Jenny Starfighter

Söndag

Det fanns en tid då jag gjorde en ambitiös paketkalender till alla barnen. Men inte i år. Det har varit en tung höst på jobbet. Fortfarande ingen klarhet och alla är rätt slitna av ovisshet, konflikter och möten. Några blir uppsagda. Det påverkar lusten och orken till paketkalendrar och lussebullsbak.

Hittar Ture med telefonen under täcket vid elva på kvällen. -oppa Facebook style säger han och ler sitt bredast när jag ser strängt på honom och lägger undan hans telefon.

Måndag

Snön viner ute och det är många minusgrader. Ju tråkigare träningsform desto bättre musik måste man ha. Cyklar på motionscykeln på övervåningen=Tråkigaste träningen. Längtar till dansen. Genom fönstren öster ut ser jag bara granar och åter granar. Genom fönstren väster ut ser jag åkrar, fält och skogsdungar. Längre bort sjön och på andra sidan den Nora. Snön faller överallt. Jag cyklar till Pata pata. En mager, naken sjuårig robot rör sig kantigt upp för trappen. Han vickar på rumpan och öppnar med robotdans dörren till sitt rum. Med tio minuters mellanrum kommer sedan barnen med mjukare kanter upp för att hämta sina pyamasar. Robotpojken har spikat fast det gamla diskstället som ett staket i fönstret här uppe för att inte småtomtarna ska ramla ut när vi är i Togo. Det är omtänksamt. Även de kantigaste små robotarna rymmer så mycket kärlek.

Gunnar är inne på femte veckan av Spegeldörrseldning. Varje morgon brinner en stämningsfull brasa.  Köper ingen mat den här veckan. Äter ur kylen. Pannacotta, kokt ägg, hårt bröd och getost till lunch. Gröt och stekt ägg till kvällsmat. Extrainsatt styrelsemöte på jobbet på kvällen. Hemma strax efter elva.

Onsdag

Bakar lussebullar på morgonen innan jobbet. Men inte för att jag borde eller har planerat in det utan för att jag bara får lust. Ett infall.  Blir sugen. Det är en gigantisk skillnad.

Torsdag

Packar 95kg presenter till barnen i kvarteret i Togo tillsammans med en tomtedräkt. Jul är kul. En försäljare från mitt försäkringsbolag ringer och frågar om jag vill ha en bättre bilförsäkring billigare än den jag har idag. Jag tackar ja. Jag får ett par nya jeans i julklapp av min mamma och en gammal uteoverall av min pappa. Nu kommer mina gamla jeans ju aldrig bli lagade.

Fredag

Jag hatar dagarna innan jag åker till Togo. Jag avskyr avsked. Säga hejdå. Kramas. -Men hallå, det är typ fem veckors resa... inte ett år eller ett liv. Spelar ingen roll, jag gråter och tycker det är skitjobbigt i alla fall. Har ingen lust att åka alls. Ser bara allt tråkigt i det. Tycker till och med att det känns lockande att stanna hemma och julpynta och jobba. Borde ta mitt förnuft till fånga och inte känna så här -varje gång. Men det gör jag inte.

Maten börjar verkligen ta slut. Algot dricker mjölk från artonde november. Det finns gamla pommes, äppelmos och gröna ärtor i frysen men det känns viktigare att ta slut på vin och chips så att det inte blir dåligt. Ser Amadeus på teatern. Fångas av den starka odefinierbara längtan. En längtan som inte kan uppfyllas. Men som uppfyller den som drabbas av den. 

Lördag

Myra ligger i sängen och funderar högt.

-Förutom Eknor heter jag Berta och Gunnel.

-nja, nästan säger jag. Du heter faktiskt Myra Johanna Gunhild Märta. Myra tittar på mig som om jag vore tokig och skrattar. Sen förklara hon att vi måste skicka presenter till dagisfröknarna från Togo. Det är viktigt. Jag känner mig rejält förvirrad och vet inte vad som är viktigt för mig. Jag borde gå upp. Det är trångt med tre katter och tre barn i sängen. Doris, gamla bittra katten fräser varje gång någon rör sig. Det vore bra att börja packa och röja nu. Till frukost blir det varm choklad med gigantiska mängder vispgrädde. Tar på mig sporttop och mina nya jeans och far in till Nora och dansar med Gunilla, Ingrid och Malena. Tar en korv på julmarknaden. Går förbi bibblan som har stängt. Handlar resegodis. Städar och röjer inte särskilt mycket. Vi får komma hem till ett skitigt hus helt enkelt. Skriver blogg och äter lördagsgodis istället. Myra och Algot åker skidor ända in i hallen.

Vemod. Lyssnar på Springsteen. Tage gråter. Jag gråter. För att det är jobbigt att lämna det och de vi älskar i Sverige.

Njuter av att ha tvättmaskin för sista gången på några veckor. Av varmvatten. Av täcken och jacka. Av snön som gnistrar. Går som katten runt het gröt när det gäller städning och packning. Äter godis, bloggar, tittar på gamla bilder och lyssnar på P1 men till slut måste man ju… Packar: Pass, Glassmaskin, Häcksax, Jobbdatorn, Böcker, Badkläder, Julmust, Resegodis, Joggingskor, Jordglob, Lariam och plåster. Har jag glömt något viktigt?? Lägger sist ner de trasiga jeansen.

Ture är på bra humör. Han vet hur många atombomber USA har utplacerade runt om i världen, kan alfabetet på engelska, har hjälpt Algot med diktskrivning och duschat en varm skön dusch. Han går omkring naken i huset och diskuterar filosofiska frågor. Det är underbart.

Myra sitter vid bordet med talriken full av mat. Varför kan barn inte bara äta upp, säga tack och gå från bordet?

Ture har två extrastarka magneter som han experimenterar med medan han funderar på varför man tror att Romer stjäl mer än andra, vad som är grundorsaken. Jag har köpt extrastarka kylskåpsmagneter i ett desperat försök att få lite ordning på alla matsäckar, arbetsdagar, läxor och inbetalningskort. Fyra barn har dubbelt så många läxor som två barn och många lappar blir det som inte ska singla som höstlöv över golvet varje gång man öppnar kylen..  

Ture skriker skithögt från badrummet. Det skulle säkert jag också ha gjort om jag satt två extrastarka magneter rakt över snoppen. Det är inte roligt alls men jag viker mig dubbel av skratt.

Jag skurar badrumsgolvet för jag tror att Ingrid och Gunilla ska komma hit och sy tyllkjolar med mig. Men de hinner inte.  Folk hinner inte med. Oscar hänger i Vildvinet utanför altandörren och vill in. Med en mus. Myra vägrar äta och W ryter milt i vredesmod; -Är du handikappad eller? Öppna munnen och ät nu unge. Och jag lovar att inte skriva det på bloggen för W är en väldigt snäll människa som arbetar med personer med funktionsnedsättningar  hela dagarna och uppför sig korrekt och inte alls skriker lika ofta på barnen som jag gör.

Oscar klättrar på spröjsen på fönstren och jamar. Utan mus. Men vi har bestämt att man inte får öppna åt katterna när vi sitter och äter. Tre katter som ser in genom fönstret och fyra barn som tittar medlidsamt på dem och som måste ha lite regler. Det måste ju bli lite lugn och ro ibland. Och det blir det inte för då kommer mormor och knackar på. Vi har inget dörrhandtag på ytterdörren. Det har vi inte haft på ett halvår. Vi har inte heller någon varmvattenberedare eller någon platta som snurrar i mikron eller handtag där man kan ställa in temperaturen på mikron eller handtag på tvättmaskinen eller fungerande ytterbelysning. Det kan vi tacka året i Togo för. Inget husligt känns viktigt längre och inget blir gjort. Så länge livet funkar så händer inte mycket i renovering och inredningsväg (vi har faktiskt satt upp en ny toapappershållare innan sommaren). Inredningstidningar känns som det mest ointressanta man kan läsa och att ta en joggingtur känns tusen gånger viktigare än att laga handtaget. Mormor får väl gå in genom altandörren. Oscar smiter också in. Mormorar behöver inte bry sig så mycket om regler.

Mormor och Ture asgarvar åt ingenting i en kvart. Mormor kallar Ture dum i huvudet och de diskuterar i vilken grad i helvetet man hamnar om man är en grönsak (eller något liknande). Algot sjunger togolesiska sånger väldigt högt i en stor plasttratt och Myra dansar vild afrikansk dans iklädd ballerinautstyrsel och guldmedalj. Jag dricker en Guinness. Torktumlaren låter som ett tröskverk. W sitter trött med Myras mat framför sig i svettiga joggingkläder (kul syftningsfel). Tage gör kaffe med varm mjölk och serverar det med rosa servett, chokladbit och levande ljus på små assietter. Mormor skrattar åt magneterna.

Sen när mormor har gått ligger alla barnen i soffan och läser. Tyst. W diskar. Jag spelar No need to argue med Cranberries tusen gånger tills alla har somnat. Nästan jag med. Sitter i en fåtölj och tänker på Togo. Tänker på Julien som blivit morfar. Tänker på Zondede som har haft en intensivträning idag medan jag har haft en massa arbetsstrul, stress och möten och suttit framför datorn. Längtar efter mitt andra liv. Det utan inredningskrav där man har en hasp på dörren och ström ett par timmar på kvällen med ett dieselverk som låter värre än vår torktumlare.

Jo, jag kom på två grejer man faktiskt behöver  i inredningsväg; Ett eget arbetsrum med bokhylla och internetuppkoppling och ett bra duschmunstycke. Jag har åtminstone det ena.

Godnatt!