ser lite futtigt ut men jag är stolt. Sedan har jag bidragit till att ett femtiotal personer från Sverige besökt Togo och det är jag faktiskt också stolt över. För som min kusin Magnus så klokt säger ”Om alla rika personer blir vän med någon som är fattig så får vi en bättre värld att leva i för alla”.
Kollar inte ens om vi har internet.


Fredag
Varför är vi så rädda för att vara patetiska? Det har jag grubblat mycket över. Viker helgen åt grubblerier kring det eftersom vi ändå inte har något internet och inga pengar som behöver sättas helgsprätt på. Ska bara byta däck på bilen som står i Lillån med punka utan domkraft först.


Måndag
Tage säger att jag ser ut som hon i Crocodile Dundee. Jag borde väl vara smickrad för det är ju hans favvofilm och hon ser väl inte så tokig ut. Men jag är rätt säker på att han inte menar att jag har hennes utstrålning eller välformade ben utan att han syftar på 80-talsfrillan. Så här blir frisyren efter ett år. I november för ett år sedan rakade de mig i pannan på sjukhuset i Aného och sedan tog Sanna resten av håret. Man klipper av rubb och stubb och så låter man det växa. Inge färgning, klippning eller styling. Bara kamning och tvätt ett par gånger i veckan. 100% jag efter ett år. Billigt för den som sparar pengar. Inget internet. Det blir också billigt. Man kan ju inte betala sina räkningar.


Tisdag
Åker och hämtar Myra som blivit sjuk på dagis. Jag hade tänkt träna. Nu blir det mattan framför brasan. Cd-skivan.
I ett hus vid skogens slut (armhävningar)
Vad du är söt min kära lilla ponny (sit-ups)
Ekorrn satt i granen (motionscykel)
Har satt på runkeeper men han förstår inte konceptet. Tur att jag är mer flexibel.


Onsdag
Det här måste vara värsta mötesveckan på hela året. Möten från nio på morgonen till fyra varje dag. Och så kvällsmöten på det. Myra är frisk igen. Internet är tillbaks säger grannen. Min dator låter inte längre som en dammsugare. Den har pajat totalt. Dagens spartips: Prata med finnen på jobbet och fixa handledning istället för att lämna in datorn hos någon som reparerar den.


Det är så vackert när solen bryter igenom på kvällen. Barnen är helt slut. Killarna har förberett sig inför morgondagens disco hela kvällen och nervositeten tar kål på dem. Tage somnar på golvet vid bokhyllan där han lyssnar på Harry Potter, Algot somnar på bänken vid utblåset från torktumlaren, Myra somnar nakenfis med en bok över näsan och en katt på fötterna i soffan och Ture somnar med goseleoparden i vår säng. Jag spelar lite dragspel. Det har sina fördelar att vara utan dator.


Fredag
Den mest nervösa dagen. Barnen är alldeles hispiga och byter kläder hela morgonen (Det är på kvällen de ska ha disco).  Hannes stormar in tjugo över sju med skidglasögon och rånarluva.

- Vi kommer dö idag, ropar han glatt. Jaha säger jag, ska du vara skidåkare? Nej jag är mördare och vi kommer dö för det är så kallt ute. Jag föreslår att Algot ska vara pumpa i den roliga dräkten vi har men han vill hellre vara svart, otäckt monster. Tage ska vara boxare eftersom han sprang in i en stolpe igår och har stor blåtira. Ture ska vara cool och vinna danstävlingen. När de kommer hem från skolan 14.30 så är de klara på två minuter. Sedan frågar de vad klockan är varannan minut fram till klockan blir halv sex och vi ska åka. Då stukar Algot foten. Myra står helt plötsligt naken i hallen och vägrar klä på sig och Ture kommer på att de skulle ha godispåsar med sig. Jag börjar bli hungrig och trött. När vi kommer till discot blir jag ändå tröttare. Barnen har superkul och jag tar med Myra och åker hem och äter leverpastejsmackor på köksbänken. Det kallar jag fredagsmys. Mellanstadiediscona har förlorat sin charm och jag är för trött för att tårögt titta på mina barn och minnas flydda tider.


Lördag
Helt plötsligt har jag och W bestämt att den här lördagen är helig. Första lördagen sedan tidernas begynnelse (augusti) som vi är tillsammans i bara familjen. Hela dagen. Inga kompisar what so ever. Inte ens en liten mormor eller granne. Inte ens Hannes. Halva lördagen går åt till gråt, skrik, tandagnisslan och hot om att rymma hemifrån och ringa till Bris. Långa hysteriska samtal om att det är inhumant att bara vara med familjen hela dagen och argumentation om att detta är barnplågeri på hög nivå. Puh. Det är ju trevligt att barnen är sociala varelser i alla fall. Men kanske är vi inte särskilt bra på att vara bara familjen i vår familj. Är det så här hos alla andra också? Sedan gör vi det ännu värre genom att göra kvällen till städkväll på övervåningen med chips och godis. Tre barn älskar det och ett barn håller på att dö och ringa till Bris igen.


Söndag
Frunch klockan halv tolv. Då har vi redan klarat av fotbollsmatch, brödbak, jogging, eldning och matat alla djur samt en fika med kardemummakaka på köksgolvet. Rensar lite svamp och ger bort en hink orensat till mamma. Staplar en stege på det högsta bordet jag hittar och plockar ner de sista äpplena. Trycker sprickorna i grunden fulla med jord så att inte hönsen ska frysa i vinter. Viker tvätt. Känner mig trött till kvällen. Trött, lite förvirrad och lugn. I morgon vill jag ha nybakt rågbröd är det sista Tage säger innan han somnar. Jag sätter klockan på halv sex. God natt.


Fredag
Jag börjar ge upp hoppet om att någonsin få tillgång till dator och internet igen. Hemma hos oss räknar vi inte timmar eller dagar utan internet. Vi räknar veckor.  Fredagsskriver lite innan jag går hem från jobbet. Här är det helt tyst. Arbetskamraterna och veckan bara försvann. Hur fort går inte en vecka när man är på Kulturforum i Haninge. För er som inte känner till Kutlurforum sammanfattas det bäst så här. 100 studiefrämjare som arbetar med kultur (varav 80% är män som jobbar med musik) träffas och förkovrar sig, diskuterar, utvecklar verksamhet, musicerar och dricker öl under tre dagar. Det bästa i år var workshop i locking & popping, croissanter till frukost och morgonjogging runt lilla Rudan med Christer Pihlblad. Och så tågresan hem i mörkret med sällskap av Bodil Malmsten och Marianne Fredriksson.

Tisdag
Inte går det fort med dragspelet. Det är inte bara. Fasen vad mycket knappar det är. Så många att jag inte ids räkna dem. Men jag tycker ändå att det är kul. Så kul att jag numera alltid bränner andra plåten när jag bakar bröd på kvällen. Det är ju utmärkt att spela lite medan brödet gräddas. Men det är ju så fjompigt husmoderligt och duktigt och genompräktigt att jag knappt vågar berätta det. Att ta ut brödet ur ugnen på kvällen med dragspelet på magen. Men så kan det gå… passa dig… innan man vet ord är man där. Platsar utmärkt i Nancys tantcirkel på Studiefrämjandet. I och för sig hävdar Nancy att tantigheten handlar mer om inre egenskaper som surhet, martyrskap och självuppoffrande snällhet men jag tror nog att de yttre attributen kan hjälpa en lite på traven.


Onsdag
Ibland är det svårt att hitta orden. Att skriva ett inlägg på Facebook eller lägga till en rad i sin träningsdagbok är enkelt. Men att komma ihåg och fånga det riktigt viktiga. Tankar och ord föds i ett sammanhang och tål inte alltid att flyttas till nya media och öron.

Jag åker genom regnet från Karlskoga ensam i mörkret. ”Mormors svarta ögon” följer mig. Karlskoga är en märklig plats på min världskarta. Dit åker jag för att:

1)    Gå på Teater (som i kväll)

2)    Föda barn (ungefär lika ofta som teater)

3)    Stanna och äta på Max när jag ska nattköra till västkusten (lite oftare än de andra två)

Mormors svarta ögon handlar om identiteten i språket. Jag tänker på franskan och barnen. Och jag känner återigen att det inte finns någon genväg till den Togolesiska kulturen. Vägen heter Éwé och det är en knölig en. Sen kan man komma en bra bit på vägen genom dansen.


När jag kommer hem på nattkröken finns det lite rester kvar. Det märks tydligt att det är Algot som gjort mat för maten består av ärtor, haricot vert, tomat, morot, paprika och champinjoner. Jag klickar på en halv burk creme fraiche och sötsur sås för att det ska bli ”mat” av det och tokäter medan jag läster Tranströmer. Det vore väl fint om han kunde få det där stora priset ni vet som förkunnas i morgon klockan ett.

”Det enda jag vill säga
Glimmar utom räckhåll
Som silvret
Hos pantlånaren”

Han är så träffsäker. Och han kan fånga det viktiga.

”Mörbultade av nattens drömmar
Stiger vi ombord på tåget
Som stannar vid varje station
Och lägger ägg”

Och ibland är kommunikation så fånigt enkelt. Roger jobbar på mitt jobb. Vår sms–konversation hittills i år:

18 aug 15.02

Roger: Fika

Jag: Ja

26 augusti 8.53

Roger: Ta bort autosvaret på mailen.

Jag: Ja

19 september 9.04

Roger: Ta bort autosvaret på mailen.

Jag: -

29 september 15.07

Roger: Fika

Jag: Kommer


Ibland är det enkla det genialiska. Ibland är det inte alls genialiskt utan bara skönt tydligt.

Det är en blåsig söndagsmorgon ute. En lugns söndagsmorgon inne. Så där lugn som den bara kan vara när det är lite trist väder ute så att man inte är på väg ut utan har ro i att mulla omkring i pyjamas rätt länge. Jag tar mig tid att frisera Tures dreads en hel timme. Det blir frunch och långpromenad. Algot far omkring och ska ordna med picnic för en långpromenad låter långt. Till slut får han med sig två äpplen som han hittar på lekstugetaket och en ringblomma från landet. Ifall att man blir hungrig. Sen blir det kojbygge i halmen på fälten och korv med bröd ute på fårskinn i lövbädden nere vid containern. Mamma och Hannes kommer förbi. Barnen springer runt och fångar fallande asklöv och vi planterar jordgubbar och vitlök. När skymningen faller är luften så klar att man nästan blir hög av att andas in den och ändå ligger dimman trolsk över åkrarna bort mot sjön.


   

Och ändå står jag i duschen på kvällen när alla har somnat med en alldeles ny sommardoftande tvål i handen, omgiven av rosa mosaik och med gråten i halsen. Att man kan ha allt och ändå längta så mycket. Jag längtar efter duschen i Aného. Med stenarna på golvet och bouganvillean som hänger över kanten och skräpar ner med sina skira vita blommor. Solen som bränner mig. Den sunkiga plasttunnan som är full med soluppvärmt vatten. Att se ut över havet, skräpstranden och vägen där grannarna går förbi och höra männen som sitter alldeles nära under russinträdet prata. Där står man i duschen knappt skild från alla andra. Sinnligheten. Släng er i väggen Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Vem vill ha det ljust och fräscht när man kan få hinka upp vatten och duscha ihop med mygglarverna?


Sen blir det Kill Bill volume 2. Den första filmen jag inte har somnat till på länge.


Dagens spar: Lyfter gammalt järnskrot och boss och hönsbajs istället för att ha ett gymkort. Återanvänder känslor. Lika nostalgisk varje höst. Just när det gäller känslor är det två helt olika saker att spara och att återanvända. Sparar lite på bananflugorna. Det är skönt med lite extra sällskap så här i höstnostalgin.

Pratar återvinning på jobbet i dag. Tittar på mina kläder varje dag och det finns inte många plagg som inte är köpta begagnade (eller ärvda). På det stora hela är det väl underkläder och Studiefrämjandets profilkläder som är nytt. Jag gillar’t. Faktiskt. På riktigt. Även när jag inte har sparår.


Åker i min begagnade bil direkt från jobbet via Willys till föräldramötet. Föräldramöte 17.45-21.00. Konsekvensen blir att jag äter mig mätt på Äppelkaka med vaniljsås på Borns friskola medan sju kassar mat står i bilen och blir dåliga. Barnen är ”utlånade” och får kvällsmat på annat håll. Tage och Algot är hos Bettan och får pannkakor. Ture och Myra är med Sven i Örebro och löser in sommarens alla timmar bakom gräsklipparen mot en cool mobil. Ture tycker att sommaren var lång i år men nu är den äntligen slut och mobilen som han längtat efter i ett och ett halvt år och spenderat otaliga timmar med att välja ut är äntligen hans. Det sista han säger innan han somnar är att jag inte ska dra ur mobilen ur vägguttaget. Jag lovar. Jag ska låta bli den. Jag ska bara… duscha, packa upp träningskläder och sju kassar mat, stoppa i en tvättmaskin, skriva blogg, spela en låt på dragspelet och göra matlåda. Sen ska jag sova


Igår när jag simmade försökte jag motivera mig själv att fortsätta med matlådor. Jag övertalade mig själv så här: Om en utelunch kostar 80kr och du ändå lagar mat hemma och bara gör lite extra till en matlåda eller tar med rester istället för att slänga dem så tjänar du ungefär 70kr/dag, det blir 350kr/vecka som blir 1400kr/månad och om man räknar bort semestern så blir det 15 000kr på ett år på att ha matlåda varje dag! Per person. Mina argument tog bra på mig själv (en biljett till Togo kostar 8 000kr). Potatissalladen som jag skulle ätit i stället för äppelkaka ligger nu i kylen som matlåda. Återanvänder potatisvattnet till att vattna blommorna och skalen gör jag chips av till helgen. Eller hade gjort om alla helger inte varit så förtvivlat korta. Kommer i morgon återanvända svettiga träningskläder från idag eftersom jag inte orkar tvätta dem när klockan är tolv på natten (fast jag har tvättmaskin). Allt går att återanvända. Citat är väl den mest finurliga formen av återanvändning. Månens ljus är solsken ”second hand”.


Dagens spar:
Hemmagjord risifrutti till barnens matsäckar. Inte lika stora pengar att tjäna som lunchlåda men ändå… En risifrutti kostar i genomsnitt 9kr. Tre stora förpackningar risgrynsgröt à 1kg kostar totalt 27kr + en burk sylt 12kr. Alltså 39kr delat på 15 portioner = 2,60 per portion. 4barn som ska ha risifrutti till mellis eller matsäck en gång i veckan blir då en förtjänst på 1024kr/år.