Jenny Starfighter

Jag kommer hem efter en ineffektiv dag full av långa möten. Så långa att jag inte ens hunnit tänka. Än mindre storhandla eller skicka pengar till Togo. Har varken tagit mitt ansvar eller varit kreativ. Blä. Hallen är fylld av kläder, skor, shampoflaskor, oupplockade väskor och trasiga påsar och plåster. Barnen och katten far runt inne och skriker. William avlöser mig i dörren och drar iväg och jag tar över en matlagning som jag inte alls förstår det fina i. Myra gnäller och jag halkar i kycklingäckelspad på golvet. Ingen vill duka.


Efter maten så drar barnen ut. De öser boss och cementklumpar ur det blivande hönshuset och tjatar på att jag ska med. Så jag blir med. Och det är mörkt. Och det är brännässlor. Och de regnar. Men de är uppfyllda av en idé av att göra ett hönshus där de kan ha Algots tupp. Jag blir smittad. Tage erbjuder Carl-Axel att också ha en tupp där. Eller en höna. Så när vi sent omsider dyblöta kommer in (på mitt initiativ) så sätter de sig framför datorn. Inte för att spela spel utanför att leta på blocket vad det kostar att köpa en höna åt Carl-Axel. Jag är positiv till att både Tage och Algot anmält sig till Kulturskolan som startar snart i Nora men… ibland… blir det för mycket organiserad verksamhet så att tuppar och hönor och spontan kreativitet går förlorad.

 

Klockan är halv tio. Det är stilla och alla barnen sover i soffan. Jag smygäter Arvids 4-års-tårta ur kylen, öppnar tråkiga brev, sätter en deg till morgondagens matsäcksbröd och lyssnar på P1 alldeles ensam. Det är grymt skön stämning. Jag och mig själv. Slänger i lite tvätt och sneglar på studera.nu. Eftersom jag inte var behörig till fårkursen kollar jag modern Afrikakunskap på distans och Afrikas språk och samhälle. Tyvärr börjar de först till hösten igen. Tyvärr.


Grubblar och filosoferar. Det här med att äta kakan och ha den kvar – det måste finnas något sätt.


Det måste finnas något sätt…

Att skaffa sig en akademisk utbildning utan att sluta arbeta.
Att leva ett vuxet ansvarstagande familjeliv och samtidigt få vara fri, härlig, obegränsad och i tystnad.
Att ta ansvar och vara tokig.
Att tro och känna tillit men inte vara religiös.
Att lära barnen arbeta och göra rätt för sig och njuta av livet.
Att dricka vin, se film, prata strunt och spela dragspel hela nätterna och ändå vara pigg och glad hela dagarna.
Att bli skitduktig på något och samtidigt vara lite bra på allt.
Att äta kakan och ha den kvar.
Att skapa en rättvisare värld.


Kan tyckas som futtiga önskemål men de stora frågorna, de som gör mig verkligt ont och lycklig är svårt att vältra ur sig om på en blogg. Men kanske syns de ändå, fast jag inte tror det. Mellan pannacotta, matsäcksbröd och arbetshelger. Mellan raderna. Kanske blir jag synlig där. Vem är jag att avgöra det.


Dagens spar: Jag köper ingen ny krukväxt till köksfönstret utan låter löken som hamnat i krukan som står där och som slagit rot få växa sig grön och fin.

Så här var det förra söndagen också. Hela lördagen var jobb och så satt familjen och Hannes vid frukostbordet klockan elva på söndagen och undrade var helgen tog vägen. Jag längtar efter en hel helg. En dån där med två dagar där man inte jobbar. Det ska bli fint när det blir nästa gång. Sånt är livet. Man verkligen uppskattar bara det man får längta efter. Vi är tokigt ute när vi tänker att vi bara ska sträva efter lyckan. Vi borde uppskatta helgerna med bara en ledig dag som förutsättningar för lyckan. Lyckogrundande. Sjukpenningsgrundande. Jag fick min SIG nyss sänkt till noll. Nu har jag handskrivit ett gulligt brev till FK och hoppas på att de tar sitt förnuft tillfånga. Bästa handläggare på försäkringskassan; fånga förnuftet. Sätt det i bur och släpp ut galningen i dig. Och jag kommer uppskatta när min SIG höjs.


I dag söndag har vi varit på Arvids kalas. 4 år blev han och vi fick fika. Algot fick en tupp och vi fick en hel tårta med oss hem. Hem och börja röja i magasinet för att göra hönshus där. Eller tupphus. Igen. Vi har röjt där ett par gånger förut men aldrig kommit till botten av boss, järnskrot och prylar. Barnen tycker Arvid är gullig och önskar sig fler små tremänningar och kusiner. Vi har ju inga alls, klagar de. När vi räknar efter har de 35 tremänningar och kusiner. Det tycker inte jag är något att gnälla över. Och dessutom finns det god chans för fler med 15 könsmogna kusiner och syskon som kanske kommer att få barn. Släkten är bästa fallskärmen! Vi får nog skaffa ett par hönor till den ensamma tuppen.

   


Söndagkväll
- Byggde ni något parkeringshus på praktiken Tage?
- Nej inte direkt men vet du vad jag fick göra? (Med triumf i rösten) Lufta element!

Jag planerar veckan som kommer i jobbtelefonen. Måndag kvalitetssäkringsmöte. Tisdag simskola. Onsdag föräldramöte. Torsdag kvällsjobb. Hm. Planeringskonferens fredag och lördag. Och så söndagshelg då. Lyckogrundande.

Dagens spar: Bytardagspresenter till Arvid. Äpplen nedlådade och inpackade i verkstan.

Jag ska jobba ideellt hela helgen. På bytardagarna. Vår och höst. Varje år. Så här på fredagsmorgonen kan det kännas som om sovmorgon och helgledigt vore skönt och fråga sig varför bytardagarna. Det finns flera bra argument:

För att träffa trevligt folk.

För att arbeta ihop runt 10 000kr till ett barnhem i Ryssland

För att få handla det finaste och billigaste först.

För att jag tjänar ungefär 10 000kr per barn och år i jämförelse mot att köpa allt nytt.

För att det är kul att se folk köa och rusa för att handla begagnat.

För att jag tror nästan fanatiskt på idén att man återanvänder saker.

Det finns flera saker jag inte kommer att hitta på bytardagarna. Hushållsmaskiner. Många av mina maskiner är faktiskt döende. Torktumlaren låter som om det är fullt med skruv i systemet. Datorn går långsamt som en traktor och låter som dammsugaren och dammsugaren suger damm som en dator. Micron måste användas tillsammans med en skiftnyckel. Matberedaren som förut startades med hjälp av en tops behöver nu ha en tandtrådshållare instoppad i ena kanten för att gå igång och så måste man hälla i vätska och start igång fort för annars rinner hälften ut genom sprickorna. Strykjärnet är borta och laddaren till trimmern är full med vatten. Mixerstaven går bara på tomgång. Men popcornsmaskinen fungerar klanderfritt. Den enda helt värdelösa maskinen som finns i huset. Popcorn utan olja är som… livet utan afrika? Höst utan regn? Helg utan sovmorgon? Kväll utan pannacotta? livet utan bytardagarna?

Veckans spar: Bytardagarna

Ikväll känns det som jag är Kalle på julafton. Inte så att jag är en legend som alla vill se utan ni vet i den där serien där han jagar hackspetten som gör honom galen med sin sång. Jag är Kalle och barnen är hackspetten.


Efter lite hackspettande vid middagen:

Jag: -Jaha killar, vad tror ni att ni får göra på praktiken i morgon nu då?

Ture: - Dricka kaffe.

Jag höjer på ögonbrynen. Ture ska praktisera på dagis. Tage hos vaktmästaren på Fellingsbro folkhögskola

Tage: -Jag har tänkt fråga om vi kan börja med att bygga ett parkeringshus…

Jag: Det tycker jag låter bra. Vad ska ni göra sen då.

Tage: Det kan han få bestämma.

Jag: Vad tror du att du får göra Algot?

Algot: -Jag ska ju trolla ju.

Jag tänker att Algot kanske överskattar hur kul det är att arbeta på Studiefrämjandet.

Jag: -Du kanske kan hjälpa oss att trolla ner papper i kuvert.

Algot: -Nej. Jag ska ha med min trollstav och min kanin.

Jag: -Trollstaven ok men kaninen ingick inte i överenskommelsen Algot. Jag tror inte att kaninen skulle tycka att det var särskilt roligt att sitta på kontoret hela dagen.

Algot: -Inte jag heller.


När barnen har somnat lyssnar jag på P1. Om journalisten som har känt det enkla livet i kriget. Långt ifrån e-post, relationsproblem och vardagsstress. Där allt man behöver oroa sig för är sitt eget liv. Jag längtar till livet i Togo. Och utan att vilja lyssnar jag på nyheterna om kvinnan i Sigtuna som dödat sina två barn. Det enda jag känner är medlidande. Med mördaren. Jag undrar om det är möjligt och önskar att hon någon gång ska få känna sig hel igen.


Jag spelar dragspel. När jag var elva sparade jag länge och köpte ett dragspel. Men först nu har jag börjat spela. Jag har limmat ihop dragspelet här och där och övar varje kväll. Jag är som dragspelsSpotify. Fast man kan fortfarande bara välja på fem låtar. Och man får acceptera att alla låtar fortfarande bara gå att få med ackord först och melodi sen. Barnen sover i alla fall vidare fast jag spelar. Det ser jag som bra betyg. Eller så är det god nattsömn. Mina små söta hackspettar.

De här skorna suger ropar Algot. Han skriker efter skohornet. Sluta skrika Algot, det blir ju inte lättare att ta på sig skorna för det. Ture letar sig blå efter skolväskan. Men leta där du la den när du kom hem i går, utbrister jag sarkastiskt. Var är Tage. Tage, var är du. Han spelar Nintendo säger Algot. Tage spelar du Nintendo ropar jag. Inget svar. Ture har hittat väskan med sin engelskläxa i som skulle varit klar i dag. Jag skäller på honom. Men du behöver inte vara arg mamma, jag kan den. Men det är inte det som är poängen väser jag. Poängen med läxor för dig är att du ska lära dig att plocka fram lappar du har med dig dagen innan de ska vara klara. Jag har inte borstat tänderna utbrister Algot. Men spring i väg och gör det då. Snabbt. Skitsnabbt verkligen annars missar du bussen. Algot som precis har fått på sig skorna som suger börjar nästan gråta. Gå in med skorna på, det gör inget säger jag. Tage var är du. Inte i badrummet, sovrummet, tvättstugan. Tage, skriker jag så att det hörs över hela Bröstorp. Vad är det. Tage sticker in huvudet genom dörren. Han är färdig. Han är ute och väntar. Tage du har tagit mina skor. Mamma Tage har tagit mina skor. Det där får ni göra upp sjäva. Är ni klara.  Hannes sticker in huvudet genom dörren. Vi drar nu! Nej vänta Ture du måste ju ha långärmat på dig, det är inte sommar. Vänta på Algot. Algot, ta med tandborsten i väskan ni måste gå nu annars missar ni bussen. Men du kan inte gå utan strumpor i skorna. Tage skulle inte du ha med svampplockarhink i dag. Har alla med sig mellismacka. Eller frukt eller nåt. Puss hejdå. Vi ses sen. Ni är hemma en timme ensamma innan jag kommer i dag. Ni får ta och plocka in resterna från frukosten när ni kommer hem, kan ni göra det för jag hinner inte. Hejdå. Jag älskar dig mamma.


Det blir alldeles tyst. Myra sitter på soffan i hallen. Hon är enda dagisbarnet som är kvar nu i familjen. Hon har klätt sig själv; Trasiga jeans, blå urtvättad sjömansklänning från åttiotalet med en fluga fastsatt med säkerhetsnål och en pin som det står punk på, röda sockerplast, toppluva och sätter just på sig döskallestövlarna som är lite svåra. Har vi bråttom mamma frågar hon. Nä inte särskilt ljuger jag och sjunker ner på bänken bredvid henne. Hon krånglar med stövlarna. De här stövlarna suger. Vilken tur att jag är så bra på att ta på mig stövlar. Nu går vi mamma.


Veckans spar: Att ha en mamma som är föreståndare för en loppis. Som förser barnen med allt de vill ha och vi inte vill ha. En mamma som lämnar en påse med oss i bilen när vi åker hem från badet och alla är trötta och hungriga och frukosten står kvar på bordet där hemma. I påsen är det en lilaprickig påse med rullmackor med rökt ost till vegetarianerna och en grönprickig påse till de som äter salami och skinka. Små söta lådor med päronbitar, småtomater i olika färger, paprika och vindruvor. Mango och apelsinjuice så att vi kan tänka på afrika. Sån är hon min mamma.

Åh! Världens godaste bröd, det vill jag ha, utbrister Hannes spontant när han ser att det finns hembakt rågbröd till frukost. Klockan är halv elva och söndag. Vi sitter vid frukostbordet och barnen är saliga över att vi har köpt Togo-ost. Holländsk rökt ost som vi brukade köpa i Togo. Snart ska vi på Bio med hela familjen och Ester. Jag är mest trött. Skönt att simma in i biomörkret med snygga 3D-glasögon och halvsova sig igenom smurfarna. Självklart har vi hempoppat med oss och självklart glömmer vi att gå och kissa innan filmen.

När vi lämnar tillbaks Ester får vi nybakt pepparkaka, fyra par tajts, en vinflaska och en stor godispåse med oss hem. Det är inte så tokigt att ha en syster.

Hela huset är fortfarande ett kaos med äppelmos och damm på golvet och på köksluckorna och under fötterna och längs dörrkarmarna. Bananflugorna älskar det och jag suger upp dem med dammsugaren där de sitter och skrattar åt att allt är så kladdigt. Skrattar bäst som skrattar sist. Inget har jag hunnit den här helgen. Klockan är åtta på kvällen när jag börjar göra mat. Det blir söndagsmiddag sent. Potatisgratäng och sallad och efterätt men själva steken försvann i röran i köket och huvudet. Algot och Myra har badat nere hos pappa i hans bubbelbadkar och har nu filmmaraton bland utklädningskläder och popcorn på övervåningen och Ture och Tage är ute någonstans i regnet och lever rövare med sin bästa kompis(som just nu står rätt högt i kurs hos mig). Min bordelista är lång och måndagen smyger sig på alldeles för snabbt när man bara har en dags helg. Längtar efter vab-dagar. Tyvärr är barnen alldeles för friska. Sedan dagis och skolstarten har ingen varit sjuk ens en enda pyttedag. Jag trodde jag hade säkrat massor av mysiga vab-dagar genom att skaffa fyra barn men så verkar det inte bli. Men inget ont som inte har något gott med sig. Eller var det tvärt om…

Och smurfarna? Bah. Waste of time. Tur att Ice Age 4 snart har premiär (13 juli 2012).

Dagens spar: Häller tillbaks mjölken från glaset till paketet och ett par andra helt tokiga saker som jag inte ens vågar berätta. Vi diskuterar efter den steklösa middagen vad vi sparar till. Legoland seglar upp högt på pojkarna lista medan Myra tycker att vi kan spara till en lillebror. Jag hävdar bestämt att båda delarna är på tok för dyrt.

Jag har lagt ännu en sten på högen. Högen heter ”saker som du blir lycklig, snygg och smart om du bara gör en kvart om dagen”. I den högen ligger redan en massa skräp. Överst ligger naturligtvis äta pannacotta. Sedan finns där använda tandtråd, träna på franska glosor, göra knipövningar, promenera, skala äpplen till äppelmos, göra armhävningar och träna rumpmusklerna, sortera högarna med gamla foton, städa i förråden, meditera, visionera positivt om sig själv och följa upp sin ekonomi genom att föra kassabok. Nu ligger överst en fin rund sten med dragspel inristat ovanpå. Och kvartarna till den här stenhögen är ju begränsade. I bästa fallet finns det en eller två om dagen. Ofta ingen.

I går kväll tog jag en kvart till dragspelet. Innan jag skulle krypa ner i sängen. Jag hade precis duschat och satte mig med dragspelet i trappen en liten stund. Naken. Inte så smart. Kvinnor ska inte spela dragspel nakna! Det gör ont. Jag berättar det här för att alla andra ska slippa upprepa misstaget.

I morgon är det aviserat strömavbrott på mitt jobb mellan 8-11. Jag tänkte att vi väl får sitta utan datorerna och mysa i stearinljusens sken med medhavt kaffe. Men eftersom vi har kodlås så kommer vi väl antagligen inte ens in i huset. Så… regnkläder och gummistövlar på. Utelek på Studiefrämjandet i morgon.

Dagens spar: Förutom att i kväll baka surdegsbröd (det går inte på en kvart) så marinerar jag bananflugor i vinäger och diskmedel och steker dem i en aning curry. Knaprigt, piqant och en aning söt-syrligt. Vill man ha det riktigt billigt kan man skippa curryn.

Matar. Barnen med bönsallad. Kaninerna med kål. Katten med en liter grädde. Rådjuren med äpplen. Komposten med matrester. Tippen med gamla barnvagnar och lära-gå-bilar. Tvättmaskinen med omgång efter omgång. Surdegen med rågmjöl.

Torkar. Myra i rumpan. Bort kattbajs ur öppna spisen. Äppelmos från köksbordet. Kläder i torktumlaren. Trattkantareller i hela köket på tidningar från 2010. Tårna fulla av svartvinbärssylt. Tårarna som kommer ibland.

Slår. In födelsedagspresenter. Runt. In öppna dörrar.

Hänger. I trädgården. Med gräsklipparen. Tvätt inomhus (hösttecken). I en skör tråd. Och dinglar med benen.

Ser. På saker ur olika perspektiv, mest gamla och välkända men några nya.

Drar. Mitt strå till stacken. Saker i långbänk. En vals med Sanna. In över nejden. Fram som en orkan. Till jobbet. Åt fanders. Täcket över huvudet. På munnen.



Veckans husmorstips! Gör alltid åtta pannacotta om ni är sex i familjen. Oftast är det någon kompis eller förälder på middagsbesök och sedan är det mycket lättare att gå upp och baka söndagsfrukostbröd om man vet att det står en överbliven pannacotta som bara man själv vet om i kylen.

Dagens spar: Sprang inte Norasjönrunt i helgen. Sparade 270kr + bensinkostnad in till Nora och tillbaks. Ångrar det faktiskt. Men om man ser det positivt så har jag nu faktiskt ett helt år på mig till nästa års tävling. Då hinner jag bli precis hur bra som helst… Dessutom hinner jag kanske samla ihop en sambaorkester. Jag har plockat 30 liter svamp. Tage har gjort en sparburk istället för kvällssaga. Det är tur att barnen själva är pedagogiska när man som förälder brister.

   

William föreslår att jag ska torka svampen i torktumlaren. Jag är skeptisk.

Jag har suttit stilla tillsammans med åtta andra människor i en datasal i Stockholm i två dagar. Vi åt lunch på ett ställe ena dagen och på ett annat ställe andra dagen. Jag åkte inte hem till Malin och träffade henne. Jag läste ut Doktor Glas. Calle tyckte foldern jag gjorde dag två blev tråkig. Sen åkte vi hem igen.




Dagens spar:
Opererade tandkrämstuben med hotellets lånade vinöppnare för att få ut den sista droppen.
Gick två och en halv kilometer i hällregn istället för att ta en taxi.
Tjuvåkte på tåget mellan Stockholm och Örebro. Tobba var till och med beredd att börja gråta om det skulle vara nödvändigt för att blidka konduktören.
Köpte en begagnad fåtölj till mamma för 100kr och fick hjälp av Tobba att lyfta in den i bilen.


ps. Foldern som Calle gjorde var supertråkig! ds.

Jag har en skitbra bil. Det är en liten bensinsnål toyotahybrid. När William kör så krånglar den. När jag kör går den som en klocka. Dessutom finns det färddator på franska, två mugghållare och en reservdunk som alltid är full. Men det allra bästa med den är att tanklocket sitter fast i själva bilen med ett litet gummisnöre. Så enkelt och så genialiskt. Ungefär som potatisskalare och vantklämmor. En jul gav jag bort vantklämmor till min mamma i julklapp. Hon hade önskat sig det. När vi satt med vantklämmorna lyckligt färdigshoppade på ett café och drack varm choklad så kom Maria Johansson (sångerskan) in. Så mamma fick vantklämmor med hennes autograf. Små saker som förgyller tillvaron. Som att jag och Åsa hade samma färg på våra matlådor i dag. Och att jag och Roger ska rensa kylen ihop på fredag.

Algot har skapat en genialisk sak. Runt alla kökslådor sitter det gummisnoddar. Jag frågar varför och Algot förklarar att det är för att man ska känna lite ordning. I de lådor med röda gummisnoddar ligger bestick och bakgrejer. I de med grön gummisnodd ligger sådant man kan äta och de med vit gummisnodd ligger festsaker. Punkt. Livet är enkelt.

Min dator är krånglig. Den står i samma skåp som dammsugaren. De tar ungefär lika mycket plats och är lika tunga. Sådan herre sådan hund. Men nu börjar datorn låta som dammsugaren som visserligen är av märket ”Ultra Silencer” men då pratar vi på dammsugarnas språk. En dator som är Ultra Silent på dammsugarnas språk låter väldigt mycket.  Kanske bör jag flytta den så att den inte smittas och börjar suga i sig massa virus och dammtussar?

Dagens Spar: Det allra svåraste just nu är att både Anneli Jordahl, Torbjörn Flygt och Helena von Zweigbergk precis kommit ut med nya romaner. Som jag inte ska köpa! Om någon har köpt dem och läst så vill jag gärna låna… Sedan längtar jag efter ett par högtalare till min dator. För att kunna dränka dammsugarljudet och lyssna på P1. Jag hade en högtalare på jobbet i en och en halv vecka men den gick sönder.  För er som har högtalare kan jag varmt rekommendera Jonas Karlssons novell presenten. Den är helt fantastiskt rolig. Läs också rummet, en tidigare novell av honom som är sensationellt bra.

Nu ska jag packa för att åka på kurs i morgon.  Om allt faller på plats så har chefen bokat både rätt tåg och hotell och Tero lämnat över rätt dator till Calle som tar ett tidigt tåg från Hallsberg i morgon och jag har fått med mig rena trosor, studiefrämjandetleendet och USB-minnena, smugit ut ur huset innan de andra vaknat och letat rätt på in-designskivornaskivorna och serienummren på kontoret innan tåget går 6.22.

Lördag
God morgon. Väcks av att tre barn försöker kapa kokosnötterna jag köpte i går. Det är svårt utan machete. Och det är svårt att somna om när tre barn går loss på två kokosnötter. Pannacottan i kylen hägrar och snart kommer Myra in och stoppar en stor bit färsk kokos i munnen på en halvsovande mamma. Jag går upp. De är kajakpaddlingsstilla över sjön. Kanske ska man köpa en kajak för sparpengarna. Tystnaden på landet och de kompakta molnen bäddar in lördagen i stillhet och en slags luddig känsla av overklighet.


Vi sitter vid frukostbordet. Jag läser på filpaketet att nu är det dags för grannfest för nu blir dagarna längre och ljusare.

-Det stämmer ju inte säger jag, de blir ju kortare och kortare och mörkare nu.

-Ja men de blir ju roligare och roligare, säger Tage.

Jag försöker inte förstå hur han tänker utan tycker bara att det är en fantastiskt skön inställning.

-Ja, för tiden går ju fort när man har roligt. Korta snabba dagar. De långa dagarna är ju dagen innan julafton och innan ens födelsedag och de är inte roliga. Myra sitter och nynnar och målar med vattenfärg.

-Jag är skitduktig på att måla nu utbrister hon. Jag kan måla alla väggarna inne.

-Nej det kan du inte alls säger jag.

-Jo det kan jag visst!

Jag tycker att det räcker med att vi har en stor snygg snigel på väggen bredvid öppna spisen. Jag tar en pulverkaffe och går ut och sätter mig och ser ut över trädgården. Pulverkaffe får mig att längta efter Togo. I huvudet gör jag en lista på allt som borde göras. Rensas, planteras, grävas upp, klippas ur, såpas in och så. Men den här sommaren har jag gjort annat än att utrota brännässlor och planterat om pelargoner. Det är väl också värt något i sig. Försöker se på den vildvuxna trädgården som ett bevis på allt annat jag gjort med barnen i sommar. Det lyckas inte riktigt. Plockar upp en skottkärra äpplen och lite skal av kokosnöt under träden som är palmer med inympade äppelkvistar. Sen klipper jag. Gräset växer alldeles för länge in på hösten till ingen som helst nytta.


Jag och William går på bio utan barn. Det är ganska ensamt. Men roligare att hoppa på den stora gula kaninen utan barn och så får man mer popcorn.


Dagens spar: Lyxmiddagen till William ikväll blev vegetarisk med mango och mungbönsallad till förrätt (mungbönorna var gamla och behövde ätas upp och mango vet jag ju att det är superbilligt), potatissoppa som huvudrätt och sen var vi proppmätta innan vi ens hann tänka pannacotta. Av potatisskalen blev det läskigt goda chips! Och vi hade hempoppade popcorn med oss till bion. Jag vågade inte visa det i foajén med risk för riktig töntstämpel utan smög fram dem inne i biosalongen…


Söndag
Norasjön runt med Sanna. Stafettlöpning med en cykel. Det gick bra men vi förlorade lite i tid på de första orutinerade växlingarna. När vi kom hem åt jag fem glassar. Sanna åt fyra. Nu är det verkligen badväder. Solen lyser och sjön ligger som en spegel. Synd att jag tog sommarens sista dopp förra helgen…


Dagens spar: Tage hade med sig ”hittade i lådorna presenter” på kalaset och jag har kokat flera liter äppelmos.

Först spardagen. Hela familjen äter havregrynsgröt till frukost. Jag säljer barnskor och kläder till Ida för 40kr. Matlåda: rester av middagen hos mamma i tisdags. Lånar råsaftcentrifug av Mike och Lena. Middag: resterna av middagen hos mamma i tisdags. Gratistränar på Nora GF. Gör matlåda till i morgon med det jag hittar = bönsallad, en halv burk tonfisk från helgens kalas, en matsked veggoköttfärssås som är kvar från resterna av middagen hos mamma i tisdags, toppat med några jordnötter som jag hittar i en skål och riven ost från något gammalt pizzabak. Det är fortfarande kul att spara.

Varför? För att betala tillbaks skulder och spara till något roligt. Vad som är något roligt har vi inte enats om ännu.

·         Ture, Åka till Madrid eller Milano och köpa ett bubbelbadkar och ett biljardbord.

·         William, Få igång bar- och uthyrningsverksamheten i Togo. Åka på en charterresa med Bamseklubb.

·         Tage, köpa en jättestor vattenstudsmatta.

·         Jenny, Dra igång nya jordbruks- och dansprojekt, starta en chokladfabrik och bygga en superstor klätterställning och åka till Pernilla & Otto i Nepal.

·         Algot, Åka till Gustavsvik och åka vattenrutchkana och köpa en hel väska full med godis.

·         Myra, Åka till en lekpark.


Tråkigt att spara? Nej, det är ju roligt ju! En utmaning! Vem hänger på? Det som är lite tråkigt är faktiskt beslutet att inte köpa dyrare mat när den är bättre (typ eko och närproducerat). Men… ur miljösynpunkt kommer vi ändå att konsumera mindre, äta mer vegetariskt och på så vis dra vårt strå till stacken. Ekologiskt för en fyrbarns familj blir faktiskt flera hundra i månaden.

Regler & tankar:

Inte köpa några prylar (inkl. husgeråd, kläder, leksaker m.m.) nytt.
Köpa väldigt begränsat med prylar begagnat.
Diska plastpåsar, använda bakplåtspapper tills de är svarta, koka disktrasorna och ha påsar med sig till affären.
Inte handla mjölk på statoil.
Sälja bussen i Togo.
Använda bibblan mer.
Inte handla ekologiskt när det är dyrare. (Alltid köpa ekologiskt när det inte är dyrare).
Ingen färdigmat (med undantag för risgrynsgröt på korv och ibland annan korv o veggofärs)
Mycket (!) begränsat med cafébesök, köpespizza, restaurang, snabbmat och godis.
Äta upp all mat i kylen o frysen även i udda kombinationer. Gör mycket grytor och pizzor med rester.
Minst hälften av all mat vegetarisk för hela familjen (Algot har också blivit vegetarian).
Baka allt bröd (undantag hårt bröd).
Storhandla på Willys eller liknande.
Matlåda, matsäck & kaffetermos nästan jämt.
Använda den gamla grillen som Fredrik & Therese glömde här för två år sedan istället för att köpa ny.
Sälj av alla saker som ingen använder som man kliver över i källaren.
Kolla över försäkringar på bil & hus.
Skaffa billigare telefoni.
Inte vara med i facket.
Inga tidningsprenumerationer.
Tillverkade eller begagnade presenter i alla lämpliga fall.
Ta hand om äpplena, lingonen osv…
Låna filmer istället för att hyra eller köpa.
Låna av varandra i större utsträckning.
Stor begränsning av utflykter som lekland, hotell, djurparker osv.
Ska inte börja röka, spela, snusa, gå på krogen i större omfattning eller köpa läsk.
Köpa billiga viner.


Undantag:
Färg, spik, lampa osv till badrummet som inte är klart är ok.
Ok att köpa dyrare alternativ istället för mat med E621.
Ok att köpa findus ärtor istället för billigare alternativ.
All form av pannacotta i obegränsade mängder.
En del dyr choklad, Ost och grönsaker.
All teater och även en del biobesök.
Motionsaktiviteter.

Bilen då? Att inte köra bil får bli ett annat sparår. Vi bor på östra sidan Norasjön, Myra går på dagis på västra sidan sjön, pojkarna går i skolan på norra sidan sjön, jag jobbar 3,5 mil söderut, William jobbar långt bort i tjottahejti och det är en halvmil till närmsta busshållsplats. Kanske byter vi storbilen mot en liten miljöbil till.

Klara färdiga gå!

Hur många kvällar tänker du så här; I kväll ska jag gå och lägga mig tidigt och läsa? Jag tänker så nästan hela tiden. Men så kommer ett långt telefonsamtal, en massa skollappar, listor med saker att kolla upp och flera hinkar med äpplen, viktvätt, loppisprylar och kissiga lakan. Och så står damsugaren och morrar argt borta vid dörren till sovrummet och behöver bli rastad (och det ska erkännas att den inte kommer ut särskilt ofta, tur att jag inte har hund). Och när allt det är ordnat med så är klockan halv ett på natten och då drar skrivandet och datorn i mig en stund och så vips så somnar jag. Förstår inte hur folk får plats med Tv:n i sina liv. I dag har jag klippt gräset i tron på att benen får vila när jag gör det. De är nämligen trötta på att jogga.

Det finns två saker som är bra med att gräset är jättelångt. För det första så faller äpplena så mjukt så mjukt att de knappt slår sig alls. Och för det andra så får man vansinnesmotion av att klippa det. Jag blir ledsen i hjärtat av alla skottkärror med äpplen jag kör bort och alla ton med vinbär som ruttnar på buskarna. Men sånt är livet. En del saker ruttnar och jag hinner inte skörda allt. Men det retar mig att vinbärsskördemaskinen Jonas inte rullar längr och att jag inte hittar batteriladdaren uppe i kartongerna så att jag kan ladda batterierna till radion och lyssna på P1 där de för två-tre veckor sedan hade ett program om att göra egen äppelmust.

Jag har just pratat med Marie. Inget pass. Högtalarna i baren är trasiga, den nyanställda servitrisen har slutat innan hon hann börja. Nästa vecka börjar Yeke-Yeke. Då serveras det Yeke-Yeke, hamburgare och pils till ett förmånligt pris i baren på Villa Suédoise. Tänker på Togos glasscykel som är certifierad enligt ISO 9001. Skulle vilja sitta som en liten ödla i taket och se deras ISO-process. Skickar lön, elräkning och skogsvaktarlön till Togo via Western Union. Bedriver bistånd på mitt eget sätt.

Nu ska jag gå och lägga mig tidigt och läsa lite. Go’natt.

Dagens grubbel kommer från att Algot fått hela familjen & co att se Svensson Svensson.

Det slår mig vad fort man anpassar sig till nya saker. Det är så vi överlever. När man får en bebis kan man inte gå och tänka på friheten man hade innan man fick barn tills bebisen blir vuxen. Man ändrar utgångspunkt helt enkelt. Lever livet som det ter sig nu. Vi är ruskigt anpassningsbara. Nästan som barnen. Risken är att fastna. För livet bara rullar på. Det är viktigt att hitta perspektivet ibland och se på sig själv utifrån och ställa frågan. Vill jag ha det så här. Blir svaret ja så ska man strunta i om andra tycker annorlunda. Om svaret blir nej måste man förändra. Förändras. Anpassningen sker stegvis. (Pannacotta en söndagsfrukost, mums! Göra om det nästa helg och så vips är man fast i pannacottaträsket.) Att förändra med vilja är oftast mycket svårare. (Inget är så beroendeframkallande som ett pannacottaträsk).

Svampar och barn är fantastiska på anpassning. Barnen är så anpassningsbara att jag ibland bli rädd över hur mycket jag kan påverka dem. Svamparna är helt otroliga. De anpassar sig till sin miljö så till den milda grad. Men så har de också haft många tusen år på sig. Men vi ligger inte långt efter. Precis som kantarellerna liknar björkens löv, trattisstjälkarna ser ut som nedfallen bark från fura och en svamp ser ut som en avsågad gren så smälter vi också in. Den politiska korrektheten, Ikea-hysterin och människor i färglösa städer som har färglösa kläder är bara små bevis på vår förmåga att gömma oss bland alla andra. För att inte tala om Zumba! Det är trygghet. För svamparna är det självklart bra. Men för oss? Måste vi inte förnya oss? Förändra oss? Utvecklas? Vara annorlunda. Kanske. Kanske inte. Ibland.

  


Och som vanligt är det bara magkänslan som talar sanning. Magkänsla vs förnuft är den ständiga kampen i sökandet efter det perfekta livet. Kanske skulle man vara svamp. De måste ju leva det perfekta livet. Eller katt. En lång dag i soffan känns just nu som det mest eftersträvansvärda i mitt liv. Hellre det än att starta chokladfabrik. Just nu. Men nu är det kväll. Och i morgon kommer jag att stutsa upp som en guttaperkaboll med ett leende på läpparna och nybakta lingonrutor i fickorna för att möta en heldag med intern kvalitetsrevision på Studiefrämjandet.  Go'natt!

Måndag
Jag har fått en ny växeltelefon på jobbet. En I-phone. Den passar inte till min image. Jag måste hela tiden ursäkta mig och säga at den är jobbets. Dessutom har den rosa skal och den har fått mig att börja vänstra med Runkeeper istället för Sanna som joggingkompis. Vrider på den. Bilden vrider sig. Vrider tillbaks och bilden följer med. Och jag är fascinerad. En sak gillar jag med den. Den har bättre mottagning vid rörbraket än i stan. Och så springer jag faktiskt fortare med den än med Sanna. Den är en obarmhärtig Sanningssägare vad det gäller konditionen och det gör Sanna mycket trevligare att springa med.


Tisdag
Mina barn sover i soffan. Vi började med missen att bygga tre barnrum när vi har fyra barn. Sedan blev det så stora sängar så det räckte med två. Sedan ville barnen ändå bara sova i en av sängarna alla fyra tillsammans. Nu har de flyttat ner från sängen till soffan där de lägger i filtar varje kväll och det senaste är att de lägger ut bäddmadrasser och täcken under soffbordet och sover där allihop. Kommer detta att allvarligt skada dem i deras utveckling? De vet inte heller riktigt vilket som är deras eget rum, använder flitigt alla varandras kläder och tandborstar och har en gemensam låda för trosor kalsonger och strumpor där de tar vad som passar för dagen. Med Togoåret har gränserna för vad som är normalt flyttats lite. Ett uns av anpassning till den värld där man i första hand är en del av kollektivet familjen och i andra hand en egen individ.

Algot kommer nedstormande från övervåningen.
–Vi måste bestämma när man får se på Tv!
-Vill du se på Tv? frågar jag förvånat.
-Nej vi måste bestämma hävdar Algot.
-Kanske när det har gått en månad? säger han och ser frågande på mig.
-Men vad är det du vill se på Tv?
Algot springer utan att svara upp till Tage och skriker triumferande att de får se film när det har gått en månad. Då slår det mig att Algot inte bara är väldigt omedveten om hur lång en månad är. Han minns inte att han har sett en Tv-sändning. Kanske var det två år sedan. Tv för honom är det samma som Dvd-film. Jag minns den hissnande känslan när jag var i Algots ålder och vi fick vår först VHS-spelare. Att man kunde se tecknad film precis när som helst. Det var nästan för bra för att vara sant. För Algot är det också fantastiskt att se på film. Samma lika hela tiden och de långsammaste filmerna. För Algot är det fullt tillräckligt att försöka begripa sig på den riktiga världen och tolka den. När det kommer till film ska det bara vara skönt förutsägbart enkelt.


Torsdag
Jag luras inte, jag har varit på Lurö i två dagar. Det kallas Kick-off när man träffas i två dagar och badar badtunna, dricker vin, pratar och pratar och pratar. Det är skitkul och faktiskt även riktigt bra för jobbet. Att inte bara maila sina kollegor i andra städer utan att faktiskt träffas. Passet om distriktets friskvårdssatsning handlade om att bryta vanor. Vilka vanor ska man bryta då? Kom på flera vanor jag lagt mig till med under det senaste året som jag inte vill bryta.

1)    Alltid äta pannacotta till frukost på helgmornar.
2)    Alltid köpa en flaska champagne för att fira att man får barnbidraget.
3)    (Typ) Alltid baka färskt frukostbröd.
4)    Springa flera gånger i veckan.

Vanor jag vill bryta:
1) Skrika åt mina barn när jag är sur.
2) Inte gå och lägga mig så sent jämt.
3) Alltid tro att jag vet bäst.
4) Inte starta upp så mycket som jag inte klarar av att slutföra.
5) Inte låta tvätten hamna i stora högar i tvättstugan.


Jag visste att de lurar oss. Jag har väl vetat det länge men ibland blir det så uppenbart. Man köper en självgående gräsklippare som man står och tittar på. Sedan måste man köpa en motionscykel också. Man köper ett program för att datoruppstarten ska gå 24 sekunder snabbare. Men man hinner ju inte ens göra klart snabbkaffe på 24 sekunder. Man köper en mixer och en matberedare som tillsammans kostar 2000kr när man kan använda en kniv. Det tar en halvtimme längre tid inne på Ica för att hålla ordning på scanner, vågen, rätt varor i rätt påsar bara för att sen slippa stå i kö till kassan.

Att saker ska bli ”enklare” är luret. När de som vill få oss att köpa saker säger ”enklare” så menar de antingen att det ska ta mindre tid eller att det krävs mindre ansträngning. Och vilket av detta är egentligen värt att sträva efter? Vi behöver inte mer tid utan styrka nog att välja vad vi ska göra med vår tid. Vi behöver inte anstränga oss mindre. Vi behöver anstränga våra kroppar mer. På verksamhetskonferensen idag fick jag veta att stenåldersmänniskan gick ungefär 4 mil om dagen. Det gör inte vi. Så, nästa friskvårdsuppmaning lyder; vispa mer, hacka mer, putta den tunga gräsklipparen och andas, le och vila i att datoruppstarten tar 24 sekunder extra. Jag säger som faster Ammi; Vem har sagt att det ska vara enkelt? Problemet är inte att livet är svårt utan att vi tror att det ska vara enkelt. (Åh gud vad skönt det var att komma hem till Sverige och enkelheten i livet och tvättmaskinen här från tvättbaljan och allts komplexitet i Togo. Och vad tråkigt.)

Kanske ska jag starta en folkrörelse. Mot enkelheten! Eller så ska jag starta en chokladfabrik och skriva en roman om meningen med livet i stället. Hur börjar man då? En folkrörelse vet jag inte riktigt hur man gör men vad det gäller de andra två så är det ju Busenkelt, man börjar med att läsa romaner och äta choklad. Skaffar sig ordentligt med erfarenhet alltså.

Det är fredagsmorgon och kantarellerna trängs i skogen inför helgen. Vägen upp till rörbraket är en sjuhelsikes backe. Vilken väg man än tar. Jag springer från norr. Fast något springande är det knappast tal om i den brantaste, sandigaste och stenigaste delen av backen. När Ture var fem myntade han uttrycket fullkornsbacke. Det är ett bra ord för den är skitjobbig men med lite ansträngning så blir man också starkare efteråt. När jag springer på plan mark så händer det inget annat än att tankarna mal på om hur jobbigt det är. Platt mark, platta tankar. I backarna finns det sten och mark och blåbärsris att tänka på. Att försöka hålla sig upprätt och inte snubbla. Projekttankar och livets väsentligheter avhandlas i samma rasande fart som fötterna far fram. Jag väljer gärna backarna framför planmarken i livet också. Vid rörbraket finns det ingen utsikt i dag. Miljoner spindelnät brer ut sig över blåbärsriset och mitt i dimman står en stor älg. Cool älg. Utpumpad Jenny. Utförslöpan är värld andnöden och mjölksyran. Man bara flyger ner för berget. Idag är det så dimmigt att vattnet droppar från håret när jag kommer hem. Renad. I dag blir det Valnötsbröd tror jag.

Nej fraggelmorsan, hon har faktiskt ett par, alla udda ligger i slänges-påsen på trappen. Den är full med udda skor. 

Måndag
Nu är det bara 10 dagar kvar till den första riktiga lönen på ett helt år. Det ska faktiskt bli härligt! Några dagar ska jag känna mig rik innan vi börjar spara för att återbetala det vi lånat under Togotiden. Nu 740kr på kontot som jag ska sätta sprätt på fram till lön. För 740kr behöver jag köpa:

1)    Mjölk, Ägg, gurka och rågmjöl.

3)    Bensin

4)    Karlssons klister

5)    Ny saftställning

6)    Skrivbordsunderlägg med Real Madrid

7)    Inte dammsugarpåsar för man kan faktiskt ta ur dem och tömma dem på lite innehåll…

Det borde räcka med råge.



Tisdag
Tänker på de som har hund. Promenad för att valla hunden varje dag efter jobbet. William vallar barnen på fotbollsplanen och jag vallar dammsugaren. Okej, jag vet vad du tänker. ”Inte särskilt jämställt va!”. Men vi är inte heller särskilt jämställda. William tar hand om bilarna. Han kör motorsågen. Han bär alla skittunga grejer, sköter ekonomin, lagar pannacotta och bakar pizzabröden. Han har tagit ut mest föräldraledighet. Han jobbar mindre än jag. Han står för hälften av all matlagning och all disk. Han tar hand om alla snuskiga avlopp och komposter. Han är mest uppe på natten när barnen är vakna. Han skjutsar nästan alltid barnen till kompisar, bäddar alltid sängen och städar toaletterna. Jag sköter tvätten och handlar ibland. Jobbar på kontor. Det är tufft att vara fyrbarnsmamma.

Den här veckan har jag hört tre intressanta saker på P1.

1)    De mindre bläckfiskhanarna har snabbare spermier så även om de får para sig med honoprna efter att de större hannarna ”tagit för sig” så är det ofta de som får föra sina gener vidare.

2)    Man har hittat en helt ny svampklass. Under jorden. (Bosses Svampkurs här)

3)    Sverige köper en massa sopor från Italien för att elda upp till fjärrvärmenäten (Kanske en tanke att föra in i plastprojektet. I Togo behöver de ju inte någon fjärrvärme.)

I övrigt har de bara pratat ekonomi på P1. Och de ekonominyheterna kan man vara utan just nu. Så länge de inte rör mina 740kr.

Onsdag
Det är första skoldagen. Första dagisdagen. Vi sitter vid frukostbordet i lugn och ro. Faktiskt. Tage tittar längtansfullt ut genom fönstret. -Tänk om man snorar så hårt att fönsterrutan spricker och tjofs så far snoret ut genom fönstret ut till äppelträdet och hämtar in äpplen åt en. –Coolt, säger Algot. –Coolt, säger Ture och ler. -Vissa önskningar förlorar sin charm när man blir vuxen och tappar fantasi, säger jag. –Det tror jag inte på, säger Myra.

Första skoldagen innebär att man som mamma måste ha koll på allt. Papporna får gärna fortfarande vara disträa och utan hjärna. Mest av allt måste man ha koll på att barnens kalsonger är märkta med namn, att gummistövlarna inte är trasiga och att regnkläderna inte är två storlekar för små. Och inför bytardagarna måste man även ha koll på vilka barn som saknar vad. I år har jag stenkoll på allt utom vantar. Dessutom har jag kokat nyttig svartvinbärssaft till alla barnen i dag. I morgon ska jag sticka dem nya sockor och mala nyponmjöl... ;)

Vi sitter mitt i skogen i hennes sommarstuga. En vanlig måndagkväll. Helt ovanlig för jag brukar int vara här på måndagskvällar. Vi dricker vin. Rosé och rött. Provsmakar sex olika efterätter och äter fläskkotletter som är svarta och goda. Cyklar till sjön och pratar om livet. Om tiden som var på jobbet och hur det är att bo utomlands. Hon pensionär på cypern och jag fyrbarnsmamma på Bröstorp.

   

Fyrbarnsmamma i verkligheten. Hur kul är det. Som i dag. Efter jobbet. 1½ timme på Willys. 7 kassar. Kassörskan ser medlidsamt på mig. 1700kr + 500kr lokala grönsaker från kanan. Hemma kvart i sju. Barnen springer och möter mig alla fem! (Hannes också såklart). Nyduschade i pyamasar. Pussas och undrar var jag varit så länge. Jag säger att jag sovit över hos en kompis. Jag får hjälp att bära in all mat. Middag tillsammans och diskussioner om vem som ska göra vad under helgerna framöver. Jag försöker få fram att jag vill ha lite vilotid på helgen när Ture föreslår ett tredagars sovaöverkalas för alla sina kompisar. Måttligt peppad fyrbarnsmamma lite trött. En kopp kaffe i salongen (de två fåtöljerna vid sidan av köksbordet) med femton minuters briefing inför morgondagen. Sedan eldning, upplockning av varor, lägga barnen och koka fem liter god tomatsås efter Maries recept. Sopa undan det värsta från golvet. En stunds dator och dusch och vid tolvtiden vaknar Myra och skriker.

Är det roligt? På eftermiddagen träffar jag Lena Josefsson som förstår mig när jag säger att det faktiskt är tråkigt att komma tillbaks till Sverige. Var är livet? Var är glädjen? Var är all smuts och all oplanerad samvaro i köket, på stranden, i baren? Jag saknar alla överilade beslut och total frånvaro av planering och eftertanke. Elisabeth ringer och ber om receptet på Tages rågbröd. Hon säger att hon tycker att det är kul att vi är hemma. Jag blir glad.

På fredag ska vi servera pizza, pistagesniglar och öl i magasinet till alla som vill samvara. Eller utanför om det blir fint väder. Man kan ju inte bara sitta och vänta på att Sverige ska bli som Togo. Man får ta saken i egna händer.

Inser att jag har en kassettbandspelare i bilen. Ner i källaren och hittar en dammig och småmöglig låda med kassettband från 80-90-talen. Vilken nostalgitripp. Utöver Duran-Duran och Freestyle hittar jag ljudspåren till en massa teaterföreställningar jag jobbat med. Jag förlorar mig i Först föds man ju, Hambo & Adjogbo, Romantisk pastoralsvit, Tommy Sikh Show, Musikallinjen à la 1996 och Ja må jag leva. Jag tänker att det är ju det allt handlar om. Mötena med andra. Jag visste det då, jag vet det nu och redan Sokrates visste det. Togoleserna vet det. Varför är det då så svårt att prioritera det?

En av de två anställda i Villa Suédoise kommer att bli avskedade i morgon. I kväll har jag haft många roliga och jobbiga samtal med de i huset och säkrat upp för eventuella utbrott när han får det trista beskedet i morgon. Stora starka dansarna och mäktiga politikerna ska stå på Maries sida mot knytnävar och annat tok och dator, kamera m.m. ska vara i förvar hos Marie så att han inte råkar få med sig det. Vi är tillbaks på noll. Eller på ett. Det finns fortfarande bara en person som jag träffat under de femton år jag åkt till Togo som jag kan lita på helt och fullt. Jag blir trött. Men jag är väldigt glad att jag har Marie. Om hon någonsin får ett pass och kommer till Sverige så måste vi alla vara snälla mot henne och samvara mycket med henne för det är hon värd. Kan vi vara överens om det?

I morron ska jag samvara, jogga och plocka svamp med Sanna så nu måste jag sova. Gonatt. 

”En dag står jag på terrassen och ser ut över havet. Men den här dagen hörs inte fiskarnas entoniga sånger som annars. Det är den dagen de får upp den 11-åriga pojke som försvann i vågorna tidigare på morgonen i nätet.”


Idag händer det igen. När jag går förbi vildforsen inne på Gustavsvikbadet är det en personal som hivar upp en liten livlös kille ur bassängen. Personalen försöker prata med honom men han svarar inte. Hon pratar i sin comradio och ber någon kalla på ambulans. Hon försöker få pojken att stå upp men han står inte. Under näsan har han fullt med vitt skum. När jag har hämtat vår picknickorg har de burit ut honom och startat defibrillatorn. En stund senare körs han iväg i ambulans. Jag tänkte läsa lite medan Tage och hans kompisar hoppar från trampoliner och hopptorn men det går inte. Varje sekund följer jag deras minsta rörelser och försöker hela tiden hålla koll på alla tres guppande huvuden i vattnet. Jag är lättad när de föreslår bubbelpool och sedan gå upp.


I dag är Tages dag som han planerat för i tre månader. Han använder pengarna han tjänat på att sälja bröd och bjuder sina kompisar och allt ska hinnas med på en dag. Efter Gustavsvik hinner vi med Stadsparken en sväng innan bion. Killarna leker och jag sitter på en bänk och läser och dricker kaffe. Vad är det som har hänt? Jag har en lyxig jätteskön timme i sällskap av Ellen Key och Anneli Jordahl medan killarna brottas på gräsmattan och springer och köper glass. Det är en vuxenfrihet som smyger sig in i mitt liv igen och som jag knappt minns. Många tillfällen under sommaren har vi efter utflykterna orkat plocka upp matsäck och blöta handdukar och extrakläder med en gång på kvällen när vi kommer hem. Det är jätteskönt och ett jättetydligt tecken. På att barnen blir större. Först med lite perspektiv kan man se hur trött man blir av att ha fyra småbarn samtidigt. Hela tiden. Vad kallar man den tiden som är nu? När man inte längre är småbarnsförälder men ännu inte tonårsförälder. Man är inte ung längre men ännu inte medelålders? Vad är man då?


När vi lämnat Max har Tage ätit två veggoburgare, två stora pommes och två läsk. Jag tror jag måste spy säger han när vi sätter oss i bilen. Tre åttaåringar tystnar innan vi kommit förbi svampen. Tage somnar. Carl-Axels mamma ringer och undrar var vi är. Med all rätt eftersom klockan blivit över tio. -Varför ringde min mamma? Frågar Carl-Axel trött. – Hon undrar väl om du inte är hemma snart, säger jag. Då suckar Carl-Axel tungt. Jag vet, säger han. – Hon kan inte sova utan mig. Jag ler och säger att jag förstår det. Och jag är så himla glad att jag kan lämna tillbaks en trött Carl-Axel till hans mamma så att hon kan sova. Men väldigt tung i bröstet av att tänka på killen i Vildforsen och hans mamma.