Är det inte slut på mat snart?!?

Efter två timmars mat-tjat, alla metoder inkluderade så som: ett bestämt antal skedar, om du inte äter får du ingen glass, men snälla du, ät lite snabbt nu så kan vi göra något roligt sen, jag tar tid, vi tävlar, du får gå upp på rummet om du inte äter något, du kommer inte växa och inte orka något alls, jag blir ju orolig om du inte äter…

Till slut genomborrar tjatet mig och jag ger upp och jag stänger in mig i tvättstugan och viker tvätt. Efter en stund kommer Algot in kvittrande glad och myser i tvättstugan. Du mamma, den där rödbetslasagnen var rätt god när jag smakade. Jag åt upp alltihop. Suck. Vad försöker man ens för…

 

Vecka 19

Kalasvecka. Kalashandling:

Tomater
Smör
Potatis
Lök

 

Kalasrecept i skåprensaranda:

·         Små hjärtformadepizzor med gammal julskinka och pizzaost från frysen.

·         Rester från choklad i baklådan och rispuffar blir godis i fina knäckformar.

·         Blåbärskaka från fredagsfika på jobbet.

·         Brysselkex med rosa socker.

·         Popcorn i strutar gjorda av gamla kalle-tidningar

 

 

 

Till helgfrukost Lussebullar & stekt ägg. Det duger.

 

Jag är ute och skottar snö. Tage ropar att han vill göra mat. Det står på listan att vi ska göra av med 10 julköttbullar från frysen, potatis och gelé, jag kan fixa det, ropar den lilla vegetarianen vars absoluta favvomat är potatis, sås och gelé.

 

Jag hittar pulvermjölk i en låda= fynd. Mjölk hade vi försakat den här veckan. Och havregrynsgröt är ju inte så gott utan mjölk. Och man vill inte ha julskinkefrukost varje dag. Jag Saknar rökt ost på hårt bröd säger Algot. Och jag saknar Kaviar. Och frukt. Kaffe med mjölk. Färska örter och goda ostar och rött vin och en massa andra saker. Och varför ”håller vi på” så här då som många frågar.  För att kasta mat är helt värdelöst. För att det här är omställning i praktiken. För att visa på vad man kan göra. För att vi tänker på barnen i Afrika. För att vi lever i ett ohållbart överflöd. För att det blir mer spännande och annorlunda. För att det är en utmaning. Och för att det kommer bli så grymt lyxigt när vi slutar. ”Man måste ha det lite dåligt för att ha det riktigt bra” som Wille Craford sjunger… Så där ja. Nu var det sagt.

 

Ture önskar sig 200kr i matbudget under en vecka när han får önska sig något i en utmaning vi gjort.
Linserna är slut. Minimajsen. Bostongurkan. NÅGON har Brutit loss element från väggen och sedan bundit fast det med dammsugarsladden. Det är inte jag.

 

Vecka 20

När man går in på v 20 är det ok att äta av fodermorötterna utan minsta skuldkänsla.
Vi smaskar glass med ingefärspäron. Check. Pasta med köttfärssås men istället för att strö parmesan på har vi en liten skål med rispuffar. Ingen hit. Men den gamla pepparkaksdegen som vi skär upp och gräddar är fortfarande fin.

 

  

 

I frysen hittar jag strimlade rester från Sanna & Dans rödbetor och gamla tunnbröd och cornfiléer. Det blir Wraps. Kompletterade med stekt ägg. Och glass. Och kokkaffe med vispgrädde.

 

Söndagsfrukost. Det finns fyra bröd kvar. Vetemjölet är väldigt slut. Och jästen. Så det blir stekt ägg. Och julskinka. Skivat äpple. Gamla blåbärkakor bakade på mandelmassa från 2008. Nu kan jag förstå att ni tycker att vi äter mycket GAMMAL mat. Men vi äter inget som smakar dåligt. Och det vi får i oss verkar vi inte ta någon skada av eftersom vi inte är särskilt mycket sjuka och inte någon blivit dålig i magen av något vi ätit under skåprensningen. Vi har togolesiska stålmagar.

 

 

Mer pizza. Det är så bra. Med gammal julskinka från frysen. Med rester av fläskkotlett. Med köttfärssås och spagetti. Och med stekt ägg.


Det blir mycket ägg nu.

 


Sillen

Vecka 18 slut.
Sillen är slut.
Kaffet är slut.
Bostongurkan är nästan slut.
Hovmästarsåsen kommer aldrig att ta slut.

Vi har köpt 2 liter mjölk och två påsar popcorn hittills den här veckan.

Idag rester av rödbetslasagnen till kvällsmat.

Funderar på en stor påse puffat ris och hur vi ska få till Algots kalas i slutet av veckan. Vi har ju ett pepparkakshus...







Nu har vi bestämt


Vi går in i vecka 17 av skåprensning idag. Fullkornsris med Kinainspirerad gryta idag. Lite tråkigt blir den med massor av minimajs och burkgrönsaker i. Slut på buljong.

Nu har vi bestämt oss. När allt på den här listan är slut så avslutar vi skåprensningen. Man måste ju se en ände. Det är inte roligt hur länge som helst utan rödvin, grönsaker och inpulsinköp. Annars kan vi säkert hålla på till sommaren...



Välgödda

Julafton
Frukost hos Elin, en låda mandariner, två julmust och en påse bröd med hem. Lunch hos mamma, resterna från hela julbordet med hem. Gröt hos pappa, två chokladaskar i present. Det står två skåprensningspåsar innanför dörren när vi kommer hem på kvällen. 
Ture undrar om inte själva poängen med skåprensardieten gått förlorad i den här givmildheten. Det minskar ju inte i skåpen. Vi lever som kungar.

Det är fredag och vi stoppar massor av mat i frysen. Äter mandelmusslor med vispgrädde och hjortronsylt. Vi handlar en liter fil med pengarna från förra veckan. Den här veckan är fortfarande orörd. Präst och pest måste vara släkt säger Algot när han fryser ner osten, de låter så lika.

Lördag 4/1
Efter en välgödd vecka i Norrbotten nu åter på skåprensarmark. Hela familjen dödligt trötta på det här projektet. Av olika anledningar. Jag blir mest trött på att man inte kan köpa grönsaker. Vi äter minestronesoppa med extra bönor till lunch och restpizza till kvällsmat. Alla måste äta jalapenos på sin pizza. 16 veckor har vi hållit på med det här nu och vi har fortfarande gott om mat kvar.


Mental lunch

Måndag
Valet står mellan restomelett och marängsallad. Det blir restomelett. Och sen vinbär-blåbärs-paj till efterätt. 




Tisdag
Matlådan står kvar hemma så det får bli mental lunch med lite sötmandel till. Jag byter bort de afrikanska maskerna mot ostar, mandel, russin och grönsaker. En ren vinstaffär.

Onsdag
Heldag med lussebullar och kaffe. Konceptet "skåprensning" får en helt ny dimension när Sara kommer med sin skåprensning för att vi ska äta upp den så att den inte ska förgås. En hel påse med godsaker tar vi hand om.
Sen går Loranga & mazarin mot smör och älgfärs. Det kommer bli en fin matjul.





Torsdag
Lussebullar, glögg, mandel, glögg, pepparkakor, lussebullar, mer glögg och möten hela dagen och julfest på kvällen.

Lördag
Pannkaksfrukost med blåbär. Jag gör köttbullar men pepparn är slut så det får bli en indisk kryddmix istället.
Kokar julgröt, äter pepparkaksgrisar och dricker gammal vaniljglögg med pommerans medan vi julstädar från golv till tak. Tack vare byteshandeln har vi ett mer välfyllt kylskåp än på länge och ändå 31kr kvar på budgeten att föra över till nästa vecka.




Mer jul med mindre medel

Måndag
Matvetesallad med korv och gröna ärtor. Glass med svarta vinbär och ljus.




Tisdag
Potatismos med spenat och gröna ärtor. Lussebullsbak. Vi har bytt till oss finmjölk från Anita mot några hästböcker så jag rör ned grädden i mjölken och gör feta fina lussebullar. Börjar laga chokladmaskinen för att kunna ta vara på kakaobönorna och göra julgodis. Ingen jul utan choklad!




Onsdag
Sex lussebullar fanns i en påse i morse. Sen var barnen hemma själva på eftermiddagen. De tog varsin lussebulle till mellis. Sen när jag kom hem var påsen tom. Man måste vara nobelpristagare för att få ihop det.

Förhandlar med mamma. Hon vill ha sin ved inplockad mot en julskinka. Klockrent. Ingen mer som behöver någon tjänst utförd innan jul?

Soppa till kvällsmat på köksgolvet. Det är mysigt att äta på köksgolvet. Och nära till disken.

Torsdag
En leverans av massa mandariner, non-stop, ost och mjölk mot två barnfilmer :)

Fredag
Lussebullsfrukost. Lukten är det bästa. Varm choklad. Nu är kakaon slut. 


I början av veckan var det nästan tomt i kylen. Sen kommer w hem med massa konstiga rester från jobbet i Borlänge. Och en fantastisk skåprensningspåse från familjen Ardeby. Den här skåprensardieten kommer aldrig ta slut!


Lördag
Till kvällen bakar vi ut den lilla pepparkaksdegen som låg i Ardebypåsen och äter pepparkakorna tillsammans med glögg från 2010, godis från mamma och en av de två apelsinerna. Den andra sätter vi nejlikor i och hänger i hallen.


Söndag
Havregrynsgröt med fetmjölk och äppelmos till tredjeadventsfrukost. Vi handlar mjöl, popcorn, mjölk och en burk créme fraiche. 18kr kvar den här veckan som går rakt ner i nästa veckas budget.

Börjar rensa ur kylskåpsdörren. Inte ketchup och majonnäs då utan slattar i gamla vinflaskor. Det är en tuff diet det här...

Påskmust vs julmust

Söndag
Jordgubbssylt o sista påsen bröd ur frysen till frukost. Smörgåskrasse. 

Gör glögg på Rödvinbärssaft ur frysen och inventerar glöggförrådet. Det går ingen nöd på oss inför jul. Dessutom hittar jag 11/2 l påskmust. Den kommer förvandlas till julmust innan jul, jag lovar.







 

Steker Råssömakrill till kvällsmat och gör potatismos. Blandar upp potatisen med lite fodermorötter. Inget konstigt alls. Barna äter som hästar. Kan bero på att det bara blev gamla bullar till lunch idag igen. Men nu är det bara en omgång fisk och en påse bullar kvar... 

12 veckor, matkonto 1200kr :)

Måndag
Klockan 4.39 spräcks min trumhinna.
Åker till Apoteket. Handlar mjöl, mjölk och grädde för 44kr. Äter gamla kex och gammal sill. Mår illa. Troligen av trumhinnan och värktabletterna och inte av sillen.

Tisdag
Sover hela dagen. Gör våfflor åt barnen till mellis. Äter gammal fläskkotlett och sex olika överblivna pasta (bl.a. Räkpasta från Nepal) ihopblandat med gammal quinoa.

Köper glass av glassbilen. Helt ologiskt. Är inte alls sugen. Bara för att göra barnen glada. Helt utanför 100kr-regeln. Tok. Varför? Ångrar mig grymt. Nu kan vi ju inte säga att vi hållit oss till regeln. Eller så glömmer vi bort det. Förtränger och går vidare. Några små spökglassar påverkar ju inte rensningen nämnvärt.

Onsdag
Jobbar lite hemma. Klarar inte av ljud alls. Passar på att vara huslig och finnas här när barnen kommer hem för en gångs skull och bakar hastbullar till mellis. Går tio minuters promenad. Bara två värktabletter på hela dagen.

Gör en soppa på mungbönor till kvällen som faktiskt blir god. Mungbönorna är vansinnigt dryga. Veckans sista handling blir smör, popcorn, tre tomater och tre paket saffran.

Torsdag
Alltså. Man får handla mat för 100kr per vecka. Men man får handla fler höns som värper ägg. Hönsen är ju inte mat. Man får även byta bort grejer från källaren som man inte använder mot mat. Idag har jag bytt en mixer som var för svag för att köra kakaobönor i mot smör, olja och popcorn via Facebook. Denna kreativitet tyder nog på att det börjar bli lite tråkigt att göra mat nu efter elva veckor. Grunden i middagsmaten funkar ju, typ fisk och potatis. Men sen blir det lite trist när det inte finns något matfett att steka fisken i, inget att göra sås av och inga grönsaker att ha till. Idag tog vi de sista gröna bladen utifrån för den här säsongen. Det blir ingen stor sallad direkt. Mellis och frukost börjar också bli lite knepiga. Vad sägs om röda linser med äppelmos till frukost. Vi är inte riktigt där ännu men snart. Jag sitter i soffan. Brasan har falnat och två minsta har rullat ihop sig som två sniglar och sover på varsin sida om mig. När jag frågar dem om vi ska ha undantag för 100kr regeln över jul och vad de tycker är viktigt så säger de att det måste vara lugn och ro och alla ska vara snälla, det ska vara mintkyssar och massor av julpynt i hela huset. Det är allt. Mintkyssar ska vi väl få in i budgeten.




Fredag 
Jag har fått två stora påsar mandariner av mamma i krya på dig present. Bra. Alla barn får frukt med sig till skolan. Idag gör vi av med en påse gammal hjortfärs och sojafärs till kvällsmat. Och så har vi fredagsmys med en stor bunke popcorn igen tack vare mixerbytet.

Lördag
Till frukost tinar vi gamla korvbröd. Vi gör slut på smörgåsgurka, sista salladsbladen från landet och lemoncurd.




Nyponsoppa med gammal glass till lunch. Sen bakar vi inte lussebullar (som alla andra om man får tro Facebook) utan tinar gamla bullar ur frysen. De är asgoda. Till kvällsmat blir det omelett på gårdagens rester. Sen åker vi till ICA och handlar chips för tio kronor påsen. De pengarna snyltar vi på nästa veckas budget. 




Tolv veckor på 100kr genomförda (om man glömmer spökglassarna) och det har minskat rejält i kyl, frys och lådor.

Vem bryr sig om mat?

Måndag
ICAs marknadsföringsblad i form av en julkalender med ett nytt extrapris varje dag har kommit i postlådan. Det är svaret på frågan hur man får in lussebullsbak i 100kr-regeln. Måndag vetemjöl 5kr, torsdag saffran 5kr, onsdag smör 20kr.



Vi har fått flera påsar färdigstyckad älg av pappa. Lovely. Jag tar upp en gammal kalvstek som vi äter med vildris utan minsta uns grönsaker. Handlar för 75kr.

Tisdag
Havregrynsgröt för att använda vårt goda äppelmos. Stekt gröt till mellis.
Spenatsoppa med ägghalvor och veggoburgare med nybakta små hamburgerbröd för att göra av med gamla sesamfrön. Och gammal smörgåsgurka.

Fortsätter göra av med frön. Sätter alfalfa på groddning och rostar solroskärnor. Första plåten blir bränd. Andra plåten blir bra. Till detta årets mest fantastiska fruktsallad med mango från Togo, granatäpple direktimporterad från Marocko, Ingrid marie från Ica och hallon från frysen. Solroskärnorna är härskna men resten är bland det godaste jag ätit.




Onsdag
Går in på Ali Baba. Handlar inget ätbart. Köper en mascara för 29kr. Äter sallad på gröna grodan på styrelsemötets bekostnad. Googlar på Pressbyråns öppettider när jag åker hem sent på kvällen. Nöjd med att de öppnar 5.30 imorgon. 

Torsdag
Morgonkaffe på Pressbyrån vid sextiden på väg mot Vänersborg.
Äter en fantastisk vegetarisk vedugnsbakad pizza i Herrljunga på ett entimmesstopp med kollegorna på vägen hem. Hit ska jag ta med Marie när hon någon gång kommer från Togo. Hittar en Reisenkola på ett säte på tåget som jag äter upp :). Mätt och nöjd.

Fredag
Heldagsmigrän. Alltså ingen mat går åt under dagen. Sover. Bonden från Gyttorp levererar fodermorötter. Egentligen för att utfodra hönsen och kaninen. Men man kan ju inte förbjuda barnen att ta en när de blir sugna.
På kvällen är det dags för tacos. Tage och jag bakar tortillas. De blir inte bra men inte skitdåliga heller. På det stora hela en ok tacomiddag utifrån förutsättningarna. Och sedan, till efterätt, citrongräspannacotta med passionsfruktsås gjord på de första passionsfrukterna från trädgården i Aneho. Fantastisk gott. Délicieux!




Lördag
Middag hos mamma. Den bästa av alla restauranger. Köttbullar, brysselkål och efterätt. Lugn och ro.

Söndag 
Vem bryr sig om mat. Jag har öroninflammation och håller på att dö. Det är som att föda barn, fast ur örat. Enda braiga är ju att jag kan baka morgonbröd till adventsfrukost för jag är ändå uppe och vankar i smärta. Massor av the på ingefära och så en kvällstur till akuten i Linde och lite morfin när inget annat hjälper.
11 veckor check.




Tio veckor check



Det blir mycket soppa på olika bönor nu. Omelett. Bröd med konstiga pålägg. Hemgjord pizza med aiolirester och mycket svarta oliver. Pasta, ris och potatis är slut. Marmeladen slut idag. 

När vi var borta hittade w en hushållsost som jag gömt i ett skåp för att lagra. Kanon. Utan den hade pizzan inte varit hälften så god. Tyvärr är den nu ordentligt lagrad så att alla barn utom Tage vägrar äta av den.



Ikväll har vi ätit couscous från sekelskiftet, bufffelost från Togo och uppvärmd omelett från förra veckan. Tur att syrran kom förbi med två sockerkakor på eftermiddagen.

Veckans utmaning är sillen (fem burkar inlagd och två burkar inläggningssill) tillsammans med kidneybönor, vildris, en bit gammalt kalvkött, spenat och fisk. Ok, det låter väl som goda grejer tänker ni och inte så svårt att laga!? Nej, men det blir svårare och svårare när saker som potatis, mjölk, grönsaker, matfett, buljong, och tomater på burk börjat ta slut.

På fredag blir det sedan tacos har jag lovat barnen! Vi får se hur rensaskåpentacos ser ut. 




Om gud och dansen

Torsdag
Ingen speciell dag. Efter joggingturen börjar jag klippa bouganvillean vid trappen. En timme höll jag på. Det syns knappt. Den är ett monster till blomma. Läxdag med barnen på taket. Sen, i den tropiska värmen skickar jag barnen till grannen för att köpa jäst så vi kan baka kanelbullar. Lite tokigt, jag vet, när man kan ligga vid poolen med en bra bok. Jag springer mellan köket och tvätten och terassen mellan jäsningarna. Men det är fint när Mawuli står bredvid och talar om hur mycket han gillar kanelbullar och undrar om alla bullar ska med till Lomé i kväll. Och det är härligt att sitta på en moppetaxi genom Lomés gator i rusningstrafik med folk och musik och skratt och matdoft överallt och hålla en form med kanelbullar i ena handen och med andra handen försöka ta kort på barnen som åker på en moppe bredvid. Och man lever lite extra när man får bjuda kvinnan som sopar utanför vår gård varje lördag för 7,50 och som sitter på vår garageuppfart på en bulle. Hon väntar på Marie. Marie är i Lomé på passmyndigheten för att försöka få ett pass. För femtitolfte gången inom loppet av sju år. Så kvinnan på garageuppfarten får vänta. Vi träffar Fifi i Erics hus i Lomé på kvällen. När hon åker hem för att sova stoppar hon ner två extra kanelbullar i ett hushållspapper i handväskan och ler. Eric har redan ätit tre och frågan är om Sofia, Tures lillasyster som kommer med planet från tyskland ikväll får någon bulle alls.
 
 
Fredag
Hela dansgruppen byter om på en bakgård i Lomé. Sedan väntar vi där i två timmar. Sen blir det karnevalståg genom stan. Femton grupper är samlade + styltdansare och cavalleriet. Stora vägen är avstängd och vi dansar ett par kilometer i ett långt tåg. Det är lite svårt att veta vilka rytmer man ska följa emellanåt för varje grupp har sina egna slagverkare som kör sin egen rytm högra än alla andras. Innan vi åker tillbaka till Aného får vi hälsa på alla kungar och äta pate och sås och sötpotatis och dricka sött nescafé.
 
Vi sitter i pailloten vid köket och väntar på Maries goda pizzor och pratar om gud. Det är barnen och jag och lite folk som passerar då och då. Det blir som en övning i kritiskt tänkande vilket barnen i Togo knappast övar på i skolan! Mawuli hävdar bestämt att gud finns med motivationen att hur skulle vi annars kunna skicka sms till Sverige och få reda på på en sekund vad det står i matchen mellan Portugal och Sverige. Jag har inget att säga. Jag sitter och ser upp i pailottaket som är flätat av gröna växter som slingrar runt varandra. Eukalyptus, bouganvillea, passionfrukt och många andra som jag inte kan namnet på. Genom springorna ser jag natthimlen och stjärnorna. Jag vet att bokstäverna omvandlas till signaler men hur ett helt meddelande ska hitta ut mellan alla blad och upp till en satelit utan att något trillar bort på vägen och sedan sändas vidare tusentals kilometer och veta var just någons telefon är just då är helt omöjligt att fatta. Någon gud måste helt klart vara inblandad. Säkert lite vodou också. Gud gör ju också så att tuppen vaknar så att den kan väcka dig säger Bernard som ytterligare ett belägg. Sen övergår vi till att diskutera varför man då offrar tuppar till gud. I den frågan blir jag inte lika övertygad. Bättre att lära sig simma än att offra en tupp om man inte vill drunkna i havet.
 
 
Lördag
Jag skippar joggingen för en dansträning i Lomé klockan sju. Tage hänger på. När vi avslutat repetitionen inför kvällens föreställning får han prova ett par små styltor. Lycka. Trots punka är vi hemma igen innan tio och väcker Ture. Kom och kolla ropar Tage, det finns en sån här cool spak på toaletten längst upp som man kan dra i så kommer det vatten utan att man behöver hämta. Alla samlas och säger Wow! Från och med idag har vi vatten i kranarna. Det är häftigt faktiskt. Svider lite i plånboken bara. Vi får skjuts av rörmokaren till Aného för att ta ut pengar och äta pate.
 
På kvällen är det den stora kvällen. Festivalen. LE spectacle! Vi hyr en taxi så alla barn i huset får följa med in till Lomé och titta. Det är stort. Mawuli och Bernard kommenterar varenda sten vi kör förbi. Det är lätt att glömma att det är häftigt att få åka bil ut i världen när man får göra det kanske en gång per år. Vi värmer upp i fyra timmar innan vi får gå på scenen och vi var inte direkt kalla när vi kom. Det är tre grupper innan oss och en pastor och en komiker och en känd sångare från Benin. Kvinnan som arrangerar hela festivalen ger oss sju budord vi ska respektera. Det första är gud, det andra är presidenten i det landet vi bor, det tredje är vår mamma. Jag blir fotad med alla och sist med en clown i blöja och kroppsmålning på en liten rolig cykel. Sen är det vi. Det filmas och fotas och hejas. Julien och batteriet håller ett bra tempo och det funkar. I sista dansen när jag kryper in på scenen under ett skynke medan killarna dansar ovanför mig sitter jag där inne under och pillar på den röda heltäckningsmattan som täcker scenen och är fullkomligt närvarande. Jag är klädd i ett vitt lakan, råsminkad med ett band gardinfransar för ögonen och sitter mitt på en scen mellan två dansare med paraplyer i händerna mitt i den afrikanska natten och syns inte för någon. Snart ska jag dansa. Jag hör hur Sena viskar bakom Gilberts kjol att jag ska hålla i det vita tyget när de drar upp det andra och jag gör det. Julien har präntat i mig att jag måste lyssna på signalen. Det är en ny och svår signal men jag lyssnar. Det här är livet.
 
Efter dansen köper Ture tre varma pain au chocolat åt oss och vi får sött gratiskaffe. Julien bjuder på sallad och pate och vi sitter i en ring och äter i mörkret. Bortifrån scenen skrålar nästa dansgrupp från Nigeria. Vi kommer hem klockan tolv. March i säng. I morgon är det packningsdag.
 
 
Söndag
Jag vaknar av att någon luktar svett. Det måste vara jag. Det är ljust i rummet och klockan är redan sju. Ligger och funderar en stund på gud och dansen och om jag ska springa ändå. Jag tvättar ansiktet i rinnande vatten ur kranen. Jag springer. Det enda bra med att springa efter klockan sju är att man svettas så att det liksom blir som bubbelplast på armar och ben. Små bubblor av svett som man kan smälla.
 
Vi åker omkring och handlar souvenirer. Vi hittar sockerrör, buffelost, ficklampor, cashewnötter, minneskort till jobbets kamera och ananas. Ali kommer förbi med citrongräs  och pratar om gud och kokospalmerna och Kotoka kommer med skor till barnen. Man kommer och säljer en gädda från dagens fångst. Eller, gädda och gädda men den har samma form och jag blir aldrig klok på de togolesiska fiskarna.
 
Jag sitter en stund på terassen och blir nostalgisk. Jag vill vara kvar här. Jag åker gärna hem men jag vill inte åka härifrån. Jag vill få det här stället att rulla. Marie har massa idéer på vad vi ska göra. När vi renoverat upp alla möbler och satt nya lås på dörrarna ska vi köpa in ett nytt dieselverk, måla om huset och börja visa storbilds-TV på muren och sälja fryst fisk och starksprit i baren. När jag ska packa hittar jag malariatabletterna längst ner i resväskan. Just ja. Undrar just om det är någon idé att börja ta dem nu. Tio timmar kvar i landet.

kanelbullarna och passet

Torsdag
Ingen speciell dag. Efter joggingturen börjar jag klippa bouganvillean vid trappen. En timme höll jag på. Det syns knappt. Den är ett monster till blomma. Läxdag med barnen på taket. Sen, i den tropiska värmen skickar jag barnen till grannen för att köpa jäst så vi kan baka kanelbullar. Lite tokigt, jag vet, när man kan ligga vid poolen med en bra bok. Jag springer mellan köket och tvätten och terassen mellan jäsningarna. Men det är fint när Mawuli står bredvid och talar om hur mycket han gillar kanelbullar och undrar om alla bullar ska med till Lomé i kväll. Och det är härligt att sitta på en moppetaxi genom Lomés gator i rusningstrafik med folk och musik och skratt och matdoft överallt och hålla en form med kanelbullar i ena handen och med andra handen försöka ta kort på barnen som åker på en moppe bredvid. Och man lever lite extra när man får bjuda kvinnan som sopar utanför vår gård varje lördag för 7,50 och som sitter på vår garageuppfart på en bulle. Hon väntar på Marie. Marie är i Lomé på passmyndigheten för att försöka få ett pass. För femtitolfte gången inom loppet av sju år. Så kvinnan på garageuppfarten får vänta. Vi träffar Fifi, Tures storasyster i Erics hus i Lomé på kvällen. När hon åker hem för att sova stoppar hon ner två extra kanelbullar i ett hushållspapper i handväskan och ler.

Segt kött och en taxi

Tisdag

Marknadsdag. Fettbollar, småfisk, frukt, smuts och en olidlig värme. Hålla koll på arbetarna som gräver ner elledning för sötvattnet. Köpa kalsonger hos Tanti. Sen åka med killarna på tennisträning efter det.

 

På kvällen sitter jag helt trött i en stol vid köket och ser på när Marie lagar hamburgare av köttet jag köpte hos slaktaren. Inte lätt. Dålig köttkvarn och segt kött med senor och ben. Barnen far runt på gården. Armand bor ju här med sin mamma, Mawuli bor också nästan enbart här och äter här varje dag och har sina saker här. Bernard har också flyttat hit. Hans pappa dog för ett år sedan. Han har hela tiden bott hos sin farmor i en hydda här bredvid men pappan har kommit och hälsat på då och då. Nu lagar hans farmor ingen mat längre och har inga pengar så han har hamnat här. Och så mina två äldsta. Det är fem pojkar mellan 10-15 år som jag och Marie försöker hålla styr på. De dansar till Togos nya trendigaste musikvideo runt oss i köket och ber om läsk. Hamburgerbröden jäser inte och hamburgarna blir sega. Jag är seg. Jag och Marie ger dem läsk idag och tar varsitt glas vin. Godnatt.

 

 

 

Onsdag

Ture och Tage har klätt upp sig i nya dressar som Virginie har sytt. Eric och hans chaufför hämtar upp oss tidigt och vi åker till Afagnan. Uppåt landet på de röda vägarna. Genom majsåker efter majsåker och förbi röda små byar. Eric har ett hus i Afagnan. Vi äter bönor och kokoskex på hans terrass och pratar om familjen. Om Erics farfar som slogs i första världskriget och om Erics pappa som slogs i andra världskriget. Om alla tråkigheter som varit de senaste tre åren och om varför Ture inte får träffa sin farmor just nu. Sen åker vi och tittar på skulpturer och träffar landshövdingen och dricker läsk på ett solenergimöte innan vi åker tillbaka hem igen.

Det är ganska sent och har blivit mörkt när jag och pojkarna ska ta en taxi till Lomé. Man ska inte åka taxi när det är mörkt som ensam tjej sägs det. Redan när vi förhandlar blir jag misstänksam. –Vad vill du betala, frågar chauffören. -2500cfa säger jag. Han nickar och så hoppar vi in. Alldeles för enkelt. Det här är ingen riktig taxi. Han har en ung manlig kompis med sig som sitter fram. Han tutar inte längs vägen för att ta upp några andra och han har ingen skrålig afrikapop ur spruckna högtalare. Det är helt tyst.  Allt är fel. –Luta dig tillbaka mamma, säger Ture. När vi närmar oss Lomé stannar han till och pratar med några killar vid vägkanten. Det kommer ut några fler från en mörk bakgård och de mumlar. Han vänder sig mot mig och säger att han måste ta ur lite bensin ur bilen, pardon, det tar bara sju minuter. Och så kör vi in på den mörka bakgården som är en bilskrot helt utan lysen så när som på en glödlampa i ena hörnet. I glödlampans sken sitter en tjock kvinna med tre pojkar vid ett litet träbord och äter pate med fingrarna från ett gemensamt fat. Bakom dem fladdrar ett blommigt tyg för dörröppningen in till deras rum. Den yngsta och den äldsta pojken syskonbråkar hela tiden medan vi sitter i bilen och blir dränerade på bensin. Det tar mer än sju minuter. Ture och Tage läser, vår medpassagerare där fram snarkar högljutt och jag börjar känna mig mer och mer bekväm med situationen. Den lilla familjen har ätit färdigt och pojkarna sträcker ut sig på en bastmatta medan mamman sitter och petar tänderna och slötittar på oss i bilen. Sen åker vi. Vi blir avsläppta vid ”Chez Alice” i Baguida och chauffören får 2500cfa och kör vidare.

 

Det blir en dundershow på ”Chez Alice”. Julien verkar vilja imponera på någon för han kör ut oss i varenda dans. Till och med Kotoka grymtar lite. Det blir styltor och nya och gamla danser med pinnar och utan pinnar och ombyte mellan varje och böljande tyger och parasolldansen och till slut är vi helt slut och klockan är elva. Publiken är roade och kastar mynt på oss. Det finns inget som roar togoleserna så mycket som att se en viting dansa. Vi tvättar oss i vattenhinkar och packar ihop på Alice’ bakgård. Hem åker vi återigen med en oriktig taxi. Med några smarta killar som är hur schyssta som helst och vill tjäna lite extra pengar när de ändå är ute med bilen.


Raggmunk

Måndag
När vi byggde huset hittade murarna en speciell sten i marken. De gjöt en fyrkant utanför huset och murade in stenen i den så att den står som ett litet monument utanför huset. Nu, 15 år senare har det seglat upp en oro i kvarteret. Vår nattvakt, Man, har talat om för oss på uppdrag av en annan grannes mamma att den stenen är laddad med Vodou och tillhör några familjer i kvarteret. Nu vill de ha stenen. Marie har ringt Eric (den store Eric som man bara ringer när det verkligen gäller;)) och kollat med honom hur hon ska göra. Om ett par månader kommer något att hända säger grannarna. Vi får se. Det är inte lätt att veta hur man ska agera när det är vodou inblandat.
 
Marie undrar om hon ska göra en grönsaksgryta till kvällen. Ture föreslår raggmunk. Jag och Tage tar en sväng upp på stan och köper potatis och ägg. Nu står Marie i köket och steker Raggmunk på nya kolgrillen. Jag har gjort en banankaka på våra egna bananer från Agotime Koumassi som jag ska bjuda på. Kryddad med lite vodou, hehe!

Man vet att det är varmt när...

Torsdag
Morgondansträning i Lomé klockan sju. Jag kommer fem över. Julien ger igen för alla gånger jag gnällt på honom. Det är första dagen med bra badväder sen vi kom hit. Vi badar länge och jag och Tage ser nu ut som kokta kräftor. Men det är ju så skönt. Ture är sjuk och håller på att dö enligt honom själv. Det kan vara förkylning, kolera, blindtarmen eller helt enkelt för lite kanelbullar. Vi får se.
 
Vi bakar kanelbullar som inte jäser ordentligt för vi har gammal jäst. Marie har glömt bort hur man gör så hon vill att vi repeterar. Sen har vi ingen pensel. Jag letar överallt. I förrådet efter någon form av målarpensel, i barnens rum efter vattenfärgspenslar. Till slut hittar jag en puderpensel i min necissär. Puder är i alla fall helt värdelöst här och nöden har ingen lag. Bullarna blir penslade och fina om än ojästa och de går åt som smör i solsken.
 
Man vet att det är varmt när… smöret smälter innan man hunnit få i det i kastrullen.
 
 
Fredag
Jag vaknar av att jag tror att jag är försenad till min trumpetlektion. Det är jag inte. Jag ska bara ut och jogga lite. Längs stranden bygger de fortfarande stenpirar för att skydda byn mot erosion. En enda sak har de skyddat mot grävskoporna med hjälp av avgränsande band. Det är ett litet litet vodoualtare. Man vet aldrig hur förbannelsen ser ut för att köra över ett vodoualtare med grävskopa. Inget man vill prova. Vi har ett eget vodoualtare vid vårt hus där man ibland offrar mindre djur och ber om god fiskelycka.
 
Klockan tio rullar det in en minibuss med sju dansare, fem par styltor och två trummor vid Villa Suédoise. Det bådar gott inför helgen. Vi dansar ett pass innan lunch och efter lunch blir det styltor. Egentligen är det inte så himla svårt. Det krävs lite balans och koncentration. Det som verkligen är det svåra är att släppa tanken på vad som händer om man förlorar balansen. Man har liksom ingen utväg och det är riktigt läskigt. Särskilt om man fortsätter tanken på var man hamnar när man slagit sig här. Togolesiskt sjukhus hehe;) Nej, ska man gå på styltor FÅR MAN INTE tänka på det för då låter man bli. Efter styltorna åker vi iväg på tennislektion med killarna i huset. Och sen blir det pizza och läsk och öl och helg.
 
Man vet att det är varmt när man kan vrida ur benskydden efter att ha eftermiddagsstyltat lite.
 
 
Lördag
Jag joggar en mil längs stranden. Det är varmt. Har man tur så går solen ur moln först vid sjutiden. Men man kan inte ha tur alla dagar. På vägen tillbaka möter jag Aladji, Jean och vivi iklädda sverigedressar joggandes. Vi springer runt kvarteret tillsammans. Banan och vatten sen styltor. Blåmärken på benen så jag nästan gråter när jag ska gå. Går runt hela kvarteret. Sitter sen ensam på terassen och äter lokalproducerad frukost. Banan, avokado, grape, kokos och mango. Citrongrästhé. Eller, jag är ju inte ensam direkt. Mawuli, Romain, Abel, Armand och Bernard är också här men Ture och Tage är lite sjuka så de sover.
 
Jag och Marie har ett samtal om hur elaka människorna i kvarteret är. Att allt styrs av pengar och hur småaktiga folk blir. Att vi inte får hotellet att gå runt. Vi tar en moppe till grönsakshandlaren och köper något elakt att spruta bort de små vita flugorna i trädgården med. Vi åker till skräddaren med tyg så han kan sy madrasser till solsängarna och vi handlar ägg, kyckling, bönor, sallad och mango på marknaden. Hemma väntar rörmokaren från Lomé. Han är en stor man och beter sig som sådana ofta beter sig. Jag blir trött. Men jag vill ju att vi ska få vatten i huset så jag är i alla fall acceptabelt trevlig.
 
Sen på eftermiddagen styltor igen. Mina ben dör snart och jag är rädd och grinig men jag går. Och jag stannar och kramar varje elstolpe jag ser.
 
 
Söndag
Helhelg med alla dansare blev detta. Jag tänkte jogga bara jättekort men sen kom Ali och sprang om mig. Styltor. Jag dansar lite på styltorna idag. Lite.
 
Sen blir det dansträning, Djenkoume med hela dansgruppen. Pumpapaj med pepparkakssmak från kocken i Accra och sen ger vi oss av mot Lomé. Det är begravning idag igen. Stor begravning. Alla gäster vill dansa i uppvärmningsdanserna och vi håller aldrig på att få köra vår show. Efter tre timmar kommer vi tillbaks in på gården där vi byter om. Där mammor badar sina barn inför kvällen, barn mal kryddor, lagar kläder, leker i sanden och hämtar vatten. Kvinnor kokar kvällsmat över sina kolgrillar och vi försöker få av oss de svettiga trasorna till kostymer som var fina och rena för några timmar sedan. Jag och Tage betalar för en extra plats bara för att ha framsätet för oss själva hela vägen till Aného. Sen duschar vi. Det är det bästa som finns. Man vet att det är varmt när man måste ha skor på sig för att inte bränna fötterna av sig i duschen.

Agotime Koumassi igen

Måndag
Jag ser en havssköldpadda på morgonjoggen. Den är död och har flutit upp på stranden. Kotoka och Julien kommer och Ture får äntligen nya dreads. Sen dansar vi. Det är jag och Kotoka. Ingen pardon. Så fort den andra gör fel skrattar vi åt varandra.
 
Lärarna strejkar för högre löner så det är ingen skola för de flesta barnen. Mawuli och Armand går på privatskola så de har lektioner. Det härjar en koleraepidemi i Togo så inga mattanter är tillåtna på skolan. Matlåda är det som gäller. Mawuli och Armand har med sig ris och fisk från igår kväll. Vivi kommer förbi och mäter upp killarna för de ska få nya Togodressar av Eric. En man som säljer tennisrack kommer förbi. Vi köper två bättre begagnade tennisrack. Barnen spelar på taket.
 
På eftermiddagen kommer de från elbolaget och stänger av elen eftersom vi inte betalt räkningen. Vi får ta en moppe till banken och ta ut pengar och sen direkt till elbolaget och be en sur gubbe snällt eftersom de redan har stängt. Så de kommer förbi och slår på elen på kvällen. Vi måste göra något åt de sanslösa elräkningarna! Lite svårt att veta vad eftersom vi skrivit brev och fått audiens hos el-chefen och gjort vad vi kunnat för att de ska komma och kolla hur vi kan ändra förhållandet mellan trefas och ampère. Men inget händer. Det är ungefär som med Maries pass. Ungefär som med det mesta i Togo. Vänta eller känna något högdjur. Sen åker vi till måndagkvällens förmarknad och köper sämre begagnade skor från Europa och sallad och vinäger och varsin fettboll och majskolvar. Det är dagens lyx.
 
 
Tisdag
Klockan sex sitter vi på garageuppfarten och väntar. Klockan sju kommer Kossi med bilen. Det blir därför ingen dansträning för mig utan vi drar direkt norrut för att hinna till Agotime Koumassi innan det blir varmt (det hinner vi aldrig). Vi köper bensin, fem hibiskusar och hårdkokta ägg längs vägkanten. Och så får vi pangpunka så hela bilen gungar mitt på vägen en gång och får byta däck.
 
 
Det är 39 grader i skuggan i Agotime koumassi. I varmaste laget i solen. Vi ska gräva en brunn. Det är så att marken där all teak vi planterat står härjas av skogsbränder varje år och teaken är dåligt skött. För att det inte ska hända framöver behöver vi en skogsvaktare som bor på marken och jobbar där varje dag. Då behöver hen ett hus att bo i. För att kunna bygga ett hus så behöver man först en brunn. Så vi gräver en brunn. Som tur är har vi hjälp eftersom jag och Marie inte är vana vid att gräva i afrikanska leran i solen och därför inte klarar mer än en timme. Men vi har anställt en brunnsgrävare som tar 150kr per meter.
 
 
Vi går runt och kollar av allt vi planterat. Teak, mahogny, lime, apelsin, mango, ati och kakao. Det mesta är fortfarande litet men papaya, oljenötter, kokbananer och bananer kan vi skörda. En säck majs får med oss från Kokou och grapefrukt och avokado köper vi i grannbyn. Vi lämnar pengar för cement till brunnen och så åker vi förbi skolan och ger pengar till rektorn för att eleverna ska bära ut cementstenarna och vatten till brunnsarbetet och så lovar vi att återkomma om en vecka för att se hur långt de kommit. De kan ju hitta vatten på fem eller tjugo meters djup. Sånt vet man inte i förväg.
 
Vi stannar till på en lokal marknad på vägen hem för att få något i magen. Det blir glass, chilifriterade sojabitar och gula runda brödbullar som är brända under. Sämre kvällsmat kan man få. Vi hittar också en snygg lergrill som vi investerar i. Släng er i väggen Clas Olssons grillhinkar. Bilen stannar ett par gånger till men ingen mer punka i alla fall!
 

Ännu en begravningsföreställning

Lördag
Det är kväll. Vi har haft studiestund på taket. De yngre barnen har gjort läxor och Bernard har ritat en Sverigekarta och skrivit brev på svenska. Jag försöker ladda upp bilder på bloggen men det är svårt med världens sämsta internet. Den som vill se bilder får istället göra det på den här länken här.
 
Idag är dagen då den minsta kattungen lärde sig klättra ner för kokospalmen (Katterna bor på kökstaket där palmen står). Kattungen är från sista kullen ungar Miffo fick innan hon föll offer för Mawulis pappas hunger. Vi äter kokosnötseldad pizza idag. Lyx. Marie gör en frågesport om vem som ska få den sista pizzabiten och alla barn hoppar runt på varandra i köket och skriker för att hitta svaret på alla svåra frågor. Mawulis pappa kommer in i köket utklädd till vodoupräst, vitmålad över hela kroppen när vi ätit upp pizzan. Han skrämmer nästan livet ur oss och ber om sprit. Han får alla pizzakanter som finns kvar. Barnen bråkar, spelar Uno och äter choklad på taket medan jag och Marie och Ayi pratar och pratar i köket. Sedan badar barnen nattbad eftersom vi har fyllt poolen idag.
 
 
 
Söndag
Idag har vi haft fullt upp med togolesiska mått mätt. Egbe nye Egbe. Tidig morgonjogg. Vi träffar Eric som kommer förbi och byter bil på väg mot Benin och finpratar med hans vänner. Utflykt till Lomé för att dansa med Zondede på en begravning och köpa citrongräs och mango i Agbodrafo . Vi äter ris hos tanti till lunch och kollar på solförmörkelsen med en man som plockat fram sina solförmörkelseglasögon som han köpte på apoteket 2006 för 300 fcfa. Jag visar Marie hur man gör lemoncurd och vi smaskar i oss hälften i köket. Det blir fotbollsmatch utanför huset. Vi eldar upp all gammal vass från gamla taket och det ryker i hela kvarteret. Tage stylar och visar alla hur man löser rubricks kub och sen badar alla barnen och leker haj i poolen. Jag och Mawuli får gå till tanti och köpa nya kalsonger för han har inga kvar och han kan ju inte bada naken säger de andra barnen.

Toalettpapper

Fredag
Man kan dela in världen i två delar. Den delen där det är självklart att det finns toapapper på toaletterna och den andra delen där det är lika självklart att det inte finns. Redan vid mellanlandingen i Casablanca har vi bytt värld. Vi blir vitare och vitare, det blir mer och mer färger på kläder och människor och mindre vanligt med papper på toaletterna.
 
 
 
Ladies and gentlemen, we have arrived in Lomé. Local time is 3.30. Outside temperature is 29 degrees. Have a pleasant stay and we are looking forward to welcome you on board on Royal Air Maroc soon again.
 
Erics chaufför dyker upp så vi får åka stor jeep från flygplatsen till Aneho. Kramar, dela ut presenter, gå runt i huset och titta på allt som inte funkar. Samma procedur som vanligt. Framförallt är det nu vattnet som faktiskt inte funkar alls. Det finns inte längre ens saltvatten i kranarna. Vi bestämmer oss för att kolla vad det kostar att gräva in sötvatten från grannen. Vi hänger lite i köket och tittar på en ny kattunge som struttar runt medan det ljusnar. Vi pratar om Alla helgons dag, om att Ture blivit morbror för en vecka sedan och om att Marie ska bli farmor snart. Det finns inget papper alls på toaletten men vitt bröd, socker, thé och avokado på taket.
 
Vi sover en stund. Sen händer det som alltid händer. Varje gång jag vaknar upp efter att kommit hit är det med en stor ångest. Riktig ångest. Över att vara nedsläppt här mitt i ingenting utan mina svenska vänner och sammanhang runt mig. Utan plan. Utan måsten. Jag tar mig ur det på några minuter med hjälp av Tage. Vi har ju en plan faktiskt. Den är att först ska vi bada, sen får vi se…
 
Jag badar med alla barn som vanligt. Men Marie följer med. Efter en stund kommer en till av kvinnorna ner och häver sig i vattnet med alla kläder på och busar med oss andra. Sen kommer Esta också. Det känns som någon slags feministisk revolution. Efter att i många år suttit och stirrat surt på oss vitingar som hänger oss åt meningslöst halvfarligt underbart bad varje dag har någon slags hämning släppt. Det var dags helt enkelt.
 
 
Sen äter vi hos Ristanten. Som vanligt får jag betala mat för alla från huset och nya skor till Mawuli och Bernard. Ändå tror jag att vi kan hålla budgeten på 100kr i veckan om vi bara äter där. Hibiskusarna blommar och passionsfrukten är snart mogen. Trädgården är full av gräs och blommor till skillnad från för några år sedan då allt var sand och ingenting tog sig. Vi går upp och lägger oss på taket en stund för att sova bort resan. Vi vaknar bryskt av storm och regnoväder. Det regnar i en kvart och ALLT är nu blött. Vatten sipprar in under dörren och genom fönstret. Utanför lägenheten står Mawuli och knackar på dörren och undrar om han ska sudda ut bilen (han är inte så bra å franska ännu) så att vi kan åka till kyrkogården. Jag säger oui. Och vi åker. Barnen tjatar om att vi ska köpa bröd. Vi åker hem och hälsar på Maries mormor (hon som vi bakade hundraårsvåningstårta med kolasås och rosa blommor till för ett par år sedan). Vi tänder ljus för alla i släkten på kyrkogården i Tsalivé. Det är folkfest på kyrkogårdarna. Vi åker hem och funderar på vad vi ska göra till kvällsmat. Vi köper bröd till barnen. Och toalettpapper.
 
Lördag
Morgonjogg Togostyle tungt som satan. Gick upp för sent. När  jag kommer tillbaka är klockan nästan åtta och det är fiskare runt hela huset. En tant som sopar gården skriker högt om var skräpet ska eldas. Jag förstår inte riktigt vad problemet är. I baren sitter tre vodoupräster och deras kompisar och dricker pils. Jag lyckas slingra mig ur deras inbjudan till tidigt morgonölande och smiter in på gården. En kall vattenpåse hittar jag i frysen i förådet. Eller egentligen är det bara en halv frys för Marie har låtit såga av den på mitten så den ska dra mindre ström. Smart.
 
 

Ytterligare en dag med chokladpudding till kvällsmat

Vecka 6 och vi är inte i närheten av att ge upp ännu :)
100kr (nallat 12 kr på nästa veckas pengar): Mjölk, stor påse tomater, 4 mandariner, smör, popcorn.
 
Måndag
Ytterligare en dag med chokladpudding till kvällsmat när jag kommer hem sent. Det borde man ha oftare.
 
Tisdag
Jag och ture är på utflykt till Stockholm med årskurs sex. Sparar mjölken från mc Donalds och tar med den hem.
 
 
 
Onsdag
Havregrynsgröt med äppelmos till frukost. Bordsmargarinet är ju slut. Och frysen är full med äppelmos.
 
 
Fredag
Jag jobbar kväll men barnen ska på Halloweenparty. Man ska ha godis och läsk med sig "om man vill". Vi tar upp saft ur frysen och barnen får mixa i massor av socker och bubbla saften.
 
Lördag
Jobbar och äter gott på Rosendals festgård. När jag kommer hem blir det en matpromenad. Vi hittar massor av maskrosblad och en del gräslök. Myra gör gräslöksallad med maskrosblad, persilja och mungböngroddar. Till myset blir det Popcorn från förra helgen i Bredsjö. "Den där semesterresan" som Algot kallar det.
 
Söndag
Varsin kanelbulle från frysen till lunch. Sen blir det söndagsmiddag. Pannkaksmix från tältningen i somras blir varsin crepe till förrätt som vi äter togostyle för att slippa disken. Till huvudrätt en gryta med kidneybönor, halva burkar med tacosås, soltorkade tomater och tomatpuré, lök mixat med socker som stod sparat från i igår när spisen pajade. Koka länge och servera med färskt bröd. Bröd på möglig jäst. Jag skär bort det mögliga så det blir bara 25gr kvar i varje paket. Efterätt blir paj på tre sista äpplena på trädet. Mycket kanel på så syns inte att det är skruttäpplen. Mycket socker i pajdegen så märks inte att det är vetekli, havremjöl, och rågmjöl. Vetemjölet är i princip slut. Liksom kakao, rött vin, mjölk, allt matfett, grönsaker och frukt, havregryn, ost o annat pålägg. Jag gör lemoncurd på två citroner som ligger kvar i kylen. Det kan vi ha på mackorna imorgon.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Råmjölk och en råsugig dag

Sitter och stirrar in i tvättmaskinen minut efter minut när det är tio minuter tills jag ska vara på möte inne i Nora. Förbannar mig själv för att jag var så jävla duktig och satte på den tidigare på morgonen. Jag kunde väl bara låtit helgens tvätt ligga. Jag förbannar också mig själv för att jag tänkte så smart att jag skulle ta Williams bil till jobbet i dag för att jag först skulle lämpa av en stereo i Nora innan mötet där, sedan köra roll-ups, projektor, kostymer m.m. från helgens jobb till kontoret och sedan ha en stor bil när vi på eftermiddagen skulle köra hyllor, stolar, hurtsar och sånt till nya lokalen i Baronbackarna. Tänkte vara i god tid i Nora och sätta på lite musik och kaffe i lokalen inför mötet så jag går ut till bilen en halvtimme innan mötet börjar och sitter tjugo minuters nyckelletande senare framför tvättmaskinen och förbannar mig själv. Och jag slängde inte bara i byxorna i den i morse utan jackan också. Hur ofta tvättar man den?

 

När nyckeln inte finns i några av de blöta kläderna och mötet börjar om sex minuter får jag bara lust att krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och låtsas som den här dagen inte finns. Sova över den. Vad ska jag göra? Ta roll-upsen, stereon, kostymlådan, ryggan, projektorn, projektorduken, matlådan med gammal paj från 80-talet och blädderblocksstället med en trasig skruv och slänga upp det på huvudet och jogga in till Nora på 6 minuter och svischa förbi Statoil i förbifarten och ta med kaffe och bulle till mötet (man kan ju inte alltid få hembakt). Det går ju faktiskt inte. Så lätt att kaffet skvimpar över.

 

Tur att det finns snälla människor. Som Sara till exempel som åker ut på landet och hämtar upp mig. Som Krister och Hasse som skjutsar mig till Örebro och som dessutom vänder tillbaks till Örebro  efter att ha rullat en bit mot Värmland när jag efter en stund kommer på att jag glömt kassen med matlåda, träningskläder och andra världsliga saker i deras bil. Som Niclas som plockar upp mig på vägen till Baronbackarna och vi får köra omkring med hans bil och en släpkärra på eftermiddagen. Sara, igen, som skjutsar mig till arabiskan. Och Ingrid som när vi stärkt oss med massa konstiga bokstäver och två knäckemackor var med sylt hos Khadouj skjutsar mig hem.

 

 

Vad det gäller matprojektet så har vi klarat av…

Vecka 5

Handlat: 100kr. Mjölk, morötter och bananer.

Till Skänks: En kasse popcorn från Bredsjö Kulturkooperativ.

Bra saker jag har gjort av med:

  • En påse Råssömakrill. Det är underbart gott. Borde man laga oftare.
  • All fryst rödbetsblast i trädgårdslandet.
  • Ett paket råmjölk från 2008. Jag har gjort kalvdans för första gången i mitt liv. Med jordgubbar från frysen till. Inte fy skam.
  • En massa Jalapenjos på burk.

Nu går vi på vecka sex. Det syns i kylen och lite kargare börjar det bli i matlandet med mest frost i trädgårdslandet men listorna på vad som finns i frys och lådor är fortfarande längre än "Vill-ha-listan"! Och jag har ätit överbliven chokladpudding med vispgrädde till middag :)

 

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0